Gallvägscancer

Cancer i gallvägarna är ovanligt. Cancern har ofta hunnit sprida sig när den upptäcks. En del kan opereras för att få bort cancern, men för de flesta går det inte att operera. Då finns det annan behandling eller lindring så att Du kan må så bra som möjligt, trots sjukdomen.

I levern bildas galla som behövs för att bryta ned fettet i maten som Du äter. Gallan rinner genom gallvägarna. Gallvägarna består av gallgångarna och gallblåsan.

Vid gallvägscancer har en cancertumör uppstått någonstans i gallvägarna. Gallvägarna börjar i levern och slutar i tolvfingertarmen. Gallblåsan är en del av gallvägarna.

Det är vanligt att gallvägscancer sprider sig till lymfkörtlar som finns i närheten av gallvägarna och till levern. Cancern kan också bilda metastaser i t ex lungorna men det är ovanligt. Metastaser är samma sak som dottertumörer.

Oftast går det inte att bli av med sjukdomen om den har spridit sig.

Gallvägscancer är en ovanlig sjukdom. Alla gallvägstumörer är inte cancer. Det kan finnas tumörer som ännu inte har hunnit utvecklas till cancer och även godartade tumörer. 

De flesta som får gallvägscancer är över 65 år.

Galla är en vätska som behövs för matsmältningen. Den bildas i levern. Gallan rinner genom gallvägarna och ut i tolvfingertarmen när det finns mat där från magsäcken. 

I början ger gallvägscancer oftast inga symtom. En del får gulsot. De symtom som kommer senare kan också bero på många andra sjukdomar och besvär.

Det första tydliga tecknet på gallvägscancer kan vara de symtom som brukar kallas gulsot eller ikterus:

Ögonvitorna och huden blir gulaktiga

Urinen blir mörkare

Avföringen blir ljus

Det kan börja klia mycket på huden

Ont eller obehag i magen eller illamående

Gallvägscancer kan göra ont eller kännas obehagligt högt upp i magen. Du kan må illa.

Du kan minska i vikt fast Du inte vill. Det kan bero på att cancertumören gör att kroppen inte kan ta upp näring som den ska. Du kan också tappa lusten att äta. 

Du kan känna Dig trött och orkeslös utan att veta varför.

Du kan ha feber och frossa. Det kan bero på att cancertumören hindrar gallan från att rinna ut i tarmen. Då kan bakterier växa i gallan. Det kan leda till sepsis, som också kallas blodförgiftning.

Cancer kan ge feber utan att det beror på bakterier. 

Kontakta en vårdcentral om Du har symtom som kan bero på gallvägscancer. Många mottagningar kan Du kontakta genom att logga in.

Ring telefonnummer 1177 om Du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan Du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var Du kan söka vård.

Om Du får gula ögonvitor eller gulaktig hud samtidigt som Du får feber och frossa, sök vård på en akutmottagning.

Hos läkaren får Du berätta om Dina besvär och hur länge Du har haft dem. Läkaren känner också på magen.

Du undersöