Vi människor dömer ständigt oss själva och andra. Vi känner oss ibland till och med dömda av den Gud vi kanske inte ens tror på. Därför kan det inte nog betonas av kärleken aldrig är fördömande. För mig är det en ovärderlig hjälp att visualisera en Gud som aldrig dömer, som bara är villkorslös kärlek och som alltid hjälper, stöttar och för oss vidare. En högre kraft som öppnar dörrar där inga dörrar finns.
När upplevde jag senast att jag blev hjälpt ur en svår situation?
Mer eller mindre har jag inte fått någon hjälp alls men fick lite hjälp av kommunen och Försäkringskassan och det är jag mycket glad för, det har gjort att jag överlevt i alla fall.
SvaraRadera