Upp, psaltare och harpa. Upp, kraftens ord, Du Andens svärd. Tveeggade och skarpa. Ur dvala väck en syndig värld. Och, nådens milda lära. De väckta hjärtan bjud. Att känna, älska, ära Barmhärtighetens Gud. Som huld i Sions gårdar. Med Anden och sitt ord. Alltsom en herde vårdar. Sin dyra, återlösta hjord. Han för de kvistar torra. Ej hugga vill sitt vinträd ner. Han skonar ett Gomorra. Där tio fromma blott han ser. Där två och tre allena. Uti hans dyra namn. Sin bön och sång förena. Han öppnar nådens famn. Och hjärtan vederkvicker. Och giver själar ro. Och med sin sköld betäcker. Sin frälsta kyrkas hopp och tro. Så kom i helig prydnad. O Sulamit, Du Kristi brud. I oskuld och i lydnad. Möt här Din Herre och Din Gud. Han är Din brudgum bliven. Att frälsa Dig från fall. Och är för Dig utgiven, att han Dig helga skall. I trohet och i renhet. Giv hjärtat med Din hand. Och vårda andens enhet. Med kärlekens och fridens band. Ej evigt är Du vorden. I dessa Kedars hyddor fäst. En liten tid på j...