Gruppens självbestämmande

En del kanske tycker att vi har fört principen om gruppernas

självbestämmande alltför långt. I sin ursprungliga långa version

lyder Fjärde Traditionen. Var helst två eller tre alkoholister

samlas för att bli nyktra kan de kalla sig en Anonyma Alkoholistgrupp

förutsatt att de som grupp inte har någon annan anknytning

men denna extrema frihet är inte så farlig som den ser ut

  

Som aktiv alkoholist missbrukade jag varje frihet som livet

erbjöd. Hur kunde Anonyma Alkoholister vänta sig att jag skulle respektera

den extrema frihet som Fjärde Traditionen ger? Att lära

mig respekt har blivit ett livslångt arbete.

   Anonyma Alkoholister har fått mig att fullt ut inse nödvändigheten av 

disciplin och om jag inte tillämpar den inifrån, får jag betala ett

pris. Detta gäller för grupper också. Fjärde Traditionen styr

mig i en andlig riktning trots mina alkoholistiska böjelser

Detta är en felcitering; Bill citerade den Tredje Traditionen men

hänvisade till Fjärde Traditionen

En helt ny dimension

Under de sista stadierna av vårt drickande hade viljan att stå

emot försvunnit. Men när vi erkänner vårt totala nederlag och

blir helt redo att anamma Anonyma Alkoholisters principer, lämnar besattheten

oss och vi träder in i en helt ny dimension, friheten under

Gud, sådan vi uppfattar Honom

  

Jag är lycklig nog att vara en av dem som upplevt denna

fantastiska förändring i mitt liv. När jag ensam och desperat

gick in genom dörren till Anonyma Alkoholister var jag så utslagen att jag var

villig att tro allt jag fick höra. Och en av de saker jag fick

höra var. Det är skulle kunna bli Din sista baksmälla eller

också kan Du fortsätta gå runt, runt. Mannen som sade

det mådde uppenbarligen mycket bättre än jag. Jag tyckte

om tanken att erkänna mitt nederlag och jag har varit fri

ända sedan dess. Mitt hjärta förstod vad min hjärna aldrig

klarade. Att vara maktlös inför alkoholen är väl inget

märkvärdigt. Jag är fri och jag är tacksam

Att lära oss älska oss själva

Alkoholmissbruket isolerade oss, även om vi var omgivna av 

människor som höll av oss. Vi försökte finna känslomässig 

trygghet genom att vara antingen dominerande eller beroende 

av andra. Vi försökte ändå förgäves att finna trygghet genom

någon osund form av dominans eller beroende

När jag gjorde min moraliska självrannsakan upptäckte 

jag att jag hade sjuka relationer till de flesta människorna 

i mitt liv, t ex mina vänner och min familj. Jag 

kände mig alltid avskärmad och ensam. Jag drack för att 

döva känslomässig smärta.

  Det var genom att hålla mig nykter, ha en bra sponsor och 

arbeta med tolvstegsprogrammet som jag fick möjlighet att 

bygga upp min låga självkänsla. Först lärde de Tolv Stegen 

mig att bli min egen bästa vän, och när jag sedan förmådde 

älska mig själv kunde jag öppna mig och älska andra

Anonyma Alkoholister är inget universalmedel

De vore högmod att påstå att Anonyma Alkoholister är ett universalmedel

ens mot alkoholism

De första åren jag var nykter var jag mycket stolt och trodde att 

Anonyma Alkoholister erbjöd den enda behandling som kunde ge ett 

gott och lyckligt liv. Anonyma Alkoholistervar i sanning huvudingrediensen 

i min nykterhet och än i dag, med tolv år i programmet

engagerar jag mig mycket i möte, att vara sponsor och 

servicearbete. Men under mina första fyra år av nykterhet 

fann jag det nödvändigt att söka professionell hjälp

eftersom min psykiska hälsa var mycket dålig. Det finns 

också människor som har funnit nykterhet och glädje i 

andra sammanslutningar. Anonyma Alkholister lärde mig att jag hade ett 

val, att göra allt jag kan för att förbättra min nykterhet

Anonyma Alkoholister kär kanske inget universalmedel mot allting, men det 

är medelpunkten i mitt nyktra liv

Ilska, den tvivelaktiga lyxen

Om vi önskade leva var vi tvungna att befria oss från ilskan

Dåligt humör och våldsamma känsloutbrott var ingen

för oss. De kan kanske vara en tvivelaktig lyx för normala

människor, men för alkoholister är de rena giftet

Den tvivelaktiga lyxen. Hur ofta har jag inte kommit

ihåg de orden. Det är inte bara ilska som helst bör reserveras för ickealkoholister

Jag gjorde upp en lista och tog

med berättigad vrede, självömkan, självgodhet, kritik, falsk

stolthet och falsk ödmjukhet. Jag blir alltid förvånad när

jag läser det korrekta citatet. Principerna i programmet har

hamrats in i mig så noga, att jag tror att alla de här andra

karaktärsfelen också står uppräknade. Tack gode Gud för

at jag inte har råd att tillåta mig dem, annars skulle jag

säkert vältra mig i dem

Slaveri under bitterheten

Att hysa agg och bitterhet gentemot omvärlden är ödesdigert

För då utestänger vi oss själva från den andliga dimensionen

Det har sagts att ”ilska är en lyx som jag inte har råd att tillåta mig”. 

Betyder det att jag ska bortse från denna mänskliga känsla? 

Jag tror inte det. Innan jag hörde talas om

Anonyma Alkoholistprogrammet var jag slav under de beteendemönster

som följer med alkoholism. Jag var fjättrad vid negativism

utan hopp om befrielse

  Stegen erbjöd mig ett alternativ. Fjärde Steget var början

till slutet på mitt slaveri. Mitt arbete att ”släppa taget”

började med en inventering. Jag behövde inte vara rädd

för de tidigare Stegen hade övertyga mig om att jag inte

var ensam. Min Högre Kraft ledde mig till denna dörr och

skänkte mig gåvan att få välja. I dag kan jag välja att öppna

dörren till friheten och glädjas i solskenet från Stegen

medan de befriar själen inom mig

Vår fiende nummer ett

Harm är vår främste fiende. Den förstör fler alkoholister än

någonting annat. Från den härstammar alla former av andlig

sjukdom, ty vi har inte varit enbart mentalt och fysiskt sjuka

Vi har varit andligt sjuka

När jag ser på mig själv i fjärdestegsarbetet, är det lätt att

släta över de fel jag själv har gjort, för jag kan lätt se

det som en fråga om att ”hämnas” en oförrätt som har gjorts

mot mig. Om jag fortsätter att återuppleva en gammal

oförrätt är det fråga om bitterhet, och bitterhet utestänger

solljuset från min själ. Om jag fortsätter att återuppleva

smärta och hat kommer jag att skada och hata mig själv

Efter år i bitterhetens mörker har jag funnit solskenet. Jag

måste släppa taget om harm och förbittring; jag har inte

råd med dem

Den falska trösten i självömkan

Självömkan är en av de olyckligaste och mest nedbrytande

egenskaper som finns. Den hindrar all andlig utveckling och kan

isolera oss från all fungerande kontakt med våra medmänniskor

därför att den ställer orimliga krav på uppmärksamhet

och förståelse. Det är en fyllesentimental form av martyrskap

som vi knappast har råd med

Den falska trösten i självömkan skärmar bara av mig från

verkligheten tillfälligt för att sedan, liksom en drog, kräva

att jag tar en ännu större dos. Om jag ger efter för detta

kan det leda till ett återfall i drickandet. Vad kan jag göra?

Ett säkert motmedel är att jag, även om det går trögt i början

vänder min uppmärksamhet mot andra som är mindre

lyckligt lottade än jag, företrädesvis andra alkoholister. I

samma takt som jag aktivt visar min medkänsla med dem

minskar mitt eget överdrivna lidande

Att ge upp vansinnet

Har vi så snart alkoholen varit inblandad varit märkligt

Vansinniga

Alkoholismen krävde att jag drack, antingen jag ville eller

inte. Vansinnet dominerade mitt liv och var kärnan i min

sjukdom. Den berövade mig friheten att välja om jag skulle

dricka och därmed också alla andra möjligheter att välja

När jag drack var jag oförmögen att göra verkliga val inom

någon del av mitt liv och livet blev ohanterbart

   Jag ber Gud att hjälpa mig att förstå och acceptera den

fulla innebörden av sjukdomen alkoholism

En livslång process

Vi hade problem med personliga relationer, vi kunde inte

kontrollera vår känslosamma natur, vi var offer för förtvivlan

och depression, vi kunde inte tjäna vårt levebröd, vi hade en

känsla av att vi var värdelösa, vi var fulla av rädsla, vi var

olyckliga, vi verkade inte kunna vara till verklig hjälp för

andra människor

Dessa ord påminner mig om att jag har fler problem än

alkoholen, att alkoholen bara är ett symptom på en mer

omfattande sjukdom. När jag slutade dricka påbörjade

jag en livslång utveckling för att tillfriskna från upproriska 

känslor, smärtsamma förhållanden och ohanterbara

situationer. Denna utveckling är för svår de för de flesta av

oss utan hjälp från en Högre Kraft och från våra vänner i

Anonyma Alkoholistgemenskapen. När jag började arbeta med Anonyma 

Alkoholisters Tolv Steg, började många av dessa härvor redas ut och en bit i

Taget, nästan omärkligt, läktes jag. Min rädsla minskade

Som när man skruvar ner en termostat. Jag började uppleva

Stunder då jag kände mig nöjd. Mina känslor blev mindre

Flyktiga. Nu är jag åter en del av den mänskliga familjen

Verklig gemenskap

Aldrig har vi försökt att vara en bland flera i familjen, att

vara en vän bland vänner, att vara en arbetskamrat bland

arbetskamrater, att vara en vanlig samhällsmedlem. Vi försökte

alltid att slå oss fram framför andra, eller att gömma oss

bakom dem. Detta självcentrerade beteende gjorde all samhörighet 

med dem vi hade omkring oss omöjlig. Vi hade en

mycket diffus uppfattning om vad verklig gemenskap innebar

Detta budskap, som finns i Fjärde Steget, var det första jag

Uppfattade klart och tydligt. Jag hade aldrig tidigare sett

mig själv i tryck. Innan jag kom till Anonyma Alkoholisterkände jag inte till

någon plats som kunde lära mig att bli en människa bland

andra människor. På mitt allra första möte såg jag andra göra

just detta och jag ville ha vad de hade. En anledning till att

jag är en lycklig, nykter alkoholist idag är att jag håller på

att lära mig denna mycket viktiga läxa