När äldre debattörer uttrycker obekväma åsikter möts de allt oftare inte med argument, utan med hån om sin ålder. Efter angreppen mot Mats Svegfors och Agnes Wold ställer sig Ulf Elfving frågan om den svenska debatten har passerat ännu en gräns. Är ålderism på väg att bli den nya accepterade formen av förakt.
Kärringar och gubbar ska hålla käften. Så har det låtit i Sverige våren och försommaren 2026.
Det började med förre chefredaktören, Timbrochefen, landshövdingen och radiochefen Mats Svegfors, som i slutet av april skrev en artikel om att han inte längre skulle rösta på sitt gamla moderatparti, eftersom han inte kan acceptera nuvarande invandringspolitik och massutvisningar.
Sen kom läkaren och professorn Agnes Wold helt nyligen och tog avstånd från könskorrigeringar.
Men det kanske mest chockerande i kommentarerna var inte själva sakdebatten, utan hur de båda bemöttes. ”Pinsam gubbe” hånades Svegfors för, och med uppmaningen ”micka av kärringen” fick Wold veta att hon skulle tystas.
Att vara kärring respektive gubbe, det var alltså deras värsta försyndelse. Inte att de råkade ha ”avvikande” åsikter.
Jag upprepar, vart är vi på väg. Att tonen i samhället, på sociala medier och i debatter blivit råare är väl de flesta överens om.
Att en trendsättare som Donald Trump sprider en bedrövlig vokabulär som dynga över världen är obestridligt. Och att anonymiteten på nätet bidrar till att det är lättare för alla att hata och hota är självklart. När dessutom algoritmerna hos Google och Meta och allt vad de heter uppmuntrar negativa och kontroversiella inlägg, rusar utvecklingen snabbt iväg åt fel håll.
Men måste vi bara dras med. Jag ringde upp en av Sveriges mest profilerade journalister Kerstin Hallert, sedan många år boende i Paris och känd som tuff men uppriktig kritiker, och frågade om ens den mest vildsinte provokatör i Frankrike skulle kunna håna sina meningsmotståndare för deras ålder.
Aldrig nånsin, absolut otänkbart, utbrister Kerstin. Fransk kultur är helt annorlunda. Här tilltalar man varann med madame och monsieur och bråkar inte om ålder ens om man är djupt oense.
Och den franska debatten kan, det har vi sett, vara stenhård utan att man nedvärderar varann för hög ålder.
När man själv är ung tycker man nog ofta att gamla är pinsamma, det känner vi alla igen. När man sen själv blir äldre, senior är en snygg eufemism, vi kan väl slösa med den, inser man att det kanske inte är så enkelt. Och att det är bra om man försöker visa lite mer förståelse även för kärringar och gubbar.
Så skärpning, ungar. Ni blir också gamla. Och förhoppningsvis lite klokare med åren.
