Nu är Finland syndabocken i stället

Från världens bästa skola, till landet som drog med sig resten av världen i utförsbacken. Det handlar om Finland.

Du minns det förstås. Kategoriska påståenden om att Finlands skolor är bäst i världen.

I dag är vi i ett läge där Pisaresultaten sjunker över hela världen.

Då slår brittiska The Economist ett slag rakt in i den finländska folksjälen och säger att det är Finlands fel. Åtminstone delvis.

När de finländska skolorna levererade toppresultat i Pisa, åkte delegationer från hela världen dit för att lära sig hemligheten bakom de fenomenala resultaten.

Problemet var att de packade ner fel lärdomar i resväskan inför hemresan, skriver The Economist.

I sammanfattning menar britterna att den gamla skolan producerade resultat som syntes en bit in på 2000-talet, men den moderna skolan har sedan sakta men säkert puttat Finland nedåt i Pisarankningen.

Dessutom har finländarna dragit med sig resten av världens skolor i fallet.

I analysen skriver The Economist att utbildningen i mindre grad fokuserar på att lärare står och föreläser framför klassen. I stället ska eleverna själva komma fram till svaren med hjälp av stöd och uppmuntran.

Så ser skolan ut inför världen, men det är inte den som gett Pisa-toppresultaten, menar man. I stället var det Finlands gamla, mer traditionella utbildningssystem som låg bakom toppositionen i Pisa.

Hur Finland reagerar på den här analysen? 

Precis som Du gissar. Man slår ifrån sig och säger att det är fel.

Jag suckade lite inombords när jag hörde det här, säger Fritjof Sahlström, professor i pedagogik i Helsingfors, om The Economists analys.

Vadan denna suck som kan ha hörts högt bland Saarijärvis moar? 

Jo, för det första att Finlands inflytande på världens skolor ”sannolikt” varit mycket litet, för det andra att det var lika mycket intresse kring Singapore, som levererade toppresultat i Pisa med en helt annan sorts undervisning, och för det tredje tidsaspekten.

Den ständiga tidsaspekten är ju såväl politikers som andra toppars favoritargument, och det får duga även här.

Förändringar i utbildningssystem tar lång tid och det kan, faktiskt, ta upp till 20 år innan effekter syns, påpekar Sahlström.

Dock håller han med The Economist om att allt inte är som det ska inom finländsk utbildning.

Det skulle vara evidensförnekande om jag som professor i pedagogik sitter och säger att allting går bra när resultaten sjunker, säger han hos Yle.

Någon poäng har de säkert, men jag tror inte man ska vara för fokuserad på värderingsidealen bakom den konkreta pedagogiken och didaktiken.

För mycket hattande i stället för långsiktighet är ett definitivt fel, påpekar professorn och exemplifierar med hur de skärmar som för tio år sedan blev kärnan i utbildningen, nu framhävs som förklaringen till allt som gått fel.

Vi springer runt som en brandkår och släcker lokala bränder när vi i stället borde se till att det inte börjar brinna från första början, säger han, möjligen med ytterligare en suck.