Någon sa att problemet är lösningen och jag tror att den paradoxen stämmer. Det är oundvikligen våra problem, vår maktlöshet, våra mest skamfyllda sidor, erfarenheter och mer eller mindre lyckade val som har gjort oss till de unika människor vi har blivit. I själva verket är det ofta inte problemen i sig utan rädslan, för att misslyckas och vad människor ska tycka och tänka om våra misslyckanden, som ställer till det för oss.
Vilket misslyckande har jag vuxit av?
När jag gav upp allt och flyttade till Gotland och litade på en person som jag nu vet inte går. Vet inte om jag någonsin vågar lita på någon igen efter det
SvaraRadera