Bröstcancer är en vanlig cancerform hos kvinnor som oftast först visar sig som en knöl i armhålan eller bröstet.
Bröstcancer är en av de vanligaste cancerformerna och cirka 20 kvinnor insjuknar varje dag. Men chanserna att botas har ökat de senaste årtiondena.
Bröstcancer är den mest vanliga cancersjukdomen bland kvinnor. Medianåldern för kvinnor som får bröstcancer är 64 år. Färre än 5% är yngre än 40 år när de får sin diagnos. På senare årtionden har chansen att bli botad ökat, och det beror framförallt på att många fall upptäcks i ett tidigt stadie och att det finns bättre behandlingsmetoder idag.
Somliga får cancer i ett bröst medan andra får cancer i båda. Det är ovanligt att män drabbas av bröstcancer. Bröstcancer kan antingen växa i körtlarna som producerar bröstmjölk eller i själva mjölkgångarna. Den sistnämnda formen är vanligast. Det finns även olika varianter och stadier av bröstcancer, och dessa beskrivs närmare nedan.
Den här formen av bröstcancer behöver könshormoner för att kunna växa, exempelvis progesteron och östrogen. Luminal bröstcancer finns i två varianter, typ A och B. Den förstnämnda varianten utvecklas långsammare. Cirka 80% av de som drabbas av bröstcancer får just luminal bröstcancer.
Den här typen av bröstcancer har ett slags protein som kallas HER2 som gör att cancern växer fortare. Cirka en åttondel av de som drabbas av bröstcancer får HER2-positiv bröstcancer.
Trippelnegativ bröstcancer är oftast ärftlig, och växer oberoende av könshormoner och HER2. Cirka en tiondel av alla bröstcancertumörer är trippelnegativa.
Bröstcancer ger oftast inga symtom i början. Efter en tid upptäcker dock de flesta en knöl i armhålan eller bröstet. En del får även mindre vanliga symtom som förklaras nedan.
Bröstet gör ont eller ömmar
Bröstet ser ut på ett annat sätt än tidigare
Bröstvårtan eller huden får ett indraget utseende
Du får ett sår på bröstvårtan eller bröstet som inte läker inom tre veckor.
Väldigt ovanliga symtom är rodnad och svullnad, eller att huden på själva bröstet tjocknar och att porerna träder fram som små gropar. Att det läcker brunaktig eller blodig vätska ur bröstvårtan kan också innebära förstadium till bröstcancer.
Det går inte att fysiskt känna om en knöl i bröstet är bröstcancer eller inte.
Cancer sker när betydelsefulla gener för skadereparation av gener eller celldelning förändras. Detta gör att förändringen förs över till nybildade celler, även kallat mutation. Varför någon får bröstcancer går inte att säga ännu. Vissa löper dock större risk att drabbas än andra, t ex personer som är äldre, har genomgått hormonbehandling länge, dricker mycket alkohol eller röker. Om Du har många genetiska släktingar som drabbats av bröstcancer är risken också större.
Om bröstcancer upptäcks tidigt är chansen att bli frisk större. Det är därför viktigt att regelbundet kontrollera brösten på egen hand i förebyggande syfte, och att gå på mammografiundersökningarna Du blir kallad till. Det är också väsentligt att genomföra en undersökning hos läkare så fort Du kan efter att Du upptäckt symtom.
De flesta som har bröstcancer behöver opereras, och då antingen ta bort hela bröstet eller en del av det. Ofta opereras också armhålan för att vara säker på att bröstcancern inte spridit sig dit. Läkemedel ges i många fall både före operationen i syfte att krympa tumören, och efteråt för att avlägsna cancerceller som kanske finns kvar.
De olika läkemedel som finns är antingen cellhämmande, antihormonella, målinriktade mot just HER2-positiv bröstcancer eller stärkande för skelettet. Läkemedlen kan kombineras eller ges ensamma. En del får även strålbehandling efter operationen för att motverka att bröstcancern kommer tillbaka.
Om Du upptäcker en knöl är det viktigt att uppsöka en vårdcentral för undersökning, och så även om Du har andra bröstcancersymtom som Du inte känner igen eller är orolig för. Om läkaren misstänker bröstcancer blir Du remitterad till bröstcancerspecialist, antingen onkolog eller bröstkirurg för vidare utredning.
En nätläkare kan oftast bedöma symtom kring bröstcancer och hänvisa Dig vidare för utredning och eventuell behandling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar