Min nattlampas veke rykte i tran

Min nattlampas veke rykte i tran

och jag vred mig fridlös och vaken

jag var liksom öknens pelikan

och en ensam fågel på taken

Jag bad om en jordisk fröjd till att få

samt att Gud ville ge mig en lisa

med att alla de fåvitska nederslå

de där trodde sig själva visa

Jag bad till Gud och lyssnade rädd

till den rinnande timglassanden

då en leende ängel invid min bädd

stod plötsligt och lyfte handen

Du ber minsann roliga böner du

Men du haver behagat Herran

Statt upp av ditt läger, ty si, ännu

i natt skall du färdas fjärran

På sin skuldra han tog mig och med ett brus

sina väldiga vingar han spände

och så flög vi allt högre i månens ljus

men sen har jag glömt vad som hände

Men jag minns, när jag låg på mitt läger igen

och tyckte att Gud var så nära

att jag bad om lust till att träla och sen

om väldiga bördor att bära