Många äldre kan ha odiagnostiserad OCD, alltså tvångstankar eller tvångshandlingar. Men även för de som har en diagnos kan pensionen innebära en stor utmaning.
Generellt är forskningen om OCD hos äldre begränsad, och vissa har aldrig fått en diagnos. Det är vanligt att symtomen blandas ihop med depression, oro eller hälsoångest, särskilt när OCD inte upptäckts tidigare i livet, säger Viktorija Milosevska, överläkare inom psykiatri på Calmeg, och arbetar för tidiga insatser och rätt vård.
OCD är en förkortning för engelskans Obsessive Compulsive Disorder, men brukar kallas för tvångssyndrom på svenska. Det är en vanlig ångeststörning som kännetecknas av ångestskapande tvångstankar, samt tvångshandlingar. En tvångshandling kan vara ett repetitivt beteende eller en mentala ritualer.
Pensionen kan vara positiv. Om en person haft ett pressat arbete kan det kännas befriande när arbetsbördan försvinner. Stress förvärrar OCD. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att OCD inte försvinner för att man slutar jobba.
Men för många andra är det tvärt om ett problem. För någon med OCD är det ofta viktigt med rutiner och sociala kontakter.
Pensionen innebär för många att vardagens struktur försvinner. Rutiner, sociala kontakter och identiteten kopplad till yrkesrollen faller bort, vilket kan förstärka OCD-symtomen. När mer tid tillbringas ensam ökar utrymmet för tvångstankar och tvångshandlingar, och avsaknaden av distraktion gör dem svårare att hantera.
För den som har ett tvångsbeteende kan det bli svårare att bryta dem när man blir äldre. Dessutom blir OCD svårare att handskas med när andra sjukdomar blir fler eller värre samtidigt.
Åldrande överlag påverkar hjärnans kognitiva funktion och hjärnan blir mindre flexibel. Därmed försämras förmågan att skapa nya rutiner och beteenden, vilket kan göra det svårare att bryta tvångsbeteenden. Samsjuklighet blir vanligare och sömnproblem ökar, båda faktorer som kan förvärra OCD. Symtomen kan också byta form: tvång kring symmetri i yngre år kan övergå i oro för sjukdom, smärta eller existentiella funderingar, säger hon.
Många, både äldre och yngre, lider i onödan av sin odiagnostiserade OCD.
Det är viktigt att förstå sina symtom och våga söka hjälp. Behandling finns för både äldre och för yngre. Ett tips är att planera sin tid innan pensionen, bygga rutiner och hålla hjärnan aktiv genom exempelvis korsord, sudoku och sociala aktiviteter. God sömn och fysisk aktivitet är också centralt.
Om Du känner igen Dig i det som beskrivs, rekommenderar jag att Du vänder Dig till vården. OCD går inte över av sig själv, men rätt behandling gör stor skillnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar