Vi kan erfara det gudomliga utan att behöva kalla det för religion, vi kanske inte ens kan eller vill beskriva denna tro eller erfarenhet. Vår tids vanligaste trosbekännelse lyder "jag är inte religiös, men något måste det finnas" och kanske är ett sådant förhållningssätt en bättre utgångspunkt för att hitta en djupare tro än att vara alltför säker på sin sak.
Vad är det största som jag kan tänka mig att få vara med om idag?
Att få träffa eller åtminstone få prata med min älskade son och bearbeta allt jobbigt och försöka gå vidare
SvaraRadera