15 juli

Just idag ska jag se Jesus i varje människa

Kärt barn har många namn, ingen religion har ensamrätt på Gud. Det gudomliga finns i varje människa och i alla kulturer världen över. Men kristendomens unika bidrag till frågan om Gud är ett varmt och kärleksfullt människoansikte. Att den gäckande kraft, som satt myror i huvudet på den mänskliga civilisationen, har visat sig bland oss människor som en enkel, fattig bohem, snickarsonen från Nasaret. 

Vem har jag svårast att se Jesus i?

Kan inte se Jesus i alla onda och elaka människor och de som vill bråka och skrika. Dem vill jag inte ha med att göra. 

Vem är Jesus? 

Det frågade de människor som fanns runt honom. Bland dem som frågade fanns de som hade makten i romarriket, de judiska skriftlärda, de som följde Jesus och de som blev hans lärjungar. Bland dem som undrar finns också vi som lever nu.

Israel och staden Betlehem, där Jesus föddes, var ockuperat av romarna. Folket väntade på att Gud skulle ingripa med befrielse, så som Gud tidigare i historien hade gripit in och befriat människor ur slaveri, förtryck och fångenskap.

Därför litade man på Gud och vägrade tillbe kejsaren. Det blev spänningar bland folkgrupperna. Ibland påstod sig olika människor vara den som skulle komma, sänd av Gud. Den vi talar om som Guds son i kristen tro är Jesus från Nasaret. Han finns omskriven i historien, var jude och talade arameiska.

Berättelserna om Jesus liv finns samlade i de fyra evangelierna, som har fått namn efter varsin författare: Matteus, Markus, Lukas och Johannes.

Jesus föddes i Betlehem av den unga Maria där hon och hennes blivande man Josef befann sig för att folket skulle skattskrivas av romarna.

Det fanns inte plats för dem någon annanstans än i ett stall. Där föddes barnet Jesus och han lades i en krubba, matplatsen för djuren, och det berättas att en stjärna tändes på himlen och att änglarna sjöng. Jesu födelse, att Gud blev människa, firar vi på juldagen. Det är den händelse vår tideräkning utgår från.

Om Jesus barndom finns inte mycket skrivet. När han blev vuxen döptes han av Johannes döparen och blev medveten om sin uppgift som Guds son. Jesus samlade lärjungar omkring sig, som följde honom på hans väg. Tolv män nämns som hans närmaste, men där fanns också andra personer, både kvinnor och män.

I alla de möten som sker mellan Jesus och människor skapas vändpunkter. Livet tar en ny vändning där Jesus går fram. De som var sedda som mindre värda, gav han tillit och värde tillbaka. De som levde med skuld och skam, såg han på med förlåtelse och kärlek, så att de förmådde resa sig igen. Han vände människors perspektiv, så att de kunde se livet på nytt. Han vände på de givna maktordningarna, sa att det minsta barn är den som är störst i Guds rike.

Flera gånger blev Jesus lockad att dra sig undan sitt uppdrag att leva i solidaritet med människans lidande. Han frestas att få makt, se människan på avstånd och leva långt från henne. Men han valde en annan väg.

När Jesus och hans lärjungar skulle fira påsk i Jerusalem, blev han förrådd av Judas, en av lärjungarna, och utlämnad till de romerska myndigheterna. Han fängslades och blev dödad genom att hängas på avrättningsredskapet korset, det vi minns på långfredagen. På tredje dagen efter han dött uppstod han från döden. Det firar vi på påskdagen.

Kristen tro är en tro på uppståndelsen, vändpunkten. Därför är också korset det kristna tecknet, symbolen för hoppet, vändpunkten från död till liv.

Ryktet om att Jesus hade uppstått spred sig till lärjungarna. De hade undanhållit att de kände honom och flytt av rädsla. Den uppståndne Jesus visade sig flera gånger för lärjungarna. Ibland kände de igen honom, ibland inte.

I berättelsen som hör samman med annandag påsk hör vi om två lärjungar som är på väg från Jerusalem, och händelserna där, till byn Emmaus. Plötsligt kommer någon och slår följe med dem. De förstår först inte vem han är, men när han stannar och äter med dem förstår de att det är den uppståndne Jesus som går tillsammans med dem (Lukasevangeliet 24:13-35). 

Fyrtio dagar efter påsk tas Jesus upp till himlen, och till minne av detta firar vi Kristi himmelsfärdsdag.

I Jesus, hans liv, död och uppståndelse och i Bibelns berättelser om honom, finns i kristen tro den tydligaste bilden av vem och hur Gud är.

Av kärlek till världen, skapelsen och människan blev Gud människa i Jesus Kristus. I djupaste närhet med människan och i fullständig solidaritet med människans villkor är Gud nära människan i brister, lidande och död, men Gud visar också en vändpunkt, uppståndelsen.

Detta finns sammanfattat i de bibelord som ibland kallas Lilla Bibeln: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att var och en som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv (Johannesevangeliet 3:16).

På så vis har Jesus räddat oss från att vara utlämnade till oss själva och vår egen förmåga.

Jesus undervisade lärjungarna och dem han mötte. Hans undervisning handlar om människans plats, ansvar och uppgift i världen och livet, men ytterst om Gud, och hur Guds rike visar sig bland och för oss människor.

Genom sina liknelser bemöter Jesus många frågor om vem Gud är, hur Guds rike ser ut och vad det är att vara människa. Han svarar ofta genom att ställa frågor till människan. Det förväntade enkla svaret tar en annan vändning och blir till människans reflektion.