I brist på kärlek och gemenskap blir yta, storslagenhet, pengar och saker en sista utväg. Vår törst efter kärlek och mening försöker vi ständigt släcka på olika sätt. Allt som kan lindra denna längtan, om så bara för en stund, blir vår tröst. Detta materiella, ombytliga och förgängliga blir det som vi sätter allt vårt hopp till när vi har svårt att känna och förstå hur gränslöst älskade vi är.
Vad ger mig tillfredsställelse på djupet?
I dagens läge är det mitt arbete, matlagning, bakning och promenader <3
SvaraRadera