Det är lätt att satsa för hårt på det vi vill göra i livet och fastna i en overklig bild av oss själva. Den drömbilden kan göra att vi känner oss misslyckade och trycker ner oss själva när vi inte uppnår det vi vill. Vi kan aldrig göra mer än vårt bästa och om vi tar i för hårt kommer vi inte att kunna göra någonting alls.
Hur vet jag att jag gjort mitt bästa?
Det finns en gammal målning av Jesus som står med en lykta i handen utanför en dörr som saknar handtag. Bilden vill visa att dörren in till våra hjärtan bara kan öppnas inifrån. Vi behöver våga bjuda in andra människor i våra liv om vi vill att de ska känna sig välkomna.
Vem vill jag bjuda in idag?
Det finns ett folk i Nordamerika som kallas för Naskapiindianerna. De tror att vi människor har en kraft som bor längst in i våra hjärtan och de kallar den för "Den inre vännen".
Enligt dem så kommer vi nära vår inre vän när vi gör dessa fyra olika saker:
När vi försöker säga som det är
När vi öppnar oss för andra människor
När vi närmar oss djuren eller naturen
När vi berättar om våra drömmar
Har jag en inre vän?
Vi är alla rädda för döden. Men det finns ett kinesiskt ordspråk som lyder "När vi föds så kommer vi gråtande till livet men alla omkring oss ler. När vi dör gråter alla de som finns omkring oss men själva så ler vi".
Vad hoppas jag ska hända den dag jag dör?
