Idag funderar jag över om jag verkligen vill bli fri från det som tynger mig. Vill jag släppa mitt kontrollbehov?
Vill jag be om hjälp att finna sinnesro?
Eller vill jag klamra mig fast vid min rädsla som ett slags tröst och försvar?
Idag prövar jag alla mina skäl till varför jag vill, eller inte vill, låta Gud gripa in i mitt liv här och nu.
Vilket destruktivt mönster vill jag inte bli fri ifrån?
Att få göra det jag vill, såsom att arbeta, promenera, laga mat, baka och städa
SvaraRadera