Fällor att ducka när Du sparar på ISK

Investeringssparkontot, ISK, är svenskarnas favoritkonto för sparande. Men även om sparformen är enkel finns det flera vanliga misstag som kan bli onödigt dyra.

I Privata Affärer listar sparekonomen Frida Bratt sju fallgropar som sparare bör se upp med.

Att lägga en del av ens eget sparande i barnets namn, endast för att maximera skatten, är ingen bra idé, skriver Frida Bratt i Privata Affärer.

Den första fällan handlar om uttag och insättningar på samma konto.

På ett ISK beräknas skatten utifrån kontots värde och de insättningar som görs under året. Om pengar tas ut och sedan sätts tillbaka räknas det som en ny insättning, vilket kan höja det beskattade underlaget.

För den som gör det någon enstaka gång är effekten oftast liten, men vid större belopp kan det märkas.

Schablonskatten tas ut på hela kapitalet, även på pengar som bara ligger som likvida medel. Om pengarna inte ska investeras inom kort kan ett vanligt sparkonto vara ett bättre alternativ, enligt Frida Bratt.

Hon pekar också på att hushåll med gemensamt sparande kan gå miste om den skattefria grundnivån om allt sparande står i en persons namn.

Frida Bratt varnar särskilt för att använda barnens konton för att minska skatten.

Pengar som sätts in i barnets namn tillhör barnet juridiskt och blir barnets att disponera när 18-årsdagen infaller.

Pengar som sparas i barnets namn bör vara sparande till barnet, inget annat, skriver Frida Bratt i Privata Affärer.

Ytterligare två fallgropar gäller gåvor och försiktiga placeringar.

En gåva som sätts in på ett ISK kan komma att ingå i en bodelning vid en framtida skilsmässa. För den som vill undvika det kan gåvan göras till enskild egendom.

Frida Bratt lyfter också fram att stora innehav i lågavkastande räntefonder kan vara mindre lämpliga på ett ISK. Om avkastningen är låg kan schablonskatten äta upp en större del av vinsten.

Den sista fällan kallar hon för ”partyreserisken”. Om barnsparandet står i barnets namn får barnet själv bestämma över pengarna när det fyller 18 år.

Om barnet tänkt lägga pengarna på en partyresa så fort han eller hon får tillgång till dem, så kanske det rimmar illa med vad du hade i åtanke när du sparade dem, skriver Frida Bratt i Privata Affärer.