Att släppa taget om det förflutna kan kännas som att dö. Det är en smärtsam process att växa som människa. I den välkända dikten, "Ja, visst gör det ont", skildrar Karin Boye denna växtvärk som till och med får våren att tveka, en väg som kostar på, som gör ont och som inte verkar leda någonstans. Men den slutar inte där. Det är där som livet åter börjar blomma.
Hur kan jag släppa in det nya i mitt liv idag?
Om någon vill komma in i mitt liv och är snäll och ärlig så ska jag försöka lita på den personen igen
SvaraRadera