Porten

För många gånger har jag gått genom porten

Den lyfter sig så högt och suddas ut i solljus
och under bågen hör man gå
eviga vindar i eviga rum
Tröskeln är av löftesstenar, trappa till ett altare
dit den slipper fram, som helgar sig till gåva
med sin gångna tid och sin kommande tid
och en hel vilja

För många gånger har jag gått genom porten

Och ändå ber jag

Väktare vid dörren, all börjans herre
släpp mig fram. Jag orkar ännu
Så sant som jag aldrig gömde något undan
tag, men tag till sista skärven

Den dag jag delar, den dag jag räknar
spärra min väg och kasta mig i smältugnen
Allt är dörr. Allt är början
Livets axel är i Dina händer

Hel går jag under svindlande bågen
och eviga vindar i eviga rum
dricker min gåva

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Smulpaj med äpple

Förmaksflimmer

Sepsis, blodförgiftning