Gottgörelse

Jag gör rätt för mig

Jag låter mina insikter bli till konkret handling. Jag ber personligen de människor som jag har gjort illa om förlåtelse, så länge det inte sårar eller skadar dem. Jag gottgör mina medmänniskor genom att börja ta ansvar för mitt liv och att själv bli den förändring jag vill se i andra.

Det finns ingen detaljerad regelbok som talar om vad som är rätt och fel och vad gottgörelse är. Det måste ses i relation till det som värnar och främjar livet, till det som är gott. Ett buddhistiskt uttryck förklarar på ett enkelt sätt hur vi bör leva, "Lev livet så att Du aldrig tillfogar någon mer skada än vad som är nödvändigt". Det som hjälper, läker, skyddar och främjar livet är gott. Det som skadar, förstör, utsläcker, hämmar eller utrotar liv står i motsats till detta. Allt levande vill, efter det som är dess möjlighet, få utrymme att växa, utvecklas och blomstra. Att vara Guds medarbetare är för att använda ett judiskt uttryck, "att vara med och laga världen". Det är en fullt tillräcklig ambition att i stort och smått leva efter det mottot och det sammanfattar väl vad det åttonde och nionde steget handlar om.

Vi känner alla väl till de övergrepp som har skett och sker i religionens namn, kyrkan har mycket att stå till svars för. Men i religionen har även de vackraste mänskliga dragen fått sitt uttryck. Moder Teresa, Mahatma Gandhi och Nelson Mandela är bara några exempel på starkt troende människor som lett ett världsomvälvande socialt arbete. I Sverige arbetar olika religiösa grupper med biståndsarbete i utvecklingsländer och med mötesplatser, ekonomiskt stöd, mat och härbärge till utsatta grupper som papperslösa flyktingar och hemlösa.

I de värsta och mest kritiska situationer blir det också tydligt att vi tillsammans kan bära  varandras bördor. När livet är som grymmast visar sig människans godaste inneboende kraft, det finns exempel, stora som små. I det svåraste ögonblicket samlas vi och hjälper varandra. Det räcker med att se alla hjälpinsatser efter tsunamikatastrofen 2004 eller gå på Oslos gator efter Utöya 2011 för att förstå, det finns en god kraft inom oss som vi inte får trycka undan och stänga inne. Efter massakern på Utöya var det en flicka som själv hade lyckats undkomma mördaren och som sa några ord som snabbt kom att spridas, "om en man kan visa så mycket hat, tänk då hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans". 

När flyktingströmmen från Syrien nådde Sverige hösten 2015 var den goda kraft som alstrades i vårt samhälle fullständigt omvälvande. Bara i min församling på Söder i Stockholm inleddes ett samarbete som blev början på flera gemensamma projekt, när vi tillsammans med vår granne moskén och tusentals ideella krafter lyckades ge en tredjedel av stadens transitflyktingar mat och sovplats. Men varför måste detta allra värsta inträffa för att vi ska bryta vår likgiltighet?

När livet är som grymmast visar sig människans godaste inneboende kraft

Det värsta är inte onda människors ondska utan goda människors likgiltighet. Niklas Rådström skriver i pjäsen De onda om den mest obegripliga ondskan, barns brott mot barn. I pjäsen framträder vittnen som hade kunnat berätta  sanningen men som svek när det väl gällde. Kanske borde vi fråga oss själva hur vi kan tillåta all grymhet utan att gripa in. 

Pjäsen avslutas med att körledaren säger:

Och det har skett, utan att någon av oss har förmått att hindra det

Jag säger inte att det gör det till vårt ansvar

Jag säger att det gör det till en del av vårt öde

Mahatma Gandhi lär ha sagt att om vi verkligen vill ha fred och frid måste vi avsky orättfärdigheten, avsky tyranniet och avsky girigheten. Men man ska avsky dessa ting i sitt inre, inte hos andra. Jag förstår vad han vill säga men jag menar att det är nödvändigt at inte vara avsky utan till och med omfamna och försonas med det mörkaste och svåraste vi har gjort. 

Du och jag som lever i ett rikt västland har också ett kollektivt ansvar för de strukturella orättvisor som råder i världen. Når vi talar om försoning får vi inte glömma bort att se det i ett större perspektiv. Vi blundar själva för konsekvenserna för miljön när vi snabbt tar ett halvfabrikat till middag. Vi gör mysiga helgfrukostar med bacon från grisar som vanvårdats, shoppar billiga kläder och inredningssaker tillverkade av barn, vi flyger långt och ofta med allt vad det innebär för vår jord. Jag gör det. Vi gör det alla. 

Författaren Sara Lidman beskriver på ett klargörande, enkelt sätt vad detta handlar om. Hon berättar i en radiointervju om sin uppväxt på en bondgård i Västerbotten, där man födde upp lamm. De var söta och hon fäste sig vid dem. Så kom den tiden på hösten när lammen skulle slaktas. Det var så fruktansvärt att hon inte kunde tåla att se när lammen fördes bort utan sprang in på sitt rum, låste in sig och tänkte aldrig mera komma ut igen. Det var alldeles för grymt att dessa älskade djur skulle bli familjens mat. Men bara efter någon timme när hungern blev för stark och hon kände doften av lammsteken så glömde hon sina tårar och sprang hungrande ner för att sätta sig vid middagsbordet. Vi bryter alla mot våra ideal för att själva kunna överleva och ha det bra.

Tänk om vi bokstavligen kunde ge varandra syndernas förlåtelse lite oftare. Då kunde vi kanske använda en del av den energi som går åt till att dölja våra dåliga samveten och skämmas inför varandra till att vara varandras medmänniskor istället. Bakom våra fasader och godmodiga leenden går vi människor omkring och känner oss anklagade, avvisade och otillräckliga.

Förlåtelse är den aspekt av kärleken som läker och helar det förflutna. I det nionde steget börjar vi gottgöra både dem vi gjort illa och oss själva. Kanske tänker vi på gottgörelse som något pretentiöst, stort och krångligt, ett omöjligt steg. Hur gottgör man?

Ibland krånglar vi till det för mycket. Det behöver inte handla om att smida storslagna planer. Att fatta mod, och ödmjukt och kärleksfullt uttrycka det vi egentligen känner och att adressera det till den det gäller är grunden i nionde steget. Det kan man göra på många olika sätt. Ett ord, en mening, ett kort sms eller ett brev kan förändra allt om vi bara vågar ta den risken. Även om det blir fel kan det bli rätt till slut ändå.

Förlåtelse är den aspekt av kärleken som läker och helar det förflutna

Ledord

Vad är det värsta som kan hända?

Reflektion

Vilka personer i mitt liv vill jag först av allt gottgöra?

Vad hindrar mig från att göra det?

Hur skulle jag själv vilja blir gottgjord?

Övning

Jag funderar över hur jag skulle vilja gottgöra en specifik person i mitt liv

Anteckning

Jag skriver ett brev till någon som jag vill be om förlåtelse utan att skicka iväg det

Inför nästa steg

Jag tar mig tid att reflektera över hur jag bemött den som kommit i min väg idag

Ord på vägen

Min själ är så orolig

Jag är rädd för att bli avvisad och ändå vet jag att sinnesro kommer genom att våga läka mina brustna relationer