93-åriga Harriet Larsson har bott i sitt radhus på Kristineberg i Borås i 52 år. I dag har hon svårt att använda stora delar av sitt hem efter flera operationer. Men hon nekas en trapphiss från kommunen.
Jag vill gärna komma ner för där har jag ju bilder på alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn och hela köret. Jag har också min stora garderob där nere, så jag måste ju ner emellanåt, säger Harriet Larsson med gråten i rösten till P4 Sjuhärad.
Harriet Larsson lider av spinal stenos och har dessutom opererat båda höfterna. Problemen gör det svårt för henne att ta sig mellan våningarna i huset, särskilt ner till vardagsrummet på nedervåningen där hon helst vill vistas.
Jag har opererats för spinal stenos tre gånger och så har jag opererat båda höfterna, så jag har mycket svårt att ta mig ner och upp, säger hon till P4 Sjuhärad.
På övervåningen finns kök och toalett, men Harriet beskriver hur mycket av hennes vardag och minnen finns på nedervåningen.
För att kunna använda hela huset ansökte hon om bostadsanpassning i form av en trapphiss hos Borås stad. Ansökan avslogs med hänvisning till att hennes grundläggande behov redan kan tillgodoses på övervåningen.
Jo, jag vet att jag har det men jag vill väldigt gärna vara där nere där jag sitter bekvämt och, ja jag vill ju vara i hela mitt hus, säger hon.
Kommunen hänvisar till reglerna för bostadsanpassningsbidrag. Enligt Lotta Andersson, enhetschef på vård- och äldreförvaltningen i Borås, uppfyller Harriet Larssons situation inte lagens krav eftersom de viktigaste funktionerna i bostaden redan finns tillgängliga på övervåningen.
Jag förstår att Harriet vill komma ner till sitt vardagsrum. Men finns de primära funktionerna så behöver man inte ha tillgång till hela huset, det finns ingen rätt till det utifrån lagen, säger Lotta Andersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar