Min tro på en högre kraft är mer som ett kärleksförhållande, en relation, än en fråga om sannolikhet. Det handlar om vem eller vad jag ger mitt hjärta till. Trons verkliga motpol är inte ett intellektuellt tvivel, utan förtvivlan, hopplöshet, livsleda och övergivenhet. Förnuftet är bara en begränsad aspekt på trons dimensioner, men vi behöver det för att inte oreflekterat svälja andras religiösa och politiska påståenden.
Vad vill jag hänge mig åt och ge mitt hjärta till?
Vill kämpa med det jag gör men min kärlek finns bara till min älskade son, kommer nog aldrig hitta någon annan som älskar mig för den jag är och är som jag
SvaraRadera