Det är så mycket i våra liv som inte blev som vi hade tänkt oss, som vi önskar att vi gjort annorlunda, som vi borde ha förstått bättre. I stunder av självförakt är det en konst att acceptera sina brister och att inte anklaga sig själv för gamla eller nya misstag. Något som burit mig i mina djupa svackor är att jag klamrat mig fast vid att Guds kärlek aldrig är närmare än när jag känner mig som sämst.
Vad föraktar jag mig själv för?
För att jag har så dåligt självförtroende och inte tror att jag duger eller är en bra människa
SvaraRadera