Många av oss lever avskilda från vår grundläggande tillit på grund av svek vi har varit med om. Vi bär med oss de första kränkningarna som vi har utsatts för och vi tror att ensamheten, sträcken och meningslösheten är vår djupaste botten. Vår verkliga fiende bär vi inom oss, det är skammen, sorgen och ilskan som skiljer oss från vår innersta kärna. Dessa känslor hindrar oss effektivt från att se vårt eget inre ljus och all den godhet som faktiskt finns.
Vilket är mitt första och ljusaste minne?
När mor, far och jag bodde på Stagneliusvägen 34, det var mitt första ljusaste minne <3
SvaraRadera