Bekännelse

 Jag säger som det är

Jag säger som det är till min högre kraft och en medmänniska. Jag börjar bli medveten om mina flyktbeteenden och beskriver hur de har lett mig bort från den jag är. Jag berättar så ärligt jag kan om de hemligheter jag har som hindrar mig från att möta livet.

Varje människa bär på hemligheter. När vi fått våra grundläggande materiella behov tillgodosedda är det som ger livet mening att leva i uppriktiga relationer till sin partner, vänner, familj. En gemenskap där vi kan vara så öppna som möjligt med vårt liv och våra drömmar, där vi kan få vara de vi är och säga som det är.

Det är snarare regel än undantag att det finns sådant i en människas liv som det inte är möjligt eller lämpligt att nämna annat än för någon som man litar fullständigt på. Ändå kan det finnas sådant i en människas liv som ens närstående inte ska behöva bära. Då kan det vara klokt att ta kontakt med någon som inte är känslomässigt berörd eller involverad. T ex en terapeut eller en präst med absolut tystnadsplikt. Eller att söka upp en självhjälpsgrupp där människor med liknande erfarenheter möts. Det kan handla om att vuxit upp i en dysfunktionell familj, ha varit utsatt för övergrepp, om sexuella beroenden eller att ha förlorat ett barn.

Jag kan inte nog betona hur viktigt det är för den som går igenom en livskris att hitta ett sammanhang där man så exakt som möjligt får sätta ord på det man går igenom. En människa blir bara hel och fullständig i den utsträckning som hon vågar uttrycka sig för en annan människa.

Det femte steget innebär att våga öppna sig för sin högre kraft och minst en person. Kanske tänker vi att "vi är en bluff, fulla av tillkortakommanden och brister". Men det är när vi tar risken och blottar våra brister som vår inneboende storhet börjar synas. I det fjärde steget satte vi ord på vad vi behöver förändra för att komma vidare i våra liv. I det femte steget blir vi, genom att öppna oss för andra och vår högre kraft, en del av en gemenskap där vi tränar oss att bryta vår isolering.

Varje människa bär på hemligheter

För att förändra ett beteende behöver vi både ha en inre motivation och ett yttre grupptryck. Min erfarenhet är att det yttre grupptrycket till och med är viktigare än den inre motivationen. Om grupptrycket är tillräckligt stort kommer den inre motivationen att följa efter. Med yttre påverkan kan vi människor göra nästan vad som helst, på gott och ont. Ett exempel är att man genom olika kampanjer först fick människor att börja röka och med samma metod har fått dem att fimpa.

Om grupptrycket är tillräckligt stort kommer den inre motivationen att följa efter

Vi ska vara försiktiga med att kalla oss själva för ärliga, det räcker långt att bli ärligare. I vår strävan efter att bli mer ärliga, som inte är detsamma som att bli en sanningssägare, är det klokt att också påminna sig om mottot "framsteg räcker långt, perfektionism är livsfarligt". Det talas alltför sällan om att vår strävan efter fullkomlighet kan gå för långt och därför är det viktigt att tänka på att inte försöka vara en övermänniska. Det krävs trygghet och tillit för att öppna vårt hjärtas hemliga vrår och visa både våra drömmar och mörkaste hemligheter. Det gör vi bara för någon vi litar på fullt ut eller när vi vet att någon verkligen älskar oss.

Det femte steget innebär början på en livslång process där vi allt mer börjar visa oss själva som de vi är. När vi vågar göra det faller lager efter lager av överlevnadsstrategier, illusioner och självbedrägeri. Vi kanske inte är stolta över allt vi har varit med om eller har blivit utsatta för men vi kan lära oss att vara stolta över de vi är och det vi har tagit oss igenom. Någon sa, "Det gäller att ha mod att vara den man är och att inte tappa modet för att man är den man är".

När jag i det femte steget öppnar mig för någon jag litar på innebär det inte att stå inför en domstol utan att hitta en tillitsfull relation eller gemenskap. Ett tryggt rum där jag vågar sätta ord på mina hjärnspöken tillsammans med en människa jag litar på, omsluten, älskad, sedd och hörd. Ofta är det en enorm lättnad och befrielse att bara få säga som det är. Bikt kan vara den allra bästa terapin.

Det talas alltför sällan om att vår strävan efter fullkomlighet kan gå för långt

Ledord

Säg som det är

Reflektion

Vem i mitt liv skulle jag våga anförtro mig åt?

I vilka sammanhang vågar jag säga som det är?

Vad är det första jag skulle vilja berätta?

Övning

Jag läser upp min livsberättelse för minst en person som jag litar på.

Anteckning

Jag skriver ner min livsberättelse.

Inför nästa steg

Jag förbereder mig för steg sex genom att ta det lugnt.

Ord på vägen

Jag har burit på mina hemligheter och min otillräcklighet alldeles för länge nu. 

Hjälp mig att finna någon som kan lyssna och som bryr sig, 

någon jag litar på och vågar säga som det är till. 

Någon som inte sårar eller dömer, 

som är kärleksfull mot mig.