Just idag står jag för det jag känner

En amerikansk vän sa till mig att, "det svenska nationalkaraktärsdraget är passiv aggressivitet, svenskar blir aldrig arga, de blir på sin höjd lätt irriterade", Jag tror det är nödvändigt att uttrycka ilskan man känner till den person det gäller. Annars vänds den åt alla möjliga håll, eller inåt och skadar oss själva. Även Jesus blev arg, så arg att han gick bärsärkagång i templet i Jerusalem. Det står också i Bibeln, "bli arg men låt inte solen gå ned över Din vrede".

Vem eller vad får mig att tappa humöret?