Psalmer

Upp, psaltare och harpa. Upp, kraftens ord, Du Andens svärd. Tveeggade och skarpa. Ur dvala väck en syndig värld. Och, nådens milda lära. De väckta hjärtan bjud. Att känna, älska, ära Barmhärtighetens Gud. Som huld i Sions gårdar. Med Anden och sitt ord. Alltsom en herde vårdar. Sin dyra, återlösta hjord.

Han för de kvistar torra. Ej hugga vill sitt vinträd ner. Han skonar ett Gomorra. Där tio fromma blott han ser. Där två och tre allena. Uti hans dyra namn. Sin bön och sång förena. Han öppnar nådens famn. Och hjärtan vederkvicker. Och giver själar ro. Och med sin sköld betäcker. Sin frälsta kyrkas hopp och tro.

Så kom i helig prydnad. O Sulamit, Du Kristi brud. I oskuld och i lydnad. Möt här Din Herre och Din Gud. Han är Din brudgum bliven. Att frälsa Dig från fall. Och är för Dig utgiven, att han Dig helga skall. I trohet och i renhet. Giv hjärtat med Din hand. Och vårda andens enhet. Med kärlekens och fridens band.

Ej evigt är Du vorden. I dessa Kedars hyddor fäst. En liten tid på jorden Du går, en främling och en gäst. Var trogen, o var trägen. I lov och bönesång. Så bliver himlavägen. Ej slipprig eller lång. De frommas samljud tvingar. Till tystnad kvalens röst. När Davids harpa klingar. Det stormar ej i Sauls bröst.

Men glad som Moses skådar. Från öknens sand, från mödans ban. Det land, som Herren bådar. På andra sidan av Jordan. Så själen sig förnöjer. Av salighetens hopp. Och tjust från jorden höjer. Sin blick till himlen opp. I tron hon ser och smakar. Hur ljuvlig Herren är. När helig andakt vakar. På alla känslor och begär.

Kom, Israel, att dyrka Din Gud på varje tid och ort. Men blive Dig hans kyrka. Ett heligt rum och himlens port. Ej störe mänskofunder. Och jordiskt känsloprål. De helga sabbatsstunder. De höga föremål. Att Herren i Ditt öra. Ej ropar innan kort, "Jag vill Ditt spel ej höra. Hav Dina visors buller bort". 

Dig skall Ditt Sion sjunga. Och bära fram för Dig, o Gud. Med hjärta och med tunga. Sin lovpsalm och sitt böneljud. Ditt ord i våra bygder. Må rikeligen bo. Och bära frukt i dygder. Gudaktighet och ro. Som havets sand otaligt. Ditt folk föröke sig. Och heligt och lycksaligt. I evighet lovsjunge Dig.

Du som härlig ställde Din tron högt över tiden. Där sällheten och friden. En växla om, ej sluta sig. Evige, Ditt välde. Ej ljus och mörker skiftar. Den lag för oss Du stiftat. Förvandlar icke Dig.

Konung i det höga. Du släkten bortgå låter. Och  andra komma äter. Och åldrar undan åldrar fly. Men Ditt fadersöga. Milt vakar över alla. Din nåd, som vi åkalla. Är varje morgon ny.

År och vänner flykta. Men Du densamme bliver. Du än åt barnen giver. Den vård, som Du åt fädren gav. Mod åt de betryckta. Och styrka åt de svaga. Och tröst åt dem som klaga. Vid sina vänners grav. 

Gud, vi vandra trygga. När redligen vi vandra. I kärlek för varandra. Och hörsamhet för Dina bud. Gud, på Dig vi bygga. Vårt hopp i alla öden. I livet och i döden. Du vårdar oss, o Gud.

Lovad vare Herre. Sannfärdig, vis och nådig. Och helig och rättrådig. Han alltid  allt allen förmår. Lovad vare Herren. Hans lag, hans nådelära. Hans härlighet och ära. I evighet består. 

Höga Majestät, vi alla. För Dina fötter nederfalla. Ditt lov från våra hjärtan går. Evig är Din makt och ära. Dig jord och himmel vittne bära. Av allt Ditt verk Du offer får. Dig lova Keribim. Dig sjunga Serafim. Hosianna. Helig är Gud. All världens Gud. All krafts och nåds och visdoms Gud.

Solen Dig sitt offer tänder. Där klar hon fram på fästet länder. Med ljusets helga rikedom. Och då ljuvt naturen svalkas. Med friden vördsamt månen nalkas. För Dig i nattens helgedom. Och  hela himlens här. Dig samma vördnad bär. Med Ditt finger. O Jehova. I världarna. Du skrev Ditt namn. Halleluja. 

Hör Ditt lov från tusen munnar. En dag den andra det förkunnar. En natt den andra säger  det. Åskans knall och blixtens lågor. Och stormens ljud och havets vågor. Förkunna, Gud, Ditt majestät. Och själen, denna fläkt. Utav Din andedräkt. Går med andakt. På ljusets stig. Och närmar sig. Med evigt lov, o Fader, Dig.

Fader, allt i Dig sig gläder. Du föder allt, och allt Du kläder. Och vårdar med Din högra hand. Stjärnan Du på fästet minsta grand. Dig fågeln i sitt ljud. Och liljan i sin skrud. Fader kallar. Ditt barn är jag. Med varje dag. Jag röner säll Ditt hjärtelag.

Helige, som bor i ljuset. Du vårdar Din verk i gruset, Du Dina barn ej överge. Du, o Fader, Dig förbarmar. Din egendom i Dina armar, Ditt folk, Barmhärtige, jag ser. Din Son Du världen sänt, Vi Dig i honom känt Huld och nådig. Din Ande för och rena gör De hjärtan, som Din kärlek rör. 

Kor av fromma röster skallar. Dig helig, helig, helig kallar Din helga hjord, Din kristenhet. Hör de barn Du tvagit rena, I trohet vilja de Dig tjäna Och vandra uti helighet. I oss Din kärlek tänd, Din höga vishet sänd Från Din himmel, Att hon oss när På jorden är Och Dina vägar rätt oss lär. 

Oss vägsigna och bevara, Med nåd Ditt ansikte förklara Och vänd det till Ditt folk med frid. Här Ditt namn vi vilja sjunga Och sedan med en helig tunga Dig lova, Gud, till evig tid Med Dina Kerubim Och Dina Serafim. Hosianna. Helig är Gud, All världens Gud, All krafts och nåds och visdoms Gud. 

Helig, helig, helig. Herre Gud allsmäktig. När den nya dagen gryr, vår lovsång till Dig går. Helig, helig, helig, nådefull och mäktig, Dig vi tillbedja, Gud och Fader vår.

Helig, helig, helig, sjunga helgon alla. Sänka sina gyllne kronor för Din härlighet. Ned för Dig keruber och serafer falla. Du var och är och blir i evighet. 

Helig, helig, helig. Hög och otillgänglig. Är Din glans den klara, som ej syndigt öga ser. Evig är Din nåd, Din kärlek oförgänglig. Allgod till stoftets barn Du skådar ner.

Helig, helig, helig. Herre Gud allsmäktig. Över himlar, jord och hav Ditt herravälde når. Helig, helig, helig, nådefull och mäktig, Dig vi tillbedja, Gud och Fader vår.

Lova vill jag Herran. Ty han haver hör min röst. Han är, då all hjälp syns fjärran. Dock min starkhet, sköld och tröst. Han de ondas kraft förtager. Och sitt barn ur faran drager.

På min Gud i liv och döden. Har jag min förtröstan satt. Han har hulpit mig i nöden. Och mitt hjärta är nu glatt. Därför vill jag honom prisa. Honom evig ära visa.

Herre, var de trognas styrka. Och Din Smorde hjälp beskär. Fräls Ditt folk och stöd Din kyrka. Som Ditt arv och eget är. Låt dem här i Dig förnöjas. Och till evig tid och eget är. Låt dem här i Dig förnöjas. Och till evig tid upphöjas.

Lovsjunge Herren, låtom oss med fröjdeljud. Knäböja, nederfall och tillbedja Gud. Lovsjunge Herren, den allsvåldige. Vår Skapare, vår Frälsare, vår Tröstare. Höstlovad vare Herren.

All himlens här, all jorden och det vida hav. Han varelse och rörelse och lagar gav. Ty sjunge jorden och allt vad hon bär. Och havet och vad däri är. Och himlens här. Höglovad vare Herren.

Och Du, hand folk, hans fosterfolk, som av hans hand. Ledsagas som hans egen hjord kring god land. Du frälsta mänskosläkt, i tacksamt bröst. Förnim hans godhet, känn hans tröst. Och höj Din röst. Högtlovad vare Herren.

Lovsjungen Herren, vår Förlossare och Gud. Från våra hjärtan stige våra läppars ljud. Till Herren, som oss hjälper i all nöd. Han är vår klippa och vårt stöd. I liv och död. Högtlovad vare Herren.

Lovsjungen Herren. Som i det höga. Våra öden välver. Från himlars tron den starke Hämnarn ljungar. Och all jorden skälver. Och ner till jorden böjas folk och kungar. Väldig är Herren. Herren vår Konung.

Lovsjungen Herren. Som i det höga. Lönar och bestraffar. Åt den förtryckte, som till honom ropar. Rätt och dem han skaffar. Och nederslår de fräcka våldets hopar. Helig är Herren, Herren, som dömer. 

Lovsjunge Herren. Som i det höga. Våra hjärtan gläder. Med samma hand, som i de fora dagar. Förde våra fäder. Han oss ännu beskyddar och ledsagar. Ljuvlig är Herren. Herren vår Herde.

Lovsjungen Herren. Som i det höga. Våra fel förlåter. När i sann bot vi ångerns tårar fälla. Han oss tager åter. Till sina barn och gör oss evigt sälla. Nådig är Herren, Herren vår Fader.