Idag pratar vi sällan med varandra om döden och det är nästan som om vi låtsas att den inte finns. Författaren Mark Levengood har berättat att han tänker att livet är som en lång simtur i lite för kallt vatten. När vi dör kommer vi fram till en strand där Gud står med en handduk, bullar och varm choklad och säger, "Det var väl inte så farligt?". Och vi svarar, "Jo, det var hemskt farligt men väldigt roligt".
Hur tänker jag mig döden?
Vill helst inte tänka på döden, livet går så fort så man är snart där, men när jag dör vill jag göra det fort och vill inte bli något kolli på något sjukhus eller ålderdomshem som någon får ta hand om
SvaraRadera