Ett litet barn vågar le mot en främling på bussen och ta till sig en okänd människa som vän och lekkamrat på bara ett ögonblick. Misstron mot vår nästa leder bara till ensamhet och isolering, något som vi tvingats ta till för att överleva i en värld som sviker och trampar på vårt ursprungliga tillstånd av tillit. Barnets tillit är vår djupaste identitet.
Vad begränsar min frimodighet?
Att någon ska göra mig illa igen och ta ifrån mig allt, orkar inte börja om igen den korta tiden jag har kvar i detta liv, men vill gärna hitta någon att lita på, som man kan ta trevligt med och dela livet med tills döden skiljer oss åt
SvaraRadera