För många gånger har jag gått genom porten
Den lyfter sig så högt och suddas ut i solljus
och under bågen hör man gå
eviga vindar i eviga rum
Tröskeln är av löftesstenar, trappa till ett altare
dit den slipper fram, som helgar sig till gåva
med sin gångna tid och sin kommande tid
och en hel vilja
För många gånger har jag gått genom porten
Och ändå ber jag
Väktare vid dörren, all börjans herre
släpp mig fram. Jag orkar ännu
Så sant som jag aldrig gömde något undan
tag, men tag till sista skärven
Den dag jag delar, den dag jag räknar
spärra min väg och kasta mig i smältugnen
Allt är dörr. Allt är början
Livets axel är i Dina händer
Hel går jag under svindlande bågen
och eviga vindar i eviga rum
dricker min gåva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar