När relationen känns tom och närheten försvunnit väcks ofta frågan, ska vi fortsätta tillsammans eller gå skilda vägar?
En läsare skriver till Amelia och beskriver sin relation som stilla, där fysisk och känslomässig närhet blivit knapp. Hon och hennes sambo pratar mest om vardagliga saker som matinköp, och semestrarna blir aldrig som de önskar. Hon upplever att sambon ofta prioriterar sällskap med andra framför att tillbringa tid enbart med henne.
När semestrar utan barn ledde till panikångest och medicinering blev det tydligt hur tungt hon bar på sina känslor. Trots att medicinen nu är avslutad, kvarstår tankarna kring förhållandet. Hon känner sig osäker på om hon ska avsluta relationen, men vågar inte ta steget.
Psykologen Per Naroskin förklarar i Amelia att det är vanligt att par som tappat närheten börjar undvika att umgås ensamma.
I stället söker man sällskap med andra för att slippa konfrontera det som inte fungerar i relationen. Han kallar detta för ”utspädning”, att bristerna i förhållandet blir mindre påtagliga när man umgås i grupp, men problemen i relationen förblir olösta.
Ni ser till att göra saker tillsammans med andra hellre än att vara själva för att slippa ta itu med vad Ni ska göra av ert förhållande, skriver Naroskin.
Han skriver att det ofta är just den här typen av relationsläge som är svårast att hantera.
När relationen saknar tydliga problem men ändå känns tom, blir det svårt att avgöra om det är dags att gå vidare eller försöka stanna kvar.
Att gå skilda vägar behöver inte innebära ett totalt slut på relationen, menar psykologen. Om separationen inte beror på konflikter eller otrohet kan det istället innebära en lättnad.
Man kan istället bli goda vänner och behålla det som fungerat i relationen. Men för den som befinner sig i det här läget kan det kännas långt bort.
Äktenskapsterapeuten Weena Cullins skriver i MåBra att vänskap med en före detta partner kan fungera, om båda har bearbetat uppbrottet och gått vidare.
Det ska kännas som en vanlig vänskap utan romantiska känslor, beroende eller spänningar. Man ska kunna sätta gränser, hantera nostalgi och glädjas åt att den andre dejtar.
Har man barn eller annan kontakt kan vänskapen dessutom vara praktisk och tillföra något positivt.
Naroskin understryker vikten av öppenhet i relationen. Han uppmanar till att ta upp ämnet och fundera på om partnern är medveten om vad som pågår i tankar. Att ta upp dessa frågor kan göra partnern mer mottaglig för samtalsterapi än man kanske tror.
Om partnern inte vill eller kan delta i terapi, kan det ändå vara värdefullt för Dig att själv söka stöd för att få klarhet i Dina känslor och tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar