Hon sökte i 22 år, men först när hon gjorde ett dnatest hittade hon sin halvsyster.
Ur ensamheten föddes en vilja att få veta mer om sin pappa och Emma Widstrand började fråga ut sina släktingar, som alla sade att hennes mamma valt att inte prata om vem han var, samt att de respekterat det, skriver Svenska Dagbladet.
I 22 år sökte hon efter sin pappa genom att fråga ut sina släktingar, leta i arkiv och kontakta myndigheter.
Först när Emma Widstrand gjorde ett dnatest kom vidare hon i sitt sökande, hon fick 3 000 matchningar, varav en var starkast.
Den matchningen ledde henne till en halvsyster med namnet Camilla Lindström. Hon hittade 13 personer med det namnet på Facebook och skrev till dem alla.
Flera hörde av sig och svarade att de inte var den person hon sökte, en av Camillorna hade dock inte svarat och Emma Widstrand letade upp hennes mobilnummer och messade.
Det visade sig vara rätt Camilla Lindström, men hon var avvaktande till en början eftersom hon fått nog av allt deras pappa gjort, hon säger att han genom åren hade gjort många människor illa.
När han och hennes mamma skiljde sig var hon bara tre år och hennes mamma väntade hennes tvillingsystrar. Hon valde dock att träffa Emma Widstrand och det har förändrat båda deras liv.
Jag är tacksam för den samhörighet jag och Emma utvecklat, våra känsloliv är väldigt lika och vi värderar också relationer på samma sätt, säger Camilla Lindström till Svenska Dagbladet.
Emma Widstrand säger att hon alltid har känt sig som en udda fågel men att hon, när hon träffade sin halvsyster, insåg att det fanns en till som hon.
Jag har aldrig kunnat identifiera mig fullständigt med någon, förrän nu, säger hon och till Svenska Dagbladet och hennes halvsyster nickar medhållande.
Förutom Camilla Lindström och hennes två tvillingsystrar har Emma Widstrand även två halvbröder i Norge.
Deras pappa är död, men Emma Widstrand har insett att det egentligen inte var honom hon letade efter utan det hon verkligen saknat var syskon och en familj.
Jag har varit väldigt ensam i mitt liv och är bra på det. Först var jag ensam med mamma, och sedan utan henne. Och nu har jag varit ensam med mina barn i tolv år. Ensamheten är inte det stora för mig, det är att jag känner att jag har fått en familj. Att jag får vara med och att jag hör hemma, säger hon till Svenska Dagbladet.
Py Bäckman gjorde en förvånande upptäckt om sin pappa för bara några år sedan genom en ren slump.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar