Min livsberättelse

Den nedskrivna berättelsen om mitt liv är en del av tolvstegarbetet och hör till bekännelsen. Jag utgår från vår självrannsakan, och inte vad andra har gjort mot mig eller hur mycket jag har presterat, när jag så ärligt som möjligt försöker sätta ord på min egen upplevelse av maktlöshet genom livets olika skeden. 

Hållpunkter

Barndom

Hur minns jag mig själv som barn och vad kände jag mig maktlös inför?

Ungdom

Hur var jag som tonåring och vad bestod min maktlöshet av då?

Vuxenliv

När har jag känt mig maktlös som vuxen?

Idag

Vad består min maktlöshet av idag?

Stegens historia

När den amerikanska evangelisten Robert E Speer i början av 1900-talet höll ett tal om "Jesu principer" som han utvecklat inspirerad av Bergspredikan erfor en av åhörarna, den lutherska pastorn Frank Buchman, en stark andlig upplevelse. 

Speers modell var följande:

Jesu principer

Absolut ärlighet

Absolut renhet

Absolut osjälviskhet

Absolut kärlek

Utifrån Speers idé utvecklade Buchman så småningom en ny metod för andlig utveckling och började ordna möten i privata hem för människor som var intresserade av budskapet och ville arbeta med hans sju steg till livsförändring:

Sju steg till livsförändring

Privat och offentlig bekännelse av synd

Mottagande av gudomlig vägledning under tystnad

Fullständig kapitulation inför denna vägledning

Att leva under Guds vägledning i alla aspekter av livet

Praktiserande av renhet, ärlighet, kärlek och osjälviskthet

Att be dem som man gjort illa om förlåtelse

Att göra dessa principer vidare till andra.

Anonyma alkoholisters tolv steg

Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen, att våra liv hade blivit ohanterliga

Vi kom till tro att en kraft större än vår egen kunde återge oss vårt förstånd

Vi beslöt att lägga vår vilja och våra liv i händerna på Gud, sådan vi uppfattade honom 

Vi företog en genomgripande och oförsträckt moralisk självrannsakan

Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem

Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel

Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister

Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi hade gjort illa och var beredda att gottgöra dem alla

Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt utan att skada dem eller andra

Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast när vi hade fel

Vi sökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud, sådan vi uppfattade Honom, varvid vi endast bad om insikt om hans vilja med oss och styrka att utföra den

När vi, som resultat av dessa steg, själva har haft ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter

Tolvstegstermer

AA/Anonyma Alkoholister (Alcoholics Anonymous)

Andligt tolvstegsprogram för tillfrisknande från alkoholism och den ursprungliga tolvstegsgruppen. Startade 1935 i Ohio av två nyktra alkoholister, börsmäklaren Bill Wilson och läkaren Bob Smith.

ACOA/Vuxna barn till alkoholister (Adult Children of Alcoholics)

Tolvstegsgrupp för alla med olika former av dysfunktionella uppväxtförhållanden.

Alanon

Tolvstegsgrupp för anhöriga och vänner till alkoholist.

Alateen

Tolvstegsgrupp för tonåringar som är anhöriga till alkoholister.

Alkoholim

Den vanligaste formen av beroende- och missbruksproblem i västvärlden och betraktas inom tolvstegsrörelsen som en obotlig, men behandlingsbar, sjukdom.

Andlighet

Att försöka se det gudomliga i oss själva, vår nästa och varenda liten del av vår omvärld.

Bergspredikan

Sammanfattning av det viktigaste i Jesu lära i Matteus kapitel 5-7, som Jesus, enligt Matteus, höll på ett berg och som haft betydelse för sekulära ideologier såsom fredsrörelsen och humanismen. Den innehåller Jesu etiska undervisning, med bland annat Fader vår och Den gyllene regeln. 

Beroende

Okontrollerat begär efter ett särskilt njutnings- eller berusningsmedel. En impulskontrollstörning eller förvärvad förändring av hjärnans belöningssystem som är kroniskt och inte går att backa eller reparera. Innebär att man återkommande utsätter sig för något som man vet är skadligt. Den egna viljan är underordnad drogen eller det destruktiva beteendet.

Botten

Ett diffust begrepp, används som i "att nå sin botten". Syftet på det individuella tillstånd som innebär vändpunkten och vägen ut ur ett beroende då konsekvenserna blivit tillräckligt stora för en missbrukare. Uttrycks ibland som att "behöva supa färdigt".

Bön

Kommunikation mellan en människa och det gudomliga som kan vara ordlös, formulerad, enskild eller kollektiv.

Delning

Vittnesbörd eller personlig utelämnande berättelse. Att "dela" (med sig av) till andra någonting som berör en själv.

Delningsrunda

Samtalsrunda i självhjälpsgrupper, där varje deltagare ges tillfälle att berätta personligt utan att bli avbruten eller kommenterad.

De tolv stegen

De ursprungliga tolv stegen ingår i det program som Anonyma Alkoholister har skapat för at leda till en nykter tillvaro. Stegen tillämpas i tolvstegsgrupper och kan även användas vid andra typer av livsproblematik. 

Högre kraft

Tolvstegsbenämning på den kraft som hjälper en människa att övervinna sitt problem. Kan vara t ex en grupp, en terapeut, en andlig kraft eller Gud i en religiös bemärkelse.

Förnekande

Den nödvändiga försvarsmekanism som hjälper människan att hantera obehagliga upplevelser, och innebär att man undviker att uppmärksamma, tänka eller tala om det som har skett.

Gud

Benämning på det högsta väsen som en troende menar är alltings ursprung och mål.

Medberoende

Tvångsmässigt omhändertagande handlingssätt hos en närstående till en beroende. Gör att en person själv blir beroende av att ta ett överdrivet ansvar för en annan människas beroende och hennes liv, t ex genom att försöka förändra den andra eller "städa upp" i den andras liv.

Meditation

Mental och kroppslig teknik som innehåller en kombination av koncentration och avslappning. Härstammar från hinduism och buddism men meditation har också alltid varit en del av den kristna mystiken.

Minnesotamodellen

Svensk benämning på den behandlingsform som baseras på de tolv stegen och som används på behandlingshem. Den introducerades i Sverige på 1980-talet.

Missbruk

Okontrollerad eller överdriven användning av något, exempelvis alkohol. Ett upprepat, destruktivt beteende som ger allvarliga konsekvenser för en själv och ens omgivning och som medför att man bryter mot sina egna värderingar.

Möjliggörare

Den aspekt av medberoende som medför att den beroende inte behöver ta konsekvenserna av sitt handlande och kan fortsätta lägga tid och pengar på fortsatt missbruk. Att ta över ansvaret så att den beroende hindras från att ta eget ansvar och kan växa.

Sinnesro

Benämning på det tillstånd som ger livskvalitet, harmoni eller frid. Synonym till mindfulness. 

Sinnesrobönen (Serenity Prayer)

"Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden". Den mest kända bönen i tolvstegssammanhang, skriven av den amerikanska prästen Reinhold Niebuhr 1926. Denna version används oftare på svenska än den ursprungliga engelska som är längre. En bön som hjälp med vad vi själva kan förändra och vad vi måste lämna över till Gud. Den beskriver hur det gudomliga och mänskliga kan samverka.

Självhjälpsgrupp

Samtalsgrupper med eller utan ledare där man genom att lyssna till (och ibland spegla) varandras delningar ger stöd och hjälp. Kan vara tolvstegsgrupper eller andra kamratstödsgrupper för t ex sorgbearbetning eller anhöriga till sjuka. 

Spegling

Reflektion över vad en annan persons delning väckt hos en själv utan att ge några terapeutiska råd.

Sponsor

Tolvstegsbenämning av person med längre erfarenhet av de tolv stegen som blir mentor för den som börjar arbeta med stegen och som kallas sponsee.

Tillfrisknande (recovery)

Att återföras eller återvända till livet. Inom tolvstegsrörelsen är det den livslånga process som beskriver den personliga utveckling som en människa som regelbundet arbetar med de tolv stegen genomgår. Framför allt en benämning på fristna mötesplatser som hämtar inspiration från de tolv stegen till olika självhjälpsgrupper och läkande sammankomster.

Tolvstegsgrupp

Benämning på självhjälpsgrupper som med utgångspunkt i Anonyma Alholisters tolv steg arbetar med att komma tillrätta med olika typer av missbruk.

Medkänsla

Jag har någonting att ge

Jag försöker vara en inspirationskälla för dem jag möter och delar med mig av alla mina erfarenheter och gåvor. Som jag har fått hjälp vill jag nu hjälpa andra.

Jag är livrädd för den perfekta andligheten och en sluten självtillräcklig gemenskap. Jag har under hela mitt liv befunnit mig i olika kristna miljöer och verkligen sett många ytterligheter och galenskaper. Flera gånger har jag lämnat sammanhang som jag inte längre kunnat stå för men tron har ändå funnits kvar. Jag kan tvivla på tolvstegsanhängare, som menar att deras väg är den enda, på institutioner, den organiserade religionen och på kyrkan. Det finns traditioner som jag skulle vara glad att slippa och påståenden om Gud som jag skulle vilja ompröva och omformulera. Men jag har svårt att föreställa mig en tillvaro i vilken hoppet om en kärleksfull Gud inte är mitt väsens djupaste grund, och jag tror på tolvstegsrörelsens påstående om att vi alla behöver en grupp. Att det till och med är nödvändigt att tillhöra ett större sammanhang för att jag ska kunna rädda mig själv och vara med och lösa de gigantiska problem och utmaningar den här världen står inför. Det är inte på egen hand och genom konkurrens, utan bara i samspelet med andra, som vi kan växa och utvecklas. 

