Pensionen blev ett svart hål, sov till halv elva och slutade svara

Betina hade sett fram emot pensionen. Men när arbetsdagarna försvann tappade hon också rutinerna. Hon sov till klockan halv elva, låg under filtar i soffan och slutade svara när telefonen ringde.

Att sluta arbeta förknippas ofta med frihet, resor och mer tid för familjen. För vissa blir övergången svårare. Arbetsplatsen ger inte bara lön, utan också rutiner, sociala kontakter och en tydlig struktur på veckan.

Gränsen mellan arbete och pension har samtidigt blivit mindre skarp. Bara en av fem räknar med att sluta arbeta helt när det är dags att gå i pension, medan många ser framför sig en gradvis övergång eller fortsatt arbete.

Betina hade föreställt sig pensionen som något att se fram emot. När den väl kom blev vardagen en annan.

Dagarna tappade sin struktur. Hon kunde sova till klockan halv elva på förmiddagen och tillbringa mycket tid under filtar i soffan. Till slut slutade hon också svara i telefon.

Hennes erfarenhet säger inte hur de flesta reagerar på att lämna arbetslivet. Men den väcker en fråga som lätt hamnar bakom pensionsprognoser och sparande: Vad ska fylla dagarna när jobbet inte längre gör det?

Arbetet bestämmer för många när man går upp på morgonen, vilka människor man träffar och hur veckan är uppbyggd. När jobbet försvinner kan därför mer än inkomsten förändras.

Den danska antropologen Mette Marie Kristensen, som forskat om övergången mellan arbete och pension vid Syddansk Universitet, beskriver pensioneringen som en kritisk livsfas för vissa. En del kan förlora delar av både sitt sociala nätverk och den identitet som arbetet har gett.

Etnologen Aske Juul Lassen, docent vid Köpenhamns universitet och forskare inom bland annat pension och åldrande, har också studerat övergången. Han pekar bland annat på att den kan bli särskilt svår för den som tvingas lämna arbetslivet tidigare än planerat.

Pensionering leder däremot inte generellt till depression. En stor europeisk studie publicerad i Epidemiology and Psychiatric Sciences följde 8 998 personer som gick från arbete till pension.

Under de första tre åren efter pensioneringen var risken för depression 9% till 11% lägre jämfört med själva pensionsåret. Forskarna beskriver hur den första tiden för vissa kan innebära lättnad från arbetsrelaterad stress och större frihet.

På längre sikt blev bilden mer komplicerad. I vissa grupper ökade risken för depressiva symtom efter många år som pensionär. Studien visar därmed att sambandet mellan pension och psykiskt välbefinnande påverkas av bland annat tid, livssituation och hur övergången sker.

Utvecklingen i Sverige går tydligt mot ett längre arbetsliv. Under 2025 arbetade 232 000 personer mellan 65 och 74 år, enligt SCB. Det motsvarar 22,2% av hela åldersgruppen.

I början av 2000-talet var andelen omkring 10 %. Även högre upp i åldrarna fortsätter många att arbeta. Under 2025 hade 66 000 personer mellan 75 och 89 år ett arbete.

Att mer än var femte svensk mellan 65 och 74 år fortfarande arbetar innebär att vägen från heltidsjobb till pension inte längre behöver vara ett tvärt stopp.

Från 2026 tillämpas riktåldern 67 år i det svenska pensionssystemet. Den är inte en tvingande pensionsålder, men påverkar när olika delar av den allmänna pensionen och pensionsrelaterade förmåner kan börja betalas ut.

Vilken ålder som gäller beror på födelseår. För personer födda 1960–1965 är riktåldern fastställd till 67 år. För senare årskullar finns prognoser som i flera fall pekar på högre riktålder.

Riktåldern påverkar bland annat när garantipension, bostadstillägg och inkomstpensionstillägg tidigast kan betalas ut. När inkomstpension och premiepension kan tas ut beror också på födelseår och övergångsregler.

Ett längre arbetsliv kan ge högre pension, men beslutet handlar inte bara om pengar. När arbetslivet tar slut förändras också den vardag som för många har varit självklar i flera decennier.

Aske Juul Lassen lyfter förberedelser som en viktig del av övergången. Ekonomin är en del, men även sociala relationer och den nya vardagen behöver få en plats i planeringen.

Nya intressen, familj, frivilligarbete och andra sociala sammanhang kan ge både gemenskap och struktur efter arbetslivet. För andra kan fortsatt arbete på deltid vara ett sätt att göra övergången mindre abrupt.

Det behöver inte betyda att pensionen ska fyllas med aktiviteter från morgon till kväll. Men efter år av pensionsprognoser, sparande och beräkningar finns ytterligare en fråga att fundera på före den sista arbetsdagen: Vad vill jag göra när väckarklockan inte längre behöver ringa?