18 juni

Just idag gör jag någonting som jag är rädd för

Genom livet utvecklar vi rädslor och fobier, en del av dem har vi själva dragit på oss oc handra har vi övertagit av omgivningen. Våra rädslor är både ett skydd och en begränsning. Utmaningen består i att skilja dessa två åt och försöka möta livet lite mer öppet varje dag. 

Vad är jag rädd för?

Att personerna som hotat mig både på Åland och Gotland ska komma och söka upp mig och göra mig illa eller rent av skjuta mig. Fick ett hot att jag skulle få ångra detta hela livet så jag är väldigt rädd för dessa personer samt så jag är väldigt rädd att besöka släkt, bekantar och platser som jag och min son varit på genom livet och haft roligt på. Orkar inte heller besöka den plats där min sons tjej har sin bostad utan att må dåligt. Har tagit allt detta mycket hårt och har mått mycket dåligt sedan 2010 och mycket därför gjorde jag mitt livs misstag 2014 och litade på en person som lurade och hotade mig och tog hela mitt hem. Vill aldrig mera ha med dessa människor att göra förutom min son om jag nu någon gång får träffa honom mera i livet. Kommer aldrig mera sätta min fot på Gotland även om det är min pappas födelseö. 

Det viktigaste Du behöver veta om rädsla

Rädslan är nog den av de känslor i vår mänskliga känslorepetoar som blivit den mest hånade och förtalade. Att vara mesig eller harig känns ju inte speciellt attraktivt, eller hur? 

Eller vad sägs om att skita i rädslan för att inte vara en liten lort?

Förmodligen kan detta bero på att dess vapendragare, ilskan, är den mer potenta och handlingskraftiga i livets strid. Rädslan flyr ju medan ilskan stannar kvar och fäktar. Vem som blir hånad och vem som blir hyllad av de båda är inte svårt att förstå.

Även om vi inte menar så illa när vi talar nedsättande om vår rädsla får det ändå konsekvenser för hur vi hanterar den. Det som vi inte gillar har vi en tendens att undvika vilket innebär att rädslan hamnar i själens källare där märkliga ting börjar gro.

Nallebjörn som håller tassarna framför ögonen.Vår rädsla är inget att vara rädd för. Inte heller värd att hånas. Den har hjälpt oss att överleva i miljontals år. Låt oss istället börja lyssna och förstå vad den egentligen vill säga oss. Ge den det utrymme som den så väl förtjänar efter lång och trogen tjänst.

Nedan har jag sammanställt det viktigaste Du behöver veta om denna känsla som är så kraftfull att den kan rädda liv.

Rädsla kommer från det fornnordiska verbet räda som betyder att skrämmas eller mer exakt komma att darra. Uttryck som beskriver den som är rädd, och som har hittat sin inspiration från djurriket, är räddhare och mesig. ”Haja till” har däremot ingen koppling till fisken utan härstammar från det ord som vi utbrister när vi blir skrämda och hoppar till, oj.

Rädsla är kroppens reaktion på att vi befinner oss i fara. Den har funnits med oss i miljontals år och bildar tillsammans med ilskan vårt känslomässiga försvarssystem. Vid ett plötsligt ljud eller en skrämmande syn sänder hjärnan signaler både till hjärnbarken för att medvetandegöra vad som händer och till amygdala för att göra kroppen beredd på att antingen slåss eller fly. Det finns även en tredje försvarsstrategi som går ut på att lura fienden genom att spela död. Kroppen blir då helt paralyserad.

När vi blir rädda börjar hjärtat slå hastigare för att pumpa ut blod till kroppens alla muskler som gör sig beredda på flykt. Av samma skäl blir andhämtningen snabbare för att öka syresättningen och ögonen spärras upp för att öka blickfånget. Den intensiva muskelspänningen gör att kroppen både kan börja darra och svettas. Vi kan uppleva som om vi fryser och svettas på en och samma gång. Vi blir kallsvettiga.

När vi blir rädda andas vi snabbare för att öka syretillförseln. Syret i sig är inte skadligt men eftersom kroppen kommer att göra sig av med koldioxid vid varje utandning rubbas den naturliga balansen om den snabba andhämtningen pågår allt för länge. Koldioxidhalten i blodet kommer nämligen sjunka så mycket att pH-halten ökar vilket orsakar stickningar, domningar och yrsel. Hyperventileringen avhjälps genom att lugna ned andetagen så att den kemiska balansen återställs. Ett bra knep är att andas i en påse så att koldioxidhalten ökar snabbare genom att man tillvaratar det egna andetaget.

Rädsla brukar benämnas som en affekt eftersom den uppstår som en känslomässig reaktion på en fara som uppstått. Till sin natur kan man därför säga att den är övergående. Om den stannar kvar har den övergått till antingen

PTSD

Oro

Ångest

eller fobi.

Alla fyra beskrivs under särskilda punkter nedan.

Om vi är med om något skrämmande, kränkande eller chockartat kan rädslan ge symptom även efter det inträffade. Om dessa inte går över har vi troligen drabbats av posttraumatiskt stressyndrom och behöver professionell hjälp. Vanliga symptom på PTSD är mardrömmar, ångest, flashbacks, lättretlighet, koncentrationssvårigheter, isolering och nedstämdhet. Händelser som kan utlösa PTSD är krig, tortyr, naturkatastrofer, olyckor, rån, misshandel, övergrepp, känslomässig försummelse, svåra förlossningar eller operationer. 

Det vi känner rädsla för börjar vi fundera över. Vi tänker ut olika strategier för hur vi ska hantera, eller undvika, den situationen eller person som från början har satt igång vår reaktion. Ett fullkomligt naturligt sätt att hantera något man är rädd för. Dessvärre kommer tankarna att trigga igång rädslan på nytt eftersom hjärnan inte kan skilja på det som vi upplever i vår fysiska tillvaro och det som vi förnimmer i vår inre verklighet. Den ”tänkta” rädslan kallas för oro och istället för att gå över brukar den sätta igång en kedjereaktion av tankar hur vi ska hantera den. Tankar som sedan leder till ännu mer oro som sin tur leder till ännu fler tankar. Om oron påverkar vår själsliga hälsa kan vi söka hjälp i form av kognitiv beteendeterapi (KBT). En terapiform som kan hjälpa oss att bryta oroskapande tankemönster.

När oron eller rädslan blir så stark att den får kroppsliga symptom såsom hjärtklappning, tryck över bröstet, magsmärtor eller yrsel upplever vi stort obehag. De fysiska symptomen kan göra oss rädda för vad som händer vilket i sin tur ökar det totala rädslopåslaget. Denna form av rädsla kallas ångest och brukar gå över om man kan lugna sig själv. Om ångesten istället eskalerar kan vi börja hyperventilera vilket i sin tur skapar en rädsla för att man tror att man ska dö. Starka känslor av ångest som kommer plötsligt kallas för panikattacker. När ångesten blir så genomträngande att den inte utlöses av en enskild händelse utan finns med i vårt dagliga liv behöver vi söka professionell hjälp via sjukvården.

Om vår rädsla blir så stor så att den får oss att göra allt för undvika det vi är rädda för har den utvecklats till fobi. De flesta av oss har något som vi är överdrivet rädda för. Det kan vara spindlar, ormar, råttor, hundar, höga höjder, trånga utrymmen, blod, att ta sprutor eller flyga. Vanligtvis påverkas inte vårt liv nämnvärt av denna överdrivna rädsla men om den gör det kan vi söka hjälp i form av kognitiv beteendeterapi (KBT). En terapiform som kommer hjälpa oss att hantera det som vi känner skräck inför.

Vi blir alla rädda till och från men vissa av oss är mer benägna att känna oro och rädsla än andra. I den så kallade femfaktorteorin finns fem grundläggande personlighetsdrag som vi alla delar men vars styrka skiljer sig åt från individ till individ. Var på skalan vi ligger när det gäller dessa fem är helt bestämt av vårt arv även om vi kan lära oss att tona upp och ner vårt ursprungliga läge. Neuroticsm, eller emotionell instabilitet, är en av dessa fem och om man ligger högt på skalan är man mer benägen att känna obehagliga känslor såsom ilska, oro, ångest, depression och sårbarhet.

De som lär oss att hantera vår rädsla är våra föräldrar. Om de har förmedlar trygghet när vi var små genom att uppmärksamma vårt behov av tröst och omsorg kommer vi dels att ha lärt oss att världen är en trygg plats och dels att lugna oss själva när vi känner rädsla. Det förra gör det möjligt för oss att frigöra oss från våra föräldrar för att utforska världen och det senare att ha tillit till oss själva. Vikten av att ge barn trygghet har präglat vår syn på barnuppfostran allt sedan John Bowlby presenterade sin anknytningsteori på 1950-talet.

Våld, övergrepp, kränkningar och missbruk förvandlar ett hem till en otrygg plats att växa upp i. Om vi har varit med om detta har vi också tvingats in i olika strategier för att överleva känslomässigt och ibland även fysiskt. Dessa överlevnadsstrategier tar vi sedan med oss in i de relationer som vi formar som vuxna. Oavsett om dessa relationer är otrygga eller inte. Rädslan för att bli övergiven kan till exempel skapa strategier som antingen distanserar eller håller fast. Som vuxen kan vi därför uppleva svårigheter med närhet och intimitet men även med gränssättning och separation.

Det som är nytt kan vara såväl spännande som skrämmande. När vi känner skräckblandad förtjusning sker båda på en och samma gång. Men oftast skapar förändringar mer oro och rädsla än förväntan och förtjusning. Sedan urminnes tider har vi nämligen gynnats av att upptäcka farorna snarare än möjligheterna. En orm på skogsstigen kan ju döda men en vacker fjäril gör ingen fluga förnär. Denna kodning behöver vi ta hänsyn till när det gäller de förändringar vi själva genomgår men också när det gäller förändringar som vi initierar för andra.

När vi står inför att lära oss något nytt drabbas vi av osäkerhet. En nybörjare kan inte alla stegen utan trevar, fumlar och snubblar. Det är först när vi börjar förstår hur det hänger ihop, får balans och styrfart som osäkerheten börjar släppa. Det är när tilliten till vår egen förmåga börjar gro som vi kan släppa tanken på vad som kan hända. Vårt självförtroende ökar när osäkerheten minskar och den enda vägen igenom är att göra det som vi inte kan ända tills vi kan.

Kritik är sällan något som vi upplever som behagligt. Någon är missnöjd med något vi gjort eller sagt vilket väcker vår rädsla. Hur befogad eller välmenande kritiken än är. Om vi har en stark inre kritisk röst kommer vi uppleva samma typ av känslomässiga reaktion varje gång som vi dömer oss själva. Hjärnan kan nämligen inte skilja på om hot kommer inifrån eller utifrån. Vi kommer därför att bli rädda, oroliga och till slut även tvivla på om vi duger över huvud taget. Något som påverkar vår inre trygghet och självtillit.

När vi känner oss rädda och otrygga i vårt inre behöver vi en varm famn att krypa upp i. Visst kan denna utgöras av annan människa men till syvende och sist landar otryggheten ändå i vårt eget knä. För att bygga upp en inre trygghet behöver vi därför lära oss att öppna famnen till oss själva. En famn som är stark, varm och tillåtande så att vi kan finna modet att ge oss ut på livets äventyr. Vi behöver lära oss att ge oss själva medkänsla.

Böcker som behandlar rädsla

Sluta grubbla börja leva av Steven C Hayes finner du på Bokus eller Adlibris

Oro, att leva med tillvarons ovisshet av Anna Kåver finner du på Bokus eller Adlibris

Panikångest och depression, frågor och svar om två av våra vanligaste folksjukdomar av Christian Dahlström finner du på Bokus eller Adlibris

Våga vara rädd, en bok om utmattningssyndrom av Emma Holmgren finner du på Bokus eller Adlibris