Partiledarna frågas ut massor av gånger och möts i flera stora debatter inför valet. Journalisten Folke Rydén tycker att svenska medier lägger för mycket kraft på snarlika format, och för lite på att avslöja sådant politikerna själva inte vill prata om.
Med bara dagar kvar till valet riktar journalisten och dokumentärfilmaren Folke Rydén in en debattartikel på Dagens Nyheter Kultur kritik mot hur svenska medier bevakar valrörelsen
Hans poäng är inte att partiledarna ska slippa tuffa utfrågningar. Tvärtom anser han att den svenska traditionen där politiker möter journalister på redaktionernas villkor är viktig att försvara.
Sveriges Television genomför individuella partiledarutfrågningar och TV4 har haft en egen serie där varje partiledare kunnat frågas ut i upp till tre timmar. Sveriges Radio har samtidigt låtit partiledarna möta flera olika program och redaktioner. Därtill kommer tidningarnas intervjuer, poddar och de stora partiledardebatterna.
Folke Rydén, som bevakat amerikanska presidentval sedan Bill Clintons seger 1992, jämför med USA.
Där har problemet enligt honom blivit det motsatta: presidentkandidater kan i allt högre grad själva välja vilka poddar, program och journalister de vill möta och därmed undvika obekväm granskning.
Vad tillför den åttonde längre intervjun med en partiledare som den tredje inte kunde göra?, frågar han.
När samma frågor återkommer hinner partiernas kommunikationschefer, pressekreterare och rådgivare dessutom förbereda svar och motargument. Det som redaktionen betraktar som ännu en kritisk intervju riskerar därför, enligt Rydén, att i praktiken bli ytterligare ett väl förberett kampanjframträdande.
Folke Rydén pekar också på hur stora journalistiska resurser som krävs för utfrågningarna: research, faktakontroll, reportrar, producenter, redaktörer och programledare.
En del av resurserna borde enligt honom i stället användas till att kontrollera vallöften och ekonomiska kalkyler, följa pengarna och undersöka vad tidigare politiska beslut faktiskt har lett till.
Hans slutsats är tydlig, fler partiledarintervjuer är helt enkelt inte nödvändigtvis detsamma som mer politisk granskning, skriver han.
Han efterlyser därför färre standardiserade utfrågningar, större skillnader mellan mediernas format, mer faktagranskning och färre men mer fördjupande debatter.
Efter valet vill Rydén dessutom att de stora svenska mediehusen granskar sin egen insats.
Hur många partiledarintervjuer och debatter producerades?
Hur olika var de egentligen?
Och hur mycket ny kunskap fick väljarna?
För Folke Rydén är det den sista frågan som borde vara måttstocken för valjournalistiken.
Journalistikens kvalitet kan inte mätas i hur många timmar landets mest medietränade människor befinner sig framför en kamera eller mikrofon. Den måste mätas i hur mycket väljarna efteråt vet som de inte visste tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar