Vi har ofta lättare att se med överseende ögon på andras tillkortakommanden än på våra egna. I prövningens stund är det så svårt att se att Guds kärleksfulla och förlåtande röst gäller just mig. Självanklagelsens röst är stark och därför behöver vi få höra en annan människa säga "Du är älskad och förlåten".
När känner jag mig älskad?
Inte så ofta men kanske när någon bjuder mig på något någon gång eller säger något fint till mig <3
SvaraRadera