Det är vind i seglen
och med lust går färden
genom sund och vikar
ut på öppna fjärden
Högre växer vågen
redan stäfven doppar
fräsande slår skummet
in från böljans toppar
Se, en bränning lovart
Hur det famnshögt stänker
och i regnbågsfärger
skumkaskaden blänker
Ytterskärens kedja
glesnar, hvad det lider
och de stora vidder
öppna sig omsider
Ännu några hällar
gärda liksom vakter
sista smala remsan
af bebyggda trakter
Ytterst utpå näset
just där berget slutar
står en fiskarstuga
röd med hvita knutar
Mellan grund och stenar
styr mot stranden båten
lotsar sig behändigt
fram ibland försåten
lägger till vid bryggan
vid den gamla kända
Är det ingen hemma
här i dag kanhända?
Men där bakom näten
går ju kon och betar
pojken, som skall vakta
står bredvid och metar
tittar upp och undrar
kon gör sammalunda
och där stå de båda
och vår färd begrunda
Ingendera tyckes
äga mål i munnen,
och den gamle fiskarn
han är visst försvunnen
Nej, där ser jag gubben
bakom ladan redan
Har han icke märkt oss?
Jo, för timmar sedan
Han har följt hvar vändning
se'n vi lämnat sunden
kände genast riggen
ifrån första stunden
visste på minuten
när vi kunde landa
mor har re'n i stugan
rustat hvarjehanda
Och det bjuds och fägnas
stekta åln berömmes
och för tur vid fisket
kaffehalfvan tömmes
Ty i morgon väntar
fångst, som heter duga
torsken tar förträffligt
om ej tecknen ljuga
Under prat vid pipan
sedan timmar ila
tills det blir på tiden
att vi gå till hvila
somna för att vakna
om ej allt bedrager
till en dag i morgon
lika sommarfager
Glada sommardagar
hur I fort försvinnen
Innan kort I ären
endast sköna minnen
Snart är glädjen borta
allt till höst sig lagar
Hur I fort försvinnen
glada sommardagar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar