Medelklassens kris är en myt, arbetarklassen betalar priset

Medan debatten kretsar kring en pressad medelklass visar ny forskning att arbetarklassen burit den tyngsta bördan. I årtionden.

Den svenska debatten under inflationskrisen har kretsat kring en pressad medelklass. Men enligt sociologen Johan Alfonsson är bilden missvisande. I stället pekar han ut arbetarklassen som krisens verkliga förlorare och det är en utveckling som pågått sedan 1990-talet.

Berättelsen om medelklassens förfall är tagen ur luften, säger Alfonsson, aktuell med boken Vad hände med arbetarklassen.

Enligt Alfonsson visar statistik att anställningstryggheten i medelklassen snarare har ökat än minskat. Samtidigt har arbetarklassen fått se både löneutveckling, inflytande och trygghet försvagas.

Kontrollerar man på data ser man att otryggheten snarare har minskat i medelklassen. Det är arbetarklassen som har fått det betydligt sämre, säger han.

Sedan 2005 har reallönerna för den övre medelklassen ökat med 23%, jämfört med 13,5% för den lågkvalificerade arbetarklassen. Skillnaden innebär att klyftan fortsätter att växa, både i faktiska och relativa termer.

När inflationen slog till, slog den mot gruppen som redan hade betydligt mindre marginaler, säger Johan Alfonsson.

Även arbetsvillkoren skiljer sig markant. Mindre än tio procent av medelklassen har tidsbegränsade anställningar, jämfört med omkring 30% i den okvalificerade arbetarklassen.

Samtidigt har medelklassen fått ökad kontroll över arbetstid och arbetsplats, medan arbetarklassen blivit mer styrd, bland annat genom digital övervakning.

En central skillnad är ägandet. Medelklassen har i högre grad bostäder och sparande som fungerar som ekonomiska buffertar.

Arbetarklassen har ofta inga sådana resurser att falla tillbaka på, säger han.

Enligt honom har maktförskjutningen på arbetsmarknaden varit resultatet av politiska vägval sedan 1990-talskrisen, där risk i ökande grad flyttats från företag till individer. Det har skapat en mer sårbar ekonomi, där stora grupper saknar möjlighet att planera långsiktigt.

Han menar att debatten behöver skifta fokus.

Om man vill förstå varför ojämlikheten har ökat och tryggheten minskat, då måste man titta på vad som har hänt med arbetarklassen. Det är där den stora förändringen har skett, säger Johan Alfonsson.