Han står ständigt i rampljuset och älskar teaterscenen, men Johan Ulveson, 70, brottas samtidigt och märkligt nog med många rädslor.
Ett ungt par med huns. Unga kineser väljer hellre att skaffa pälsklingar än att skaffa barn, varför det snart kommer finnas fler husdjur än småbarn i Kina
Han varvar humor med allvar och sågs nyligen i rollen som den empatiske Skalle-Per i Ronja Rövardotter på Netflix.
Han förklarar att vid sidan av äventyret i Ronja Rövardotter är budskapet att övervinna sina rädslor.
Själv är han ofta rädd, berättar han när tidningen träffar honom under en pressträff på Grand Hotel i Stockholm i slutet av juni.
Det är ingen självklarhet för honom att känna trygghet, även om han inte går omkring och är ängslig för jämnan.
Samtidigt är jag ju väldigt lugn. Människan är ju komplex på det sättet.
Johan Ulvesons skådespelarkarriär tog fart med teatern. Han älskar att varva teater med film och tv.
Han är fortfarande aktuell med Liv och död Strömquist på Dramaten.
När allt kommer omkring inser han att han är lyckligt lottad. Han har “gott om jobb” även om han inte kan “kan välja och vraka bland rollerna”.
I höst står han på Scalateatern tillsammans med Vanna Rosenberg och Henrik Dorsin i Svenska revyn som handlar om svenska myter och svensk kultur.
Johan Ulveson utlovar “väldigt mycket humor”, helt i linje med hans ambition att få folk att skratta.
I skolan var han “klassens clown” bakom sitt blyga jag. Och just den där blygheten har förvärrats med åren.
Min blyghet har alltid funnits i min personlighet, men jag har väl lyckats klara mig genom att hela tiden fåna mig och göra mig till. Som en roll jag gått in i. Jag vet faktiskt inte varför min blyghet har blivit värre och det kan tyckas märkligt med tanke på att jag i mitt yrke ständigt träffar nya människor. Det är som en ständigt pågående KBT-övning, skrattar Johan i Hemmets Journalintervjun.
Den passionerade komikern fyllde 70 år den 30 maj. Han beskriver det som en läskig tröskel men har själv inte gått i pension än, men inser att det är slut en dag.
Ett fästingbett för några år sedan är det värsta han varit med om. Han åkte på TBE och hjärninflammation.
Jag låg nedsövd i flera veckor och det var så klart tuffast för min familj. Men jag återhämtade mig relativt fort och har insett att jag hade tur som inte har några men från det idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar