Många är vi som minns 1970-talets slagtåliga och bastanta grågröna telefonautomat. Det var stål som gällde även i nummerskivan. Utrustningen skulle klara allt från ungdomars bus till arga samtal där luren hängdes på med en smäll i klykan. Det statliga Televerket hade fullt sjå med att åka runt och rensa myntinkasten från kolapapper, tuggummi och försöken från vissa att ringa billigare med mynt från grannländer. På apparaterna fanns en knapp för gratissamtal till nödnumret ”90 000”