Urinvägsinfektion hos barn

Urinvägsinfektion är en vanlig sjukdom hos barn. Den orsakas av bakterier som kommit in i urinröret och urinblåsan. Barnet kan behöva kissa ofta, och det kan svida. Infektionen behandlas med antibiotika. Det finns sätt att förebygga urinvägsinfektion.

Barn med urinvägsinfektion får antibiotika som tar bort bakterierna. Det är viktigt att barnet får behandling. Annars finns det risk att bakterierna sprids till njurarna och utvecklas till njurbäckeninflammation.

Den här texten handlar om urinvägsinfektion hos barn. 

Det finns två typer av urinvägsinfektion.

Barnet kan ha urinvägsinfektion i de nedre urinvägarna. Då finns infektionen i urinröret och urinblåsan. Det är den vanligaste formen av urinvägsinfektion. Det är också vanligare bland flickor eftersom de har ett kortare urinrör än pojkar.

Barnet kan också ha urinvägsinfektion i de övre urinvägarna. Då finns infektionen i urinledarna eller njurarna. Det kallas för njurbäckeninflammation eller pyelonefrit. Det är vanligare hos barn under ett år, eftersom bakterier sprider sig lättare upp till njurarna i den åldern.

Symtomen skiljer sig åt beroende på om urinvägsinfektionen finns i de nedre urinvägarna eller i de övre urinvägarna.

Det är vanligt att barnet har ett eller flera av följande besvär om han/hon har urinvägsinfektion i de nedre urinvägarna:

Det svider när barnet kissar

Barnet behöver kissa ofta

Barnet har svårt att hålla tätt

Det kan komma lite blod i urinen

Barnet har ont i magen

Urinen luktar illa

Barnet kan ibland få lite feber, oftast under 38,5 grader

Det är vanligt att barnet verkar väldigt sjukt och har ett eller flera av följande besvär om han/hon har urinvägsinfektion i de övre urinvägarna, så kallad njurbäckeninflammation:

Barnet har hög feber, oftast över 38,5 grader

Barnet har ont i ena sidan

Barnet har ont i nedre delen av ryggen

Barnet mår illa och kräks

Barnet är mycket hängig, trött och känner sig sjuk

Det är svårt att få kontakt med barnet

Det kan vara svårt att veta om barnet har ont om han/hon inte kan berätta det själv.

Symtomen brukar vara mindre tydliga ju yngre barnet är. Därför kan de vara svåra att upptäcka hos barn som är yngre än två år.

Nyfödda och barn under ett år som har urinvägsinfektion har oftast ett eller flera av de här symtomen:

Barnet har feber

Barnet vill inte äta som han/hon brukar

Barnet är trött och sover mer än vanligt

Det kan ibland vara det enda som märks på barnet

Ibland beror besvären inte på urinvägsinfektion utan på något annat. Det kan t ex vara en irritation i urinröret eller en annan typ av infektion i underlivet.

Viss mat kan färga urinen röd, liksom salter i urinen hos nyfödda. Urin som luktar illa kan vara symtom på vätskebrist eller något som barnet ätit.

Sök alltid vård om barnet har symtom på urinvägsinfektion.

För barn som är 2 år och äldre:

Kontakta en vårdcentral eller jouröppen mottagning så snart det går om barnet har symtom på urinvägsinfektion i de nedre urinvägarna

Du behöver inte söka vård någon annanstans om det är kväll eller natt. Vänta tills vårdcentralen eller den jouröppna mottagningen öppnar

Många mottagningar kan Du kontakta genom att logga in.

Kontakta genast en vårdcentral eller jouröppen mottagning om något av det här gäller för Ditt barn:

Barnet är yngre än två år och har symtom på urinvägsinfektion i de nedre urinvägarna

Barnet har symtom på njurbäckeninflammation. Det gäller oavsett vilken ålder barnet har

Om det inte går eller är stängt, sök vård på en akutmottagning

Ring telefonnummer 1177 om Du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan Du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var Du kan söka vård.

Det finns flera saker Du kan göra för att minska risken att Ditt barn ska få urinvägsinfektion. 

När barnet har bajsat är det viktigt att torka från ändtarmsöppningen och bakåt, så att inte bakterier från tarmen sprids till urinröret. Det gäller särskilt för flickor, eftersom urinrörets öppning är nära ändtarmens.

Det bästa sättet att undvika urinvägsinfektion är att barnet kissar regelbundet. Det är också bra att ge barnet gott om tid att kissa färdigt varje gång. Bra tillfällen kan exempelvis vara när barnet kommer hem från förskolan, efter middagen och precis före sovdags.

På så vis kan eventuella bakterier i urinvägarna sköljas ut innan de hinner starta en infektion. 

Låt barnet ta en paus och sedan försöka kissa igen

Det kan lättare uppstå urinvägsinfektioner om det finns lite urin kvar i urinblåsan efter att barnet har kissat. Om barnet får upprepade urinvägsinfektioner är det bra att försäkra sig om att han/hon tömmer hela blåsan. Låt barnet kissa, gå ifrån toastolen några minuter och sedan försöka kissa igen för att få ut det sista. 

Förstoppning kan bidra till att barnet får urinvägsinfektioner flera gånger. Förstoppningen kan göra att urinblåsan inte tömmer sig som den ska. Det kan också få barnet att hålla sig för länge mellan kisstillfällena. Då kan barnet få urinvägsinfektioner och andra besvär från blåsan.

Det finns inget vetenskapligt stöd för att urinvägsinfektion kan orsakas av dålig hygien, bad eller att barnet blir nedkyld.

Barnet får lämna ett urinprov. Provet kan visa om besvären beror på bakterier i urinen.

Provet kan tas på en vårdcentral eller hemma. 

Barn som får urinvägsinfektion utan feber behöver inte utredas vidare. Det gäller barn som har slutat med blöja. Blöja kan öka risken för urinvägsinfektion.

Om barnet får urinvägsinfektion flera gånger kan läkaren göra olika undersökningar för att ta reda på hur urinblåsan fungerar. Den vanligaste undersökningen är ultraljud, men om det behövs kan läkaren kan göra olika typer av röntgenundersökningar.

En del barn kan behöva undersökas med cystoskopi. Det gäller om läkaren misstänker att orsaken till besvären finns i urinröret. Barnet är sövt under undersökningen. 

Om läkaren misstänker att barnet har njurbäckeninflammation finns det andra undersökningar att göra. Med hjälp av blodprov, ultraljud eller olika röntgenundersökningar kan läkaren se om urinvägarna fungerar som de ska.

Barn som har urinvägsinfektion får behandling med antibiotika. Då blir barnet ofta snabbt bättre och besvären brukar försvinna efter ett till två dygn. Febern brukar gå över efter två till tre dagar, om barnet har urinvägsinfektion med feber. Men det är vanligt att han/hon känner sig trött under en längre tid.

Barnet behöver undersökas på nytt om han/hon fortfarande har feber och inte mår bättre efter två dagars behandling med antibiotika.

Det vanligaste är att barn får ta läkemedlet genom munnen.

Barn kan ibland behöva få antibiotika direkt i blodet under något eller några dygn. Det är för att infektionen kan ha spridit sig.

Ibland behöver en del barn med urinvägsinfektion vårdas på sjukhus, särskilt de yngsta. Barn får alltid ha med sig sin förälder på sjukhus.

Ibland kan bakterierna som orsakar infektionen vara motståndskraftiga mot den antibiotika som barnet har fått. Det gäller framför allt om barnet får en ny urinvägsinfektion kort efter den första infektionen. Därför behöver barnet ibland byta antibiotika. Det visar sig efter att urinen har analyserats genom urinodling.

Ett barn som har fått flera urinvägsinfektioner kan ibland få behandling med en låg dos antibiotika under några månader. Ibland kan behandlingen vara i flera år.

Sådan förebyggande behandling kallas även för profylax. Behandlingen hindrar bakterier från att ta sig upp i urinvägarna.

Dosen är låg för att inte påverka andra bakterier som finns naturligt i kroppen och som kroppen behöver.

De flesta barn som får urinvägsinfektion får inga komplikationer.

En del barn med njurbäckeninflammation kan få en liten skada på njuren. Det är ovanligt att det orsakar några besvär. Om skadan är större kan den ibland påverka njurens funktion. Det kan öka risken för att barnet får högt blodtryck senare under barndomen eller som vuxen.

Vid en njurbäckeninflammation kan bakterierna sprida sig till blodet. Det kallas för sepsis. Bakterierna kan sedan via blodet sprida sig vidare till andra organ. Då blir barnet mer påverkad av sjukdomen. Symtomen kan ofta komma snabbt, ibland inom några timmar. 

Risken för sepsis är större hos små barn under tre månader.

Barnet får behandling med antibiotika direkt i blodet om läkaren misstänker sepsis.

Urinvägsinfektion orsakas av bakterier som kommer in i urinblåsan genom urinröret.

Urinvägsinfektion orsakas av bakterier som kommit in i urinvägarna. Infektionen finns oftast i urinröret och urinblåsan. Om bakterierna sprids till njurbäckenet kan barnet få njurbäckeninflammation.

Kroppen försvarar sig mot bakterier

Inne i urinblåsan förökar sig bakterierna snabbt. För att försvara sig reagerar kroppen oftast med en inflammation. Det är inflammationen som gör att barnet får olika symtom.

Det finns olika sorters bakterier som kan orsaka urinvägsinfektion. Vanligast är kolibakterier, som alltid finns i tarmen.

Stafylokockbakterier och andra bakterier från huden kan också orsaka en infektion, men det är mindre vanligt.

Bakterierna sprider sig till urinröret via hud och slemhinnor i underlivet. 

En del barn har lättare att få urinvägsinfektion. Det kan bero på olika saker.

Det kan finnas urin kvar i urinblåsan om barnet inte tömmer blåsan helt eller kissar för sällan. Då får bakterierna större möjlighet att föröka sig i urinvägarna.

Att inte tömma blåsan helt är en vanlig orsak till att barn kan få urinvägsinfektioner flera gånger i tät följd. Det gäller också barn som kissar för sällan.

Förstoppning påverkar urinblåsan och gör att den har svårare att tömma sig. Det gäller också om barnet bajsar sällan. Därför kan förstoppning bidra till upprepade urinvägsinfektioner.

Bakterier kan lättare komma in i urinvägarna om urinröret är kort. Därför är urinvägsinfektion vanligare hos flickor eftersom de har kortare urinrör än pojkar. Däremot är urinvägsinfektion vanligare hos pojkar när det gäller barn under sex månader.

Behandling med antibiotika påverkar både bakterierna som orsakar infektionen och bakterier som är till för att skydda kroppen. Därför kan bakterier som orsakar urinvägsinfektion lättare få fäste och föröka sig efter en behandling med antibiotika.

De flesta barn som får urinvägsinfektion har urinvägar som fungerar som de ska. Men en del barn som får njurbäckeninflammation har urinvägar som gör det lättare för bakterier att sprida sig.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning Du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.

Barn ska få vara delaktiga i sin vård. Det finns ingen åldersgräns för detta. Barnets möjlighet att ha inflytande över vården beror på hans/hennes ålder och mognad.

För att kunna vara aktiva i vården och ta beslut är det viktigt att barnet och Du som vuxen förstår den information Ni får av vårdpersonalen.

Ni har möjlighet till tolkning till andra språk om någon av Er inte pratar svenska. Ni har också möjlighet till tolkhjälp om någon av Er t ex har en hörselnedsättning.