Det finns en bestseller på 1990-talet, en självhjälpsklassiker av den amerikanske psykologen Wayne Dyer som heter Älska Dig själv. Den boken utgår ifrån tanken att vi måste ta kontroll över våra liv, sluta bry oss om vad andra tycker och börja älska oss själva. Lär man sig bara att göra det kommer det mesta i livet att falla på plats. Jag läste boken med stor behållning och tyckte att det verkade så klokt och enkelt att jag försökte börja tillämpa dess budskap. Men det var lättare sagt än gjort och femton år senare vet jag fortfarande inte vad jag egentligen lärde mig. Jag vet inte om jag alls har blivit så mycket bättre på att älska mig själv. Jag har fortfarande lika svårt att tro att jag duger, jag går inte runt och älskar mig själv. Jag vet inte heller hur man älskar sig själv. Jag har mycket lättare för att döma och anklaga mig själv än att gå omkring och känna mig förnöjd. Jag kan känna mig missförstådd, förakta mig själv och jag har väldigt svårt att inse att någon kan älska just mig. Möjligen har jag blivit lite bättre på att ta hand om mig själv. Men vad innebär det egentligen?

At ta hand om sig själv tror jag inte i första hand handlar om att gå på spa resa till solen eller duka upp delikatesser från saluhallen. Jag tror det handlar om att lära sig leva med sina egna känslor av otillräcklighet och utanförskap. Att se att det som är vår djupaste livsproblematik också kan vara en öppning.

Idag är jag mycket skeptisk till hela "älska Dig själv"-konceptet. Jag tänker att det är en illusion och en myt, ett övermäktigt uppdrag, att älska sig själv. Jag undrar om det ens är meningen att vi ska kunna göra det. Jag tror inte att det är kärlekens syfte, utan att det istället handlar om att älska och att låta sig själv bli älskad. I Kärlekens lov står det att "Kärleken söker inte sitt". Jag tror att det bästa sättet att ta hand om sig själv är att sträcka ut handen till en annan människa. 

Jag vill inte ta lätt på att människor känner sig ensamma, men jag tror inte att vi är så ensamma som vi ibland kan känna oss. Jag skulle till och med påstå att en anledning till att vi har svårt att älska handlar om att vi är livrädda för att bli älskade. Kärleken finns där men det kan göra så ont att öppna sig för den. Det finns något som ingen annan människa kan göra för oss som vi måste våga göra själva, öppna dörren till vårt eget hjärta. Det är bara genom att själv bjuda in som man finner gemenskap och bara genom att våga älska eller börja ta emot kärlek som ens eget liv kan fyllas av kärlek och medkänsla. 

Jag tror att det bästa sättet att ta hand om sig själv är att sträcka ut handen till en annan människa

Jag läste en gång i en fysikbok om vad en ledare är, en förmedlare av ljus, värme och kraft. Att föra budskapet om medkänsla vidare till andra människor är som jag ser det att vara förmedlare av den kärlek som Gud förser oss med. Och det är vad tolfte steget handlar om i praktiken, att våga vara en ledare för andra. Det vill säga en förmedlare av ljus, värme och kraft. 

En av historiens mest välkända filosofiska utsagor om praktisk medkänsla är Immanuel Kants kategoriska imperativ, "Handla endast efter den maxim genom vilken Du tillika kan vilja att den blir en allmän lag". Om jag förstår de orden rätt så är innebörden, om än krångligare uttryckt, densamma som i Den gyllene regeln som Jesus lärde ut och som lyder, "Allt vad Du vill att andra ska göra mot Dig ska Du också göra mot dem". Detta uttryck finns också manifesterat i världens alla religioner. Med Den gyllene regeln som utgångspunkt skulle mötet med en andre, människor med annan tro än jag själv, kunna ske öppnare och med fördjupad respekt. Religionsforskaren Karen Armstrong menar att vi måste återvända till Den gyllene regeln i stort, också när det gäller religion, politik, ekonomi och miljö, för att kunna rädda vår värld. Det tolfte stegets andemening är detsamma som Den gyllene regeln eller, Du kan vara behålla det Du ger vidare. 

Fyra aspekter att tro 

Det finns fyra olika betydelser av ordet tro inom kristendomen:

Assensus

Att ha den rätta läran

Fidelitas

Att vara trogen och lojal i sin relation till Gud

Visio

Att ha en inre vision

Fiducia

Att sätta hela sin tillit till Gud

Det är vårt att notera att i Bergspredikan, det avsnitt i Nya testamentet som är en sammanfattning av essensen eller kärnan i Jesu lära, finns det inte ett enda ord som vilka lärosatser vi måste tro på eller bekänna. Budskapet i Bergspredikan handlar bara om vad vi ska vara, vad vi ska göra, hur vi ska handla och bete oss mot varandra. Som Den gyllene regeln och som Jesu uppmaning, "Döm inte, så blir Du inte dömd". Bergspredikan är ett manifest om medkänsla. 

Men i den kristna trosbekännelsen, som läses i kyrkan världen över och som kom till genom hårda teologiska och politiska strider på 300-talet, är det tvärtom. Där finns det inte ett ord om vad vi ska göra eller hur vi ska leva vårt liv, bara detaljerade påståenden om Guds exakta väsen och vad en kristen människa måste tro på och bekänna. 

Om vi håller oss till vad Jesus sa så handlar kristen tro alltså inte om kravet att tro på vissa trossatser utan om att lita på Guds kärlek och att leva ett liv i aktiv medkänsla. Vi blir aldrig fullkomliga eller färdiga som människor men vi kan öva oss i att komma i kontakt med en kärlek, en livsgnista och en förmåga till att tro som redan finns hos oss och som vi kan väcka till liv, hålla fast vid och utveckla. Vi är alla födda med en grundläggande tillit, även om den tidigt blir ansatt och förstörd. 

Vi blir aldrig fullkomliga eller färdiga som människor

I mitt arbete som kyrkoherde är det alltför sällan som jag tar mig tid att göra hembesök. Det är ständigt sammanträden, personalsamtal, gudstjänster och andra förpliktelser i tjänsten som kommer emellan. Min uppgift blir ofta att delegera det jag inte hinner till mina medarbetare. Men Margareta gav sig inte. Hon ville inte prata med någon annan präst och ringde flera gånger innan hon till slut fick tag på mig. Till sist bestämde vi att jag skulle komma hem till henne. 

Margareta fick polio i sin ungdom och hade suttit i rullstol i många år. Hon var änka nu, hennes man Carlos hade också suttit i rullstol, nästan totalförlamad efter en fallolycka. En gång i veckan brukade Margareta och Carlos få hjälp av hemtjänsten att komma ut i friska luften. Margareta är en del av det Sverige vi sällan ser, det som inte är ljust och fräscht har i princip retucheras bort ut samhällsbilden. Nu satt hon alltså ensam i sin lägenhet och sörjde sin man som hade avlidit. Hon passade inte in i det moderna samhället på Södermalm där de flesta är unga, friska och framgångsrika. 

Jag är inte säker på att Margareta egentligen var olyckligare än någon annan människa. Hon berättade för mig att när solen lyste in i lägenheten hade hon brukat knuffa fram Carlos rullstol med sin egen rullstol, så att den kom fram till fönstret. Där kunde han få uppleva njutningen av att känna solen värma hans ansikte. För mig blev mötet med Margareta en påminnelse om någonting väldigt viktigt, att hur vi än har det kan vi alltid göra något för vår medmänniska.

Strax efter mitt hembesök hos Margareta mötte jag Gun i kyrkan. Också hon hade nyligen blivit änka och för henne hade kyrkan blivit som en ny familj där hon bakade bröd och hjälpte till på olika sätt. När Gun hörde talas om Margareta så erbjöd hon sig att gå och hämta henne, så att hon också kunde få komma till kyrkan någon dag och möta människor. 

En söndag några veckor senare såg jag faktiskt Gun och Margareta sitta leende bredvid varandra i kyrkbänken och jag kunde inte låta bli att tänka att himlen hade kommit lite närmare. Margareta hade varit en ängel för Carlos och Gun blev en ängel för Margareta. Det är bara genom att ge som vi själva kan bli rikare som människor och ingen kan göra allt. Men det finns alltid något som vi kan göra för vår nästa.

Ledord

Ge vidare

Reflektion

Vad har jag att dela med mig av?

Vad skulle jag vilja ge vidare?

Hur kan jag göra det?

Övning

Jag söker upp ett sammanhang där jag kan hjälpa andra och själv få hjälp

Anteckning

Jag skriver om vad ett liv i medkänsla skulle innebära för mig

Ord på vägen 

Om jag kommer upp till Jesus på något sätt

frågar han nog inte något om fel eller rätt

Har Du älskat allt Du pallar varje dag

blir hans fråga och vad svarar Du och jag

Bön

 Jag lyssar till mitt hjärta

Jag öppnar mig för vägledning. Jag ber min högre kraft om mod och styrka att våga leva helhjärtat. Jag lyssnar inåt och tar emot kärleken på alla sätt som den uppenbarar sig i mitt liv.

Den ryskamerikanska sångerskan Regina Spektor sjunger träffsäkert att "no one laughts at God in a hospital". Vi kan raljera över att människor i stunder av djupaste förtvivlan och nöd vänder sig till en högre kraft, till det som är beständigt och till det som aldrig avvisar oss. Men är det inte när vi går igenom en kris och tillvaron rämnar som vi verkligen ser vad som är viktigt i livet?

Är det inte då vi erfar hur vi alltid borde leva och vad som verkligen betyder något?

Det är bra att vi det då. Men våra liv skulle kunna se annorlunda ut om vi åtminstone försökte leva med samma medvetenhet när livet är som ljusast.

Om det är någonstans vi svenskar hittar vår andlighet så är det i naturen och i kontakten med våra älskade husdjur. I skidspår, på skogsstigar, i en trädgård eller på en klippa vid en solnedgång finner många sin katedral. 1800-talspoeten Emily Dickinson sammanfattar den andlighet vi möter i naturen i en dikt som avslutas med orden, "I biets och fjärilens och vindens namn, amen". 

Vad är det vi möter i naturen och bland djur?

Vad är det som talar till oss?

Jag ser det som ett slags meditation, ett ordlöst språk och ett tilltal som fyller hela vår  existens.

Vad kommer först, tanken eller ordet?

Det är som med hönan och ägget, men en sak är säker, ord föder nya tankar. Det är förlösande att för första gången börja sätta ord på diffusa livsdilemman, problem som man förtränger och som existerar i ens inre som obearbetade tankar och ångest. Genom att öva sig i att säga precis som det är, som vi gör när vi ber, närmar vi oss vår innersta röst. Medan lögn och rädsla stänger kontakten, kräver eller driver vår inre röst på flykt. Det är det som man menar när man i tolvstegsrörelsen säger att förnekandet eller lögnen är det som står mellan oss och vår högre kraft.

Ord föder nya tankar

För mig är bönen ett enkelt, ofarligt och effektivt sätt att våga prova att sätta ord på mitt livs trauma, mina försvar, lögner, överlevnadsstrategier och alla vackra drömmar. Den är ett instrument och hjälpmedel som hjälper mig att koppla in på rätt spår och att lyssna till min inre röst. Man ska inte underskatta denna våg till självkännedom, en människa är aldrig så ärlig som när hon ber från hjärtat.

Jag tror inte att det finns någon annan väg till att möta sig själv på djupet än att bli ärligare mot sig själv. Det är förstås inte detsamma som att säga precis vad jag tycker och tänker i varje ögonblick, särskilt när det skadar andra. Ibland tänker jag at den som kallar sig för sanningsägare är den som själv lever i det största självbedrägeriet. Ärlighet och att stå upp för sig själv och sitt liv är någonting helt annat. Men lögn är ofta inget annat än  et uttryck för den rädsla som vaktar och försvarar de hemligheter som vi går omkring och bär på och som vi tror att vi måste dölja. Att slå hål på dessa försvar för bryskt och vid fel tid kan göra att hela livet rämnar. Därför måste vi vara varsamma om oss själva, även om hemligheter är en tung ryggsäck att gå och bära på.

En människa är aldrig så ärlig som när hon ber från hjärtat

Ledord

Herre visa mig Din väg och gör mig villig att vandra den

Reflektion

Hur brukar jag be?

Har jag blivit bönhörd?

Har jag hört Guds röst någon gång?

Övning

Jag formulerar en egen trosbekännelse

Anteckning

Jag skriver ner ett minne om ett tillfälle i mitt liv då jag fått andlig vägledning

Inför nästa steg

Jag hjälper en medmänniska utan att berätta om det för den personen

Ord på vägen

Bli stilla, 

låt tystnaden föra Dig nära. 

Närvaron finns där. 

En kraft som vill bära, 

ja, 

öppna det rum som står låst djupt inom Dig. 

Barnet som bor där och stumt skriker, 

"Hör mig". 

Du är en bön, 

Gud är Din bön

Tacksamhet

Jag tar vara på mitt liv

Jag försöker att leva mer medvetet i mina relationer och inser att det jag gör för andra gör de också för mig. Jag står för mina misstag, tar ansvar för mina handlingar och vågar be om förlåtelse, samtidigt som jag värnar mina gränser. Jag uppmärksammar allt som jag har att vara tacksam för runt omkring mig. Just nu, just idag.

De steg vi hittills har gått igenom sammanfattas i det tionde steget. Ett steg som syftar till ett liv i medveten närvaro och tacksamhet, där vi gör upp med det orimliga kravet på perfektion. Det tionde steget handlar om att dagligen våga se de händelser som är grunden till vårt livs destruktiva beteende och både försöka identifiera vad jag har att vara glad för i mitt liv och vilka rädslor som dyker upp.

Vi har mycket att vinna på att öva oss i att känna tacksamhet i tider av medgång. När livet känns tryggt, det går bra på jobbet, vi är friska och alla vill vara vår vän. Men även då det känns som om livet inte är någonting värt. Det här steget handlar om att försöka lära sig att leva mer medvetet och om att det, vare sig livet ler mot oss eller vi har förlorat allt, finns en närvarande kärleksfull kraft som bär oss och aldrig sviker. 

Pär Lagerkvist skriver, "inte alla som kommer ut ur sitt hus om dagen lägger märke till att solen lyser. Men var och en som kommer ut om natten märker att det är mörkt". Bland det smartaste vi kan göra för att kunna känna tacksamhet är att koncentrera oss på att ta hand om just den här dagen. Gör vi bara det så kommer det i sin tur att påverka resten av vårt liv.

Vi har mycket att vinna på att öva oss i att känna tacksamhet i tider av medgång

Att bara leva i nuet, fullkomligt närvarande och medveten om vad vi vill, behöver och blir lyckliga av, är naturligtvis en utopi. Men vi kan ändå sträva efter att leva mer tacksamt och närvarande. Det som mer än något låser oss fast i gårdagen och tar livsglädjen från oss är gammalt agg. Bitterhet är som en gammal vinylskiva som har hakat upp sig. Det tionde steget syftar till att hjälpa oss att släppa taget om vår bitterhet och är någonting vi kan använda oss av för att försöka förstå det som svårt sjuka eller döende människor redan vet, att varje ny dag är en gåva och möjlighet.

I föregående steg har vi efter bästa förmåga börjat göra upp med de händelser och relationer som funnits med oss i livet som en barlast. Nu försöker vi öva oss i att regelbundet överlämna det som stör vår sinnesro, lämna det som har varit och lära oss att leva uppmärksamt en dag, ett steg, i taget. Andningsövningar och meditation kan säkert vara ett nyttigt hjälpmedel i detta arbeta. Men det jag vill belysa, och det som går som en röd tråd genom den här texten, är att vår egen förmåga att ändra ett invant beteende är ytterst begränsad. Förändring på djupet är något som är mycket svårt att åstadkomma och att leva i nuet får inte bli ett svärmiskt förhållningssätt, ett sätt att fly från livet. En sådan livsinställning är också hån mot människor som kämpar mot svår ångest. Depressioner och kamp för att hålla livslågan uppe är något som många av oss måste lära oss att hantera och leva med.

Steg tio syftar till att uppmärksamma och förstärka den tacksamhet som bor djupast inom oss och att hitta ett sätt att inte upprepa gamla mönster. Det räcker med att vi gör vårt bästa, en dag i taget. Det gör vi genom att lyssna till vårt eget hjärta och att leva mer medvetet och närvarande. Det här steget kan stärka oss i ett förhållningssätt som hjälper oss att öppna oss för möjligheten att det finns mer i livet än vad vi kan uppleva med våra fem sinnen. Om att börja se att verkligheten är ett underskattat mirakel.

Verkligheten är ett underskattat mirakel

Vad som är viktigt i livet 

Jag associerar det tionde steget till den välkända läkaren Bonnie Wares fem punkter, efter att hon intervjuat döende patienter om vad de önskar att de hade gjort annorlunda i livet.

Jag önskar att jag hade levt ett liv där jag haft mod nog att vara sann mot mig själv och inte levt det liv som andra förväntade sig av mig

Jag önskar att jag inte hade jobbat så hårt

Jag önskar att jag hade haft modet att uttrycka mina känslor

Jag önskar att jag hade behållit mina vänner

Jag önskar att jag hade låtit mig själv vara lyckligare

Ledord

Tack

Reflektion

Vad är jag tacksam för i mitt liv?

Hur kan jag leva mer närvarande?

Vad har jag gjort bra och mindre bra idag?

Övning

Jag tackar för allt jag har fått, tyst eller högt uttalat

Anteckning

Jag skriver om ett tillfälle då jag upplevde en stark närvaro med mina olika sinnen

Inför nästa steg

Jag avsätter en stund för stillhet och eftertanke idag

Ord på vägen

Herre

Du ger mig idel skönhet

och jag vet inte

vad jag skall göra med den

som när någon

som ingenting vet om blommor

får famnen full av Dig

Gottgörelse

Jag gör rätt för mig

Jag låter mina insikter bli till konkret handling. Jag ber personligen de människor som jag har gjort illa om förlåtelse, så länge det inte sårar eller skadar dem. Jag gottgör mina medmänniskor genom att börja ta ansvar för mitt liv och att själv bli den förändring jag vill se i andra.

Det finns ingen detaljerad regelbok som talar om vad som är rätt och fel och vad gottgörelse är. Det måste ses i relation till det som värnar och främjar livet, till det som är gott. Ett buddhistiskt uttryck förklarar på ett enkelt sätt hur vi bör leva, "Lev livet så att Du aldrig tillfogar någon mer skada än vad som är nödvändigt". Det som hjälper, läker, skyddar och främjar livet är gott. Det som skadar, förstör, utsläcker, hämmar eller utrotar liv står i motsats till detta. Allt levande vill, efter det som är dess möjlighet, få utrymme att växa, utvecklas och blomstra. Att vara Guds medarbetare är för att använda ett judiskt uttryck, "att vara med och laga världen". Det är en fullt tillräcklig ambition att i stort och smått leva efter det mottot och det sammanfattar väl vad det åttonde och nionde steget handlar om.

Vi känner alla väl till de övergrepp som har skett och sker i religionens namn, kyrkan har mycket att stå till svars för. Men i religionen har även de vackraste mänskliga dragen fått sitt uttryck. Moder Teresa, Mahatma Gandhi och Nelson Mandela är bara några exempel på starkt troende människor som lett ett världsomvälvande socialt arbete. I Sverige arbetar olika religiösa grupper med biståndsarbete i utvecklingsländer och med mötesplatser, ekonomiskt stöd, mat och härbärge till utsatta grupper som papperslösa flyktingar och hemlösa.

I de värsta och mest kritiska situationer blir det också tydligt att vi tillsammans kan bära  varandras bördor. När livet är som grymmast visar sig människans godaste inneboende kraft, det finns exempel, stora som små. I det svåraste ögonblicket samlas vi och hjälper varandra. Det räcker med att se alla hjälpinsatser efter tsunamikatastrofen 2004 eller gå på Oslos gator efter Utöya 2011 för att förstå, det finns en god kraft inom oss som vi inte får trycka undan och stänga inne. Efter massakern på Utöya var det en flicka som själv hade lyckats undkomma mördaren och som sa några ord som snabbt kom att spridas, "om en man kan visa så mycket hat, tänk då hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans". 

När flyktingströmmen från Syrien nådde Sverige hösten 2015 var den goda kraft som alstrades i vårt samhälle fullständigt omvälvande. Bara i min församling på Söder i Stockholm inleddes ett samarbete som blev början på flera gemensamma projekt, när vi tillsammans med vår granne moskén och tusentals ideella krafter lyckades ge en tredjedel av stadens transitflyktingar mat och sovplats. Men varför måste detta allra värsta inträffa för att vi ska bryta vår likgiltighet?

När livet är som grymmast visar sig människans godaste inneboende kraft

Det värsta är inte onda människors ondska utan goda människors likgiltighet. Niklas Rådström skriver i pjäsen De onda om den mest obegripliga ondskan, barns brott mot barn. I pjäsen framträder vittnen som hade kunnat berätta  sanningen men som svek när det väl gällde. Kanske borde vi fråga oss själva hur vi kan tillåta all grymhet utan att gripa in. 

Pjäsen avslutas med att körledaren säger:

Och det har skett, utan att någon av oss har förmått att hindra det

Jag säger inte att det gör det till vårt ansvar

Jag säger att det gör det till en del av vårt öde

Mahatma Gandhi lär ha sagt att om vi verkligen vill ha fred och frid måste vi avsky orättfärdigheten, avsky tyranniet och avsky girigheten. Men man ska avsky dessa ting i sitt inre, inte hos andra. Jag förstår vad han vill säga men jag menar att det är nödvändigt at inte vara avsky utan till och med omfamna och försonas med det mörkaste och svåraste vi har gjort. 

Du och jag som lever i ett rikt västland har också ett kollektivt ansvar för de strukturella orättvisor som råder i världen. Når vi talar om försoning får vi inte glömma bort att se det i ett större perspektiv. Vi blundar själva för konsekvenserna för miljön när vi snabbt tar ett halvfabrikat till middag. Vi gör mysiga helgfrukostar med bacon från grisar som vanvårdats, shoppar billiga kläder och inredningssaker tillverkade av barn, vi flyger långt och ofta med allt vad det innebär för vår jord. Jag gör det. Vi gör det alla. 

Författaren Sara Lidman beskriver på ett klargörande, enkelt sätt vad detta handlar om. Hon berättar i en radiointervju om sin uppväxt på en bondgård i Västerbotten, där man födde upp lamm. De var söta och hon fäste sig vid dem. Så kom den tiden på hösten när lammen skulle slaktas. Det var så fruktansvärt att hon inte kunde tåla att se när lammen fördes bort utan sprang in på sitt rum, låste in sig och tänkte aldrig mera komma ut igen. Det var alldeles för grymt att dessa älskade djur skulle bli familjens mat. Men bara efter någon timme när hungern blev för stark och hon kände doften av lammsteken så glömde hon sina tårar och sprang hungrande ner för att sätta sig vid middagsbordet. Vi bryter alla mot våra ideal för att själva kunna överleva och ha det bra.

Tänk om vi bokstavligen kunde ge varandra syndernas förlåtelse lite oftare. Då kunde vi kanske använda en del av den energi som går åt till att dölja våra dåliga samveten och skämmas inför varandra till att vara varandras medmänniskor istället. Bakom våra fasader och godmodiga leenden går vi människor omkring och känner oss anklagade, avvisade och otillräckliga.

Förlåtelse är den aspekt av kärleken som läker och helar det förflutna. I det nionde steget börjar vi gottgöra både dem vi gjort illa och oss själva. Kanske tänker vi på gottgörelse som något pretentiöst, stort och krångligt, ett omöjligt steg. Hur gottgör man?

Ibland krånglar vi till det för mycket. Det behöver inte handla om att smida storslagna planer. Att fatta mod, och ödmjukt och kärleksfullt uttrycka det vi egentligen känner och att adressera det till den det gäller är grunden i nionde steget. Det kan man göra på många olika sätt. Ett ord, en mening, ett kort sms eller ett brev kan förändra allt om vi bara vågar ta den risken. Även om det blir fel kan det bli rätt till slut ändå.

Förlåtelse är den aspekt av kärleken som läker och helar det förflutna

Ledord

Vad är det värsta som kan hända?

Reflektion

Vilka personer i mitt liv vill jag först av allt gottgöra?

Vad hindrar mig från att göra det?

Hur skulle jag själv vilja blir gottgjord?

Övning

Jag funderar över hur jag skulle vilja gottgöra en specifik person i mitt liv

Anteckning

Jag skriver ett brev till någon som jag vill be om förlåtelse utan att skicka iväg det

Inför nästa steg

Jag tar mig tid att reflektera över hur jag bemött den som kommit i min väg idag

Ord på vägen

Min själ är så orolig

Jag är rädd för att bli avvisad och ändå vet jag att sinnesro kommer genom att våga läka mina brustna relationer

Försoning

Jag låter mina relationer läkas

Jag börjar försonas med mitt förflutna fastän livet inte blev som jag hade tänkt mig. Jag går igenom hur jag har sårat andra och gör mig redo att börja be om förlåtelse. Jag förbereder mig på att försöka läka mina brustna relationer. Men bara så länge det inte skadar någon annan eller mig själv.

Sverige är ett på många sätt tryggt och gott land att leva i. Vi har skapat ett slags idyll i vår lilla del av världen. Men så ibland väcks vi ur vår illusion och blir påminda om att även i vårt goda samhälle kan det mest djävulska inträffa. Vi har mycket att vara tacksamma för men också ibland en alltför naiv syn på godhet som gör att vi blundar för att varje människa också bär på ett mörker. Bakom våra polerade ytor går många av oss i själva verket omkring som tickande bomber. Som en amerikansk vän sa till mig, "Det svenska nationaldraget är passiv agressivitet".

Tänk om det djävulska och det gudomliga i själva verket inte är något avskilt från oss människor?

Om det istället är något som vi alla bär inom oss och som kan aktiveras, utvecklas och växa. Det är en hårfin skillnad mellan kärlek och rädsla, ont och gott, mellan lycka och djupaste smärta. Ondskan och godheten har många ansikten. Trots detta tycks vi ha en tendens att på ett ensidigt sätt dela in varandra i antingen onda eller goda. 

Vi lever alla i spänningsfältet mellan att var utifrånstyrda, det vill säga att vara styrda av hur vi vill uppfattas av andra och det som förväntas av oss, och att vara inifrånstyrda och står upp för det vi själva tror på. Det är en svår konst att hitta balans och försoning i denna dragkamp. Hur gör man egentligen för att komma i kontakt med sin innersta röst?

Vår inre följeslagare och vän som vet vad vi djupast vill och behöver och som vågar be om förlåtelse. Vi lever ju ständigt med en kakofoni av inre röster som vill åt olika håll. Faktum är att inom många av oss finns också en stark röst som ständigt gör sig hörd genom att anklaga och döma oss skyldiga. Är denna åklagare vår innersta röst?

Jag tänker att det finns en annan röst som är undanträngd av skuld och skam. Som ständigt stoppas av våra egna ovärdighetskänslor och får oss att ljuga för oss själva och andra om vilka vi är och vad vi egentligen gjort. I Bibeln benämns denna inre röst parakletos vilket bokstavligen betyder försvarsadvokat.

Vi har många motstridiga delpersonligheter, skilda roller som vi anammar i olika situationer. Inte minst har internet för många blivit en ventil där vi kan gå in och låtsas vara någon annan än den grå vardagspersonligheten vi kanske upplever att vi är. För att inte tala om alla TV- och Youtubeprogram där vi ska få chansen att göra om oss själva. Jag kan också se på mina egna tonåringar hur de går igenom olika faser för att till slut hitta en fastare identitet. I filmen Zelig skildras just det här beteendet av Woody Allen. Den handlar om en judisk man vid namn Zelig, som ständigt byter identitet och grupptillhörighet bara för att bli älskad. Till sist blir han till och med nazist.

Det krävs som jag tidigare nämnt stor trygghet och tillit för att vi ska börja lätta på våra hemligheter och påbörja ett slags inre storstädning. Att utvecklas andligt, mogna och bli vuxen handlar om att allt mer försonas med sitt liv och med den man är, med både tillgångar och brister. Det betyder också att inte längre vara så styrd av våra impulser. Andlig mognad handlar om att utveckla en grundpersonlighet. Det är ingen enkel uppgift eller väg att gå. Den leder oundvikligen genom kriser, svek och obehagliga situationer. Men den för oss till en stadigare grund att stå på och mejslar ut en tydligare identitet. Det här steget vill påminna oss om att vi alla, utan undantag, är kapabla till både ont och gott. Hjältedåd och brott, kärlek och svek. När vi så småningom börjar få ett ärligare förhållningssätt till oss själva kan vi också närma oss andra människor. 

Det sägs att brottslignar och framgångsrika affärsmän ofta är dubbelnaturer och ibland till och med psykopater. De är människor som verkar vara väldigt sociala, självsäkra och kan dupera sin omgivning. Våra kvällstidningar brukar med jämna mellanrum ha löpsedlar med skräckinjagande rubriker i stil med, "Så kan Du se om Du är gift med en psykopat". Men jag tror att vi alla är dubbelnaturer och att vi, bland annat på grund av vår dåliga självkänsla, har svårt att stå upp för vad vi verkligen känner. Vi är rädda för att om människor verkligen visste vilka vi är så blir vi utstötta. Vi bär på så mänga egenheter, manier och tvångsföreställningar som vi inte vågar prata om och bara trycker ner. Vi bär på känslor som är kopplade till kränkningar som vi har blivit utsatta för och som lever sitt eget liv i vårt inre. Vi har alla en mer eller mindre obearbetad inre föreställningsvärld som i förlängningen, i värsta fall, kan göra oss till livsfarliga och obegripliga monster. 

I pjäsen Den goda människan från Sezuan berättar Bertolt Brecht om Shen Teh. Hon är en allt igenom god människa och blir genom sin godhet gång på gång lurad och bedragen. I skådespelet möter vi också Shui Ta som är en kallhamrad karaktär. Men i slutet av berättelsen avslöjas det faktum att dessa två är en och samma person. Den goda människan från Sezuan var tvungen att böra ett ondskefullt ansikte för att överleva i en kall och cynisk värld. Sensmoralen i pjäsen tycks vara att det inte går att vara god i ett kapitalistiskt samhälle. Brecht var ju en uppburen dramatiker i Östtyskland och levde med drömmen om det goda samhället. Men det ateistiska goda samhället som Brecht själv levde i visade sig också vara en utopi. Den kommunistiska regimen i Östtyskland lyckades ju till och med skapa mer ondska än kapitalismen som den ville bekämpa.

Att säga förlåt är att själv bli fri

Att säga förlåt är att själv blir fri, en ouppklarad relation lever kvar inom oss. Det är först när vi talar direkt med en som vi har en ouppklarad relation till som skulden och skammen börjar rinna av oss. Det finns ingen genväg. Om vi inte gör det så fortsätter tankarna att leva sitt eget liv i vårt inre och den skam som väcks riktas lått åt helt fel håll. Man brukar säga, "Vi blir arga på chefen, men säger inget utan går hem och sparkar katten istället". Att våga säga som det är till någon och att be om förlåtelse eller vara beredd till gottgörelse kan vara viktigare för oss själva än för den vi tror att vi skadat. Om personen det gäller inte längre lever kan vi t ex skriva ett brev eller formulera oss i bön. Försoning är ett sätt att släppa taget om och lämna det förflutna bakom oss.

Vår tids kanske främsta mänskliga symbol i kampen för fred och försoning är Nelson Mandela, som lär ha sagt att "alla stora frihetskämpar börjar med sig själva". Efter att ha hållits fången i nästan 30 år av apartheidregimen valde han en oväntad väg, att söka försoning istället för hämnd. Som landets president utsåg han sedan ärkebiskop Desmond Tutu till att leda en sannings- och försoningskommission. Där beslöt man att inte utkräva hämnd utan tvärtom bevilja amnesti för de brott som begåtts under apartheid, förutsättningen var att förövaren erkände sitt brott i detalj. Tutu berättar att han medan han lyssnade till vittnesmålen förstod att "vi har var och en utan undantag denna förmåga att göra det mest avskyvärda". Samtidigt fann han det förunderligt hur storsint människan kunde vara och att offren efter att ha gått igenom så mycket lidande i stället för att törsta efter hämnd hade en enastående villighet att förlåta. Han tackade Gud "för att vi alla, också jag, har denna märkvärdiga förmånga att göra gott, att vara generösa och storsinta".

Att förneka det förflutna skapar ingen verklig försoning. Det är i och med detta steg som det verkliga andliga uppvaknandet börjar. Men det är också nu som det börjar brännas.

För att såren ska kunna läka måste man också vara beredd att förlåta. Vill jag verkligen växa?

Vill jag bli fri?

Vågar jag förändras?

Hur kan saker blir så fel?

Med tanke på samhällsutvecklingen är detta inte vara en personlig fråga längre utan det handlar om vilket land och vilken värld vi kommer att lämna efter oss till våra barn. Vår rädsla och vårt behov av att försvara oss gör oss alla till en del av världens grymma ansikte. Hur hanterar vi att vi faktiskt skadar våra nära och kära?

Att vi själva drabbas av lidande?

Det finns så mycket bråte, stort och smått, som vi bara tränger undan och ständigt är på flykt från. 

Ett exempel är när rädslan helt slutat vara kopplad till den yttre verkligheten är när den blir till fobier, panikångest och tvångsföreställningar, något som är långt vanligare än vad vi ger sken av. För mig som lider av cellskräck blir detta fenomen tydligare. Att bli inlåst på en toalett, att fastna i en hiss eller i en tunnelbana är för mig som att uppleva direktkontakt med döden. Nu behöver det inte gå så långt, men jag är övertygad om att de allra flesta av oss i alltför hög utsträckning styrs av en obefogad, tvångsmässig rädsla som torterar, förvränger och förkrymper våra liv. Den demoniserar vår tillvaro och våra, oftast helt omedvetna och oskyldiga, medmänniskor. Rädslas röst  ruvar alltid som en vilande vulkan som väntar på at få bryta ut och göra världen och oss själva onda.

Aposteln Paulus som spred kristendomen över världen var en kluven man. Han skriver om sig själv, "Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga min köttsliga natur. Viljan finns hos mig, men inte förmåga att göra det som är gott". Hur konsekventa och karaktärsfasta vi än blir kommer vi alla, så länge hjärtat slår, leva med en inre grundläggande splittring. Det som är så befriande med en kristen livsväg och som gör den trovärdig och nödvändig för mig är att den erkänner att vi alla har en inre kluvenhet. En insikt som vårt samhälle bortser ifrån. Vi har alla en skugga att brottas med, eller synd som Bibeln kallar det.

Att förneka det förflutna skapar ingen verklig försoning

Ledord

Framsteg räcker

Reflektion

Vilka människor har jag sårat eller skadat?

Hur har jag gjort det?

Hur mår jag av det jag har gjort?

Övning

Jag ställer en tom stol framför mig och tänker mig att den jag vill försonas med sitter där. 

Jag säger det jag vill säga och lyssnar till den tomma stolen.

Anteckning

Jag skriver så ärligt jag kan om när jag sårade en annan människa

Inför nästa steg

Jag ber min högre kraft att vägleda mig när jag ska be om förlåtelse och gottgöra min nästa

Ord på vägen

Jag har blivit så hård

jag lyssnar inte längre till mitt hjärta

gör mitt hjärta mjukt

Utan att jag förstår det har

jag del i världens bortvändhet från Dig

Ofullkomlighet

Jag ber om mod att vara den jag är

Jag ber om styrkan att släppa taget om det jag behöver bli fri från. Jag ber om mod att kunna acceptera min ofullkomlighet och bejaka min längtan. Jag försöker sluta fly och ta till mig att jag i all min brist ändå är fullkomligt älskad.

Tomas Tranströmers välkända uppmaning "Skäms inte för att Du är människa" är precis det vi behöver få höra ibland. Jag tror att många människors grundproblematik har sin grund i en djup känsla av övergivenhet, mindervärde och självförakt. Vi känner skuld över det vi gjort och skam över dem vi är. Det skapar ett tillstånd då vi erfar tillvarons totala meningslöshet och att den mening som eventuellt kan finnas ändå är ouppnåelig, den gäller inte mig, jag har missat och förslösat min chans. Jag duger helt enkelt inte och jag kan aldrig göra något åt det som har kommit mellan mig och livet.

Vår tids strävan efter perfektion kan bli ett förtärande monster som tar allt vi har och är. Något som kräver total underkastelse och helt kan förvränga vår självbild. Det är i bemärkelsen att lära oss leva med vår ofullkomlighet och våra brister som ordet syndare i Bibeln, hur konstigt det än låter, har en positiv och livsbejakande innebörd. Ordet synd betyder bokstavligen "att missa målet". Vi är alla syndare eller livsmissbrukare på olika sätt, att leva betyder ofrånkomligen att begå en massa misstag.

Det är en hårfin skillnad mellan skuld och skam som en drivkraft till förändring eller något som gör att vi gömmer oss, en barlast som får oss att fly och isolera oss på en ö av missbruk eller destruktiva beteenden. Vi lever alla i spänningsfältet mellan våra vackraste värderingar och vårt ofullkomliga liv. Den främsta anledningen till att vi har svårt att berätta för våra medmänniskor hur vi egentligen har det är att vi skäms över oss själva. Vi tror att om någon visst hur det egentligen är fatt så skulle de vi älskar  eller är beroende av kanske inte vilja veta av oss. Det krävs mod, tillit och värme för att lägga korten på bordet och berätta om det vi skäms för eller längtar allra mest efter.

Vi lever alla i spänningsfältet mellan våra vackraste värderingar och vårt ofullkomliga liv

I ett samtal jag hade med en av vårt lands specialister på ätstörningar sa hon, apropå det inre glappet mellan våra ouppnåeliga ideal och vår förvrängda självbild, att det är just det som anorexi och bulimi handlar om. Kanske ger dessa ätstörningssjukdomar en träffsäker bild av hur helvetet på jorden kan se ut, att vara besatt av ett inre monster som förtär ens självbild. Särskilt farligt blir monstret när vår omgivning och vårt samhälle är dess hejarklack. Vår tids skeva kroppsideal är bara ett av många exempel.

Filosofen Christine de Pizan som har kallats för "världens första feminist" ställer i sin bok Kvinnostaden en fråga till Gud, "Skapade Du inte själv kvinnan och gav henne alla de egenskaper som det behagade Dig att hon skulle ha. Hur skulle det vara möjligt att Du kunde misslyckas".

Det berättas om reformatorn Martin Luther att han en gång hamnade i ett våldsamt oväder som han mirakulöst klarade sig helskinnad ifrån och att det blev ett livsförvandlande möte med någonting som han upplevde vara Guds villkorslösa kärlek och radikala nåd. Plötsligt förstod han att han var fullständigt accepterad och buren av Gud mitt i all sin otillräcklighet och ofullkomlighet. Detta andliga möte förändrade hela hans liv. Han fullständigt kapitulerade inför Guds kärlek och hans livsuppgift blev sedan att hängivet och helhjärtat peka på den kärleken, som en väg och metod, som kan hjälpa oss att skifta självbild och bryta vår existentiella ensamhet. Martin Luther levde förstås i en annan tid och en annan värld. Hans späkning var av religiös karaktär, men jag tänker att vi lever med samma prestationskrav idag. Fastän det för oss handlar om att ha materialistisk livsstil som tvingar oss till träningshysteri, stränga dieter, framgångsrika karriärer och en perfekt yta.

När vi begår en "synd" genom att bryta mot våra värderingar eller skada andra känner vi ofta skuld. Skuld kan kännas som en klump i bröstet, som ånger, ångest och ett gnagande dåligt samvete. Skam känner vi när vi har blivit ertappade med fingrarna i syltburken, när det avslöjas att vi inte är de som vi utger oss för att vara. Skam är att bli tagen på bar gärning och den känns inte bara i bröstet, utan i hela vår varelse. Den gör oss till en våt fläck och utraderar, hotar och tillintetgör hela vårt människovärde. Skammen handlar ofta om hur vi ser ut, våra familjeförhållanden, vår sexualitet, ekonomi eller om brott och ger oss dålig självkänsla. Ett rimligt mått av skuld- och skamkänslor är nödvändigt, det är ett hälsotecken som hjälper oss att leva i bättre samklang med våra värderingar. Men alltför många av oss lever med en osund och överdriven skuld- och skamproblematik och då får dessa känslor en motsatt effekt. De blir inte en drivkraft till förändring utan tar istället bort vår självkänsla och stolthet vilket får oss att börja fördöma och förakta oss själva, så att vi börjar smyga med hur vi känner oss och vilka vi egentligen är. Men vår ofullkomlighet är i själva verket en del av livets motsägelsefulla skönhet och det finns ingen quickfix, förändring är en livslång process. 

Förändring är en livslång process

Glappet som leder till isolering

Ett rimligt mått av skuld och skam fungerar som en drivkraft men då vi hamnar i ett beroende leder dessa känslor till ett glapp så stort att vi försöker isolera oss.

Värderingar

Skam

Skuld

Beteende

Ledord

Lev och låt leva

Reflektion

Vad vill jag bli befriad från i mitt liv?

Vad kan jag inte förändra i mitt liv?

Vad är ouppklarat i mitt liv?

Övning

Jag föreställer mig att jag befinner mig på en rofylld plats och att min högre kraft slår sig ner och lyssnar till det som tynger mig just nu

Anteckning

Jag skriver ner några tankar om en specifik rädsla jag har, om hur den uppstått och har påverkat mitt liv

Inför nästa steg

Jag förbereder mig inför nästa steg genom att be Sinnesrobönen

Ord på vägen

Jag kom ur tvivel, 

mörka djup, 

ur vanmakt och ur skam. 

Den nåd som bar mig intill nu, 

skall bära ändå fram

Vila

Jag tar det lugnt

Jag inser att min rädsla utgör ett hinder för mig. Jag ör mig redo att släppa taget om den och att möta livet mer öppet. Jag förstår att min högre kraft accepterar mig precis som jag är och kommer ihåg att inte ha för bråttom, att allt har sin tid. 

I steg sex påminner vi oss om att det är viktigt att möta livet med tillförsikt och att ta ett steg i taget. Vi har stor fördel av att iaktta barnens förmåga att leva i nuet istället för att oroa sig för det som varit eller kanske kommer att hända. Men vad är nuet egentligen?

I ett filosofiskt perspektiv finns det inte. Den mening som Du läser nu är redan ett minne när Du avslutat den. Forskaren Jan Almäng har kommit fram till att den tidsrymd som vi kan greppa som nu, innan det hunnit bli ett minne eller tankar om framtiden, handlar om ungefär två sekunder. Ja brukar tänka mig "nuet" som ett dygn, eller snarare den tid som förflyter från den tid då jag vaknar till den tid jag går och lägger mig.

Det finns i vårt "snabbsamhälle" en uppsjö tekniker och tips på hur vi kan fånga dagen och leva i nuet, t ex metoder som mindfulness. Men hur gör man när man ska lära sig at släppa taget om det som har varit och det som väntar?

Jag har stor respekt för andliga övningar och har själv försökt med slutna ögon och medveten andning. Jag vill verkligen inte förminska något som betyder mycket för många och i viss mån även för mig. Men ibland tänker jag att det kanske är lite som kejsarens nya kläder, om jag inte samtidigt går till roten med mitt problem.

På ett sätt kan andliga övningar till och med vara en verklighetsflykt som för ett kort ögonblick kan få oss att fly och tränga undan våra underliggande problem, men det är ändå bara en illusion och hägring. Jag kan inte låta bli att tycka att vi gör det lite för lätt för oss när vi tror att det finns någon lättköpt teknik till sinnesro. Kan en människa verkligen förändra sitt liv med hjälp av andningsteknik och meditation?

Jag tror inte det. Att leva i nuet och släppa taget är lättare sagt än gjort. Hur man än försöker så hänger det förflutna kvar över en som en våt filt. Lika svårt är det att värja sig för morgondagens svara moln som tornar upp på nuets kanske redan gråa himmel. I mitt och många andras dagliga liv handlar det sjätte steget framför allt om ett inre förhållningssätt där Sinnesrobönen beskriver själva essensen. En bön som mer än någon annan har omfamnats av tolvstegsrörelsen och trängt in i den svenska folksjälen under de senaste 25 åren. En bön som beds av tiotusentals svenskar varje dag, enskilt och i olika självhjälpsgrupper. Hemligheten med denna bön är att den klargör skillnaden mellan det som vi själva faktiskt kan påverka och göra något åt i livet och det som vi måste acceptera och lära oss leva med.

Att leva i nuet och släppa taget är lättare sagt än gjort

Sinnesrobönen

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, 

mod att förändra det jag kan, 

och förstånd att inse skillnaden

Vi lever i en tid med ett oändligt utbud av prylar och tjänster och vi har skapat den mänskliga historiens mest högljudda och bullriga epok med ett aldrig sinande utbud av stimuli. Vi går omkring med poddarnas, Sportifys och ljudböckernas oändliga möjligheter i öronen och har tillgång till hur många titlar som helst för att ständigt kunna lyssna på just det vi själva vill i ögonblicket. På Netflix slukar vi de filmer som vi känner för i stunden och har möjlighet att se avsnitt efter avsnitt av våra favoritserier. Vi fingrar på vår smartphone eller surfplatta så att vi kan koppla upp oss mot just det som kan hjälpa oss att fördriva tiden och ge mening åt nuet. Vi lägger upp redigerade filmer om våra liv och driver medvetet eller omedvetet ett slags reklamkampanj för oss själva, dygnet runt och överallt. Vi räknar "likes" på Facebook, Instagram och Youtube och har till synes oändligt med alternativ att släcka vår törst efter mening och kärlek. Vi har tillgång till obegränsat med information på nätet och är det något vi inte vet så kan vi omedelbart googla efter svaret på vår mobil. På så sätt kan vi hålla oss ständigt uppdaterade med det som händer i vår omvärld, som senaste nytt från andra sidan jorden och receptet på grannes paj. Nu kan vi dessutom bevaka var våra närmaste håller hus genom att följa deras rörelser via mobilen. Det är lätt att bli paranoid. Vi har för länge sedan passerat George Orwells skräckvision 1984, en roman från 1940-talet om övervakningssamhället. Vi invaggas i föreställningen att vi kan kontrollera vår omvärld, samtidigt som den faktiskt kontrollerar oss.

Bibelns tredje budord "Tänk på vilodagen, så att Du helgar den" handlar, som jag ser det, inte om att man bokstavligen ska hålla en viss veckodag helig, utan om att vi måsta ta det lugnt ibland. Även om det kanske kraftfullaste sättet att förändra den moderna människans identitet som konsument vore att stånga alla butiker en dag i veckan och införa en shoppingfri dag. I denna tid av gym, kvartersbutiker, köpcentrum och sociala medier som är tillgängliga för oss nästan dygnet runt och alla dagar i veckan kan jag ibland tänka att det skulle kunna vara på sin plats med en gemensam vilodag. En påminnelse om vikten av att stanna upp och återhämta sig.

Författaren och regissören Stina Oscarson skrev i en debattartikel om "vår tids akuta behov av eftertanke", "Hur många barn har förmånen att få ha tråkigt idag?" 

"Att få känna känslan av de idéer som bara kan uppstå när bruset omkring en upphört. När kraven på prestation eller att ens ha roligt lagt sig. Den lycka som infinner sig när man känner att man tänkt en egen tanke från botten av sig själv. Hur många vuxna vågar befinna sig i den stillhet och tystnad som krävs för detta?".

Vi upplever alla en diffus längtan som tar sig många olika uttryck. Det som kan lindra denna längtan om än bara för en stund blir vår tröst och det vi sätter vårt hopp till. I brist på kärlek och gemenskap blir yta, storslagenhet, pengar och materialism vår utväg. Det är en fantastisk och skrämmande tid vi lever i och mitt i allt detta är den stora utmaningen att leva och låta leva.

Det här sjätte steget är en sommarmånad bland stegen där i stannar upp, tar det lugnt och försöker att inte spänna bågen för högt. Vi låter allt det vi upptäckt om oss själva få vila och mogna och övar oss i det som kan kallas för mindfulness, att vara här och nu med alla våra sinnen. Vi vågar försöka njuta av livet och att varken vara för upptagna med det förflutna eller oroa oss för framtiden.

Vi låter allt det vi upptäckt om oss själva få vila och mogna

Ledord

Ta det lugnt

Reflektion

Vilka rastplatser finns i mitt liv?

Hur kan jag hedra "vilodagen"?

Vad finner jag återhämtning?

Övning

Jag gör en förteckning över mina rastplatser i vardagen

Anteckning

Jag skriver om hur den bästa dagen av vila och återhämtning skulle se ut för mig

Inför nästa steg

Jag närmar mig min högre kraft för att be om hjälp och mod att våga fortsätta förändras

Ord på vägen

O, 

ljuvlighet att, 

när man har ätit opp allt, 

druckit ur allt, 

talat om allt och dansat sina ben trötta, 

gå hem i den tysta timmen före soluppgången för att sova

Bekännelse

 Jag säger som det är

Jag säger som det är till min högre kraft och en medmänniska. Jag börjar bli medveten om mina flyktbeteenden och beskriver hur de har lett mig bort från den jag är. Jag berättar så ärligt jag kan om de hemligheter jag har som hindrar mig från att möta livet.

Varje människa bär på hemligheter. När vi fått våra grundläggande materiella behov tillgodosedda är det som ger livet mening att leva i uppriktiga relationer till sin partner, vänner, familj. En gemenskap där vi kan vara så öppna som möjligt med vårt liv och våra drömmar, där vi kan få vara de vi är och säga som det är.

Det är snarare regel än undantag att det finns sådant i en människas liv som det inte är möjligt eller lämpligt att nämna annat än för någon som man litar fullständigt på. Ändå kan det finnas sådant i en människas liv som ens närstående inte ska behöva bära. Då kan det vara klokt att ta kontakt med någon som inte är känslomässigt berörd eller involverad. T ex en terapeut eller en präst med absolut tystnadsplikt. Eller att söka upp en självhjälpsgrupp där människor med liknande erfarenheter möts. Det kan handla om att vuxit upp i en dysfunktionell familj, ha varit utsatt för övergrepp, om sexuella beroenden eller att ha förlorat ett barn.

Jag kan inte nog betona hur viktigt det är för den som går igenom en livskris att hitta ett sammanhang där man så exakt som möjligt får sätta ord på det man går igenom. En människa blir bara hel och fullständig i den utsträckning som hon vågar uttrycka sig för en annan människa.

Det femte steget innebär att våga öppna sig för sin högre kraft och minst en person. Kanske tänker vi att "vi är en bluff, fulla av tillkortakommanden och brister". Men det är när vi tar risken och blottar våra brister som vår inneboende storhet börjar synas. I det fjärde steget satte vi ord på vad vi behöver förändra för att komma vidare i våra liv. I det femte steget blir vi, genom att öppna oss för andra och vår högre kraft, en del av en gemenskap där vi tränar oss att bryta vår isolering.

Varje människa bär på hemligheter

För att förändra ett beteende behöver vi både ha en inre motivation och ett yttre grupptryck. Min erfarenhet är att det yttre grupptrycket till och med är viktigare än den inre motivationen. Om grupptrycket är tillräckligt stort kommer den inre motivationen att följa efter. Med yttre påverkan kan vi människor göra nästan vad som helst, på gott och ont. Ett exempel är att man genom olika kampanjer först fick människor att börja röka och med samma metod har fått dem att fimpa.

Om grupptrycket är tillräckligt stort kommer den inre motivationen att följa efter

Vi ska vara försiktiga med att kalla oss själva för ärliga, det räcker långt att bli ärligare. I vår strävan efter att bli mer ärliga, som inte är detsamma som att bli en sanningssägare, är det klokt att också påminna sig om mottot "framsteg räcker långt, perfektionism är livsfarligt". Det talas alltför sällan om att vår strävan efter fullkomlighet kan gå för långt och därför är det viktigt att tänka på att inte försöka vara en övermänniska. Det krävs trygghet och tillit för att öppna vårt hjärtas hemliga vrår och visa både våra drömmar och mörkaste hemligheter. Det gör vi bara för någon vi litar på fullt ut eller när vi vet att någon verkligen älskar oss.

Det femte steget innebär början på en livslång process där vi allt mer börjar visa oss själva som de vi är. När vi vågar göra det faller lager efter lager av överlevnadsstrategier, illusioner och självbedrägeri. Vi kanske inte är stolta över allt vi har varit med om eller har blivit utsatta för men vi kan lära oss att vara stolta över de vi är och det vi har tagit oss igenom. Någon sa, "Det gäller att ha mod att vara den man är och att inte tappa modet för att man är den man är".

När jag i det femte steget öppnar mig för någon jag litar på innebär det inte att stå inför en domstol utan att hitta en tillitsfull relation eller gemenskap. Ett tryggt rum där jag vågar sätta ord på mina hjärnspöken tillsammans med en människa jag litar på, omsluten, älskad, sedd och hörd. Ofta är det en enorm lättnad och befrielse att bara få säga som det är. Bikt kan vara den allra bästa terapin.

Det talas alltför sällan om att vår strävan efter fullkomlighet kan gå för långt

Ledord

Säg som det är

Reflektion

Vem i mitt liv skulle jag våga anförtro mig åt?

I vilka sammanhang vågar jag säga som det är?

Vad är det första jag skulle vilja berätta?

Övning

Jag läser upp min livsberättelse för minst en person som jag litar på.

Anteckning

Jag skriver ner min livsberättelse.

Inför nästa steg

Jag förbereder mig för steg sex genom att ta det lugnt.

Ord på vägen

Jag har burit på mina hemligheter och min otillräcklighet alldeles för länge nu. 

Hjälp mig att finna någon som kan lyssna och som bryr sig, 

någon jag litar på och vågar säga som det är till. 

Någon som inte sårar eller dömer, 

som är kärleksfull mot mig.

Självrannsakan

Jag sätter ord på mitt liv

Jag reflekterar över hur mina tillgångar och brister har påverkat mig själv och min omgivning. Jag försöker att inte värja mig för mina mörka sidor, erfarenheter och allt det som jag skäms allra mest för, men inte heller det som gör mig stolt. Mitt liv är en del av tillvarons motsägelsefulla skönhet.

I det här steget vänder vi oss inåt och utforskar oss själva och våra beteenden. Vi försöker vara så uppriktiga vi kan med vad vi känner, vad vi har gjort, vilka vi är och vad vi har varit med om i livet. När vi gör detta blir det tydligt att det som hindrar oss från att se klart på vårt förflutna är att vi skäms och känner oss skyldiga. Vi upplever ofta att det vi har gjort eller varit med om är otillåtet, fult och fel. Borde jag ha jobbat mindre när barnen var små?

Hur kunde jag vara otrogen mot min partner?

Varför skjuter jag alltid upp saker och ting?

Det kan vara något jag har sagt eller inte sagt, gjort eller inte gjort. Allt det jag har svårt att stå för och undrar om jag hade kunnat göra annorlunda. Stort och smått, allt från vardagliga ting till verkliga brott. I det fjärde steget börjar vi tämja och hålla våra egon i schack genom att sätta ord på de händelser och minnen i våra liv som gör att visa situationer fortsätter att trigga vår rädsla om och om igen. Det är genom att våga möta vårt förflutna och genom att sätta ord på våra drömmar som vi börjar bejaka och utveckla vår andlighet. Det är så vi får ett så kallat andligt uppvaknande och en ny dimension i våra liv. Psykiatrikern Paul Tournier menar att det är inte så mycket våra känslor av skuld och skam och hur vi känner oss nu som vi kan göra något åt. Vi måste våga tala om det som hände, om vilka händelser och situationer som har orsakat dessa känslor av skuld och skam. Så länge vi inte berättar om det vi varit med om finns känslorna kvar inom oss som en tung sten tills vi dör.

Vi upplever ofta att det vi har gjort eller varit med om är otillåtet, fult och fel

Det sägs att människor beundrar oss för det vi lyckas med men älskar oss för våra brister. Det är något vi kan bära med oss när vi tar itu med det fjärde steget. I det är steget tänker vi igenom de situationer vi har hamnat i då vi upplever att vi har misslyckats, gjort bort oss, brutit mot våra värderingar eller gjort andra illa. Vare sig det har varit en medveten eller omedveten handling. Om det är någonting som livet har lärt mig så är det att när en människa står för sitt liv och säger som det är väcker det inte förakt eller avsky. Tvärtom, det väcker respekt och bryter vår ensamhet och isolering. Vår självprövning läker oss själva och våra relationer. Att börja med sig själv och att våra se över sitt liv kan verkligen göra skillnad och det är något som ingen annan kan göra åt oss. Vi kan aldrig låta någon annan leva livet åt oss eller gå upp så mycket i någon annan att vi glömmer att vi måste möta vårt eget liv.

Att börja möta sitt förflutna är inte enkelt men om vi inte ger upp och tar detta steg på allvar så kommer vi att se att bakom allt vi har förträngt och skämts för finns ljuset.

En ny självbild tonar fram, en annan bild av vem jag är. Undantryckt på själens botten ligger våra drömmar begravda. Hoppet, glädjen och kärleken finns där. Men det ljusa kommer i dager först när vi säger som det verkligen är. Psykoanalytikern C G Jung sa att "ingenting får en människa att känna sig så ensam som hennes hemligheter".

Vi kan aldrig låta någon annan leva livet åt oss eller gå upp så mycket i någon annan att vi glömmer att vi måste möta vårt eget liv

Joharifönstret

En modell som visar hur vi människor interagerar med varandra är det så kallade Joharifönstret utvecklat av psykologerna Joseph Luft och Harry Ingham.

Bilden nedan visar ett scenario där alla fält har samma storlek men kan anta olika proportioner beroende på vilken person fönstret ska spegla. Målet är att vi ska leva våra liv med ett så stort öppet fält som möjligt utan att vara gränslösa. När vi lever i uppriktiga och nära relationer växer det öppna fältet.

                                                Vad jag vet om mig själv        Vad jag inte vet om mig själv

Vad andra vet om mig             Öppna fältet                            Blinda fältet

Vad andra inte vet om mig      Hemliga fältet "Fasaden"       Okända fältet

Vid missbruk och när vi hamnar i destruktiva beteenden krymper det öppna fältet.

Öppna fältet

Det som Du vet om Dig själv, som även andra känner till 

Blinda fältet

Det som är okänt för Dig själv, men som andra känner till om Dig

Fasaden

Det som Du vet om Dig själv, men andra inte känner till

Okända fältet

Det som är okänt för Dig själv och som inte heller andra känner till om Dig

Jag har varit vad vid att tänka att kyrkan alltid skuldbelägger människan och trycker ner henne i skosulorna genom att göra henne till syndare. Men bland alla före detta ateister i min församling tycks det finnas ett behov av att stanna upp och rannsaka sig själv. Söndag efter söndag i Katarinamässan, innan det ringlande köerna av stockholmare tränger sig fram för att ta emot nattvarden, blir hela kyrkan knäpptyst inför det som kallas syndabekännelsen. Människor brukar komma fram till mig efter gudstjänsten och be mig att inte ha så bråttom när jag kommer till momentet i mässan när jag säger "Hör nu varje hjärtas tysta bekännelse". De säger, "Jag hinner inte med att bekänna mina synder". Och, "Jag behöver denna stund av eftertänksamhet". Det är ofta tolvstegsmänniskor som har lärt sig vikten av självrannsakan. För mig finns det två sidor av detta. Det ensa är att ta den moderna människans behov av självrannsakan på allvar, nödvändigheten av att få ta itu med sin egen livsproblematik. Det andra är att ta hänsyn till de gudstjänstbesökare som har en frireligiös bakgrund, som har vuxit upp med en överdos av vad synd och skam heter och inte behöver höra de orden en gång till. När vi vill ta itu med våra liv är det det viktigt att komma ihåg att oavsett vad vi gör eller inte gör, hur mycket eller lite vi än presterar och utvecklas eller hjälper andra, så är Guds kärlek lika fast och orubblig. Den förblir i oss vad vi än väljer att göra med våra liv, den är villkorslös. 

Så här lät det när volontären Carl Ekdahl hälsade alla besökare välkomna till kyrkan en vanlig söndag:

Hej och välkommen, speciellt välkommen till Dig som är här för första gången

Välkommen Du som tvivlar, Du som söker, längtar, hoppas och tror att det finns en makt större än vi själva, en kraft att ösa ur när vår egen tagit slut

Vad Du än har gjort eller kommer att göra så är Du välkommen

Oavsett hur mycket Du hatar Dig själv, oavsett hur illa Du gjort Dig själv, Dina barn, Din partner, Dina föräldrar, Dina syskon, Dina vänner, så är Du välkommen

Jag hälsar Dig speciellt välkommen som inte känner Dig välkommen, som betraktar livet och människorna omkring Dig med misstänksamhet

Jag hälsar Dig speciellt välkommen som tycker att Du är förmer än andra, och hyser förakt för Dina medmänniskor

Jag hälsar Dig speciellt välkommen som upplever Dig själv så värdelös, ful och otillräcklig att Du korsar gatan för att slippa träffa någon Du känner

Vi söker inte konsensus, vi behöver inte vara överens

Vi är inte här för att klubba igenom några gemensamma beslut, och vi är inte här för att stifta lagar

Vi är här för att vi har en andlig längtan, för att vi lever med frågorna, för att vi saknar svaren, för att vi är människor

Vi har ingen katastrofplan om något oväntat skulle inträffa, men vi befinner oss här tillsammans och vi har inte längre till varandra än att vi kan känna värmen från varandras kroppar i bänkarna

Det är inte lång väg att sträcka ut handen, om någon skulle falla

Ledord

Känn Dig själv

Reflektion

Vem är jag?

Vad skäms jag över i mitt liv?

Vad tycker jag om hos mig själv?

Övning

Jag föreställer mig att jag befinner mig på en trygg plats med någon som jag litar på och att jag avslöjar en mörk hemlighet om mig själv

Anteckning

Hur skulle den som älskar mig villkorslöst beskriva mig?

Jag skriver ner det som jag tror att den skulle berätta

Inför nästa steg

Jag funderar över hur jag ska berätta för någon om mina beteenden och vem denna någon skulle vara

Ord på vägen

Stå stilla i smärtan, rotad i det som är ljus i Dig. 

Kanske det inte alls är ett svärd. 

Kanske det är en stämgaffel. 

Du blir en ton. 

Du blir den musik Du alltid längtat efter att få höra. 

Du visst inte att Du var en sång.