Brucellos, en zoonos som kräver uppmärksamhet

Brucellos, en sjukdom som kan smitta mellan djur och människa (zoonos), är något som förtjänar vår uppmärksamhet. Sjukdomen orsakas av brucellabakterier, och det finns flera olika arter av dessa bakterier, var och en med sin förmåga att orsaka allvarlig sjukdom hos både människor och olika djurarter.

Brucella abortus är en av arterna och är främst associerad med infektioner hos nötkreatur, men den kan också påverka andra idisslare, hästar och hundar. Brucella melitensis riktar sig främst mot får och getter, men även andra idisslare, grisar och hundar. Brucella suis är mest känd för att infektera grisar, men även idisslare, hästar och hundar. Brucella ovis målriktar främst får, medan Brucella canis är främst associerad med hundar.

Förekomsten av brucellos varierar runt om i världen, och den är vanligast i låginkomstländer. I länderna kring Medelhavet, särskilt bland får och getter, är sjukdomen ett problem. I Sverige utrotades brucellos i djurpopulationen på 1950-talet, men sedan 2010-talet har Brucella canis konstaterats hos hundar i Sverige i enstaka fall. Ett fåtal svenskar smittas varje år av brucellos. De har nästan uteslutande smittats utomlands, i Mellanöstern eller afrikanska länder.

Inkubationstiden kan variera stort. De flesta människor insjuknar inom en månad efter smittotillfället.

Brucellabakterier kan överföras till människor genom småsår, slemhinnor, inandning eller intag via munnen. Sperma, kastade foster, efterbörd, flytningar och mjölk från infekterade djur innehåller höga nivåer av bakterier. Opastöriserad mjölk utgör en riskprodukt i områden där brucellos förekommer hos idisslare. Människor smittas framför allt via opastöriserade mejeriprodukter, i första hand mjölk och ost. Även otillräckligt uppvärmt kött kan utgöra en risk. Det har även rapporterats om sexuell smitta och fall där smitta har överförts från infekterad mamma till barn via amning.

Symtomen brukar vara långdragna, återkommande feberperioder, huvudvärk, muskelvärk och trötthet. Om man inte får behandling kan sjukdomen pågå under många månader och kompliceras av exempelvis led- och skelettinfektioner, hjärtmuskelinflammation samt hjärnhinneinflammation. Dödligheten om man inte får behandling är omkring två procent.

Symtomen av brucellos varierar beroende på djurarten som drabbas. Hos honliga idisslare och tikar kan det leda till kastningar i sent dräktighetsstadium, med kvarbliven efterbörd. Hos tjurar, baggar, bockar och hanhundar ses testikel- och bitestikelinfektioner. Hos suggor kan man observera både kastningar och omlöp. Grisar kan uppvisa hög smågrisdödlighet, hälta och bakdelsförlamningar som tecken på brucellos. Infektioner hos ickedräktiga djur kan ofta passera obemärkt, men bakterierna kan angripa olika vävnader och orsaka artrit, hygrom, osteomyelit eller diskospondylit, uveit, bölder eller andra syndrom.

Diagnos av brucellos måste ställas genom laboratoriediagnostik, som kan inkludera bakterieodling av blod/benmärg/urin, mikroskopisk undersökning av provmaterial eller påvisning av antikroppar i blodet. Antibiotikabehandling kan användas för att behandla brucellos hos människor.

Sverige har framgångsrikt utrotat brucellos i sin livssmedelsproducerande djurpopulation, men försiktighet krävs för att förhindra eventuell återkomst. Opastöriserade mejeriprodukter utgör en risk och bör undvikas. Direktkontakt med kroppsvätskor från infekterade djur bör också undvikas.

Vid inträffade fall eller utbrott är snabb åtgärd nödvändig. Sjukdomen är anmälningspliktig och kräver rapportering till smittskyddsläkaren och Folkhälsomyndigheten. Smitta från livsmedel ska också anmälas till miljökontoret. Vid misstanke om smitta hos djur bör en veterinär kontaktas för att vidta lämpliga åtgärder. Brucellos är en allvarlig sjukdom som kräver uppmärksamhet och förebyggande åtgärder för att skydda både djur och människor från dess följder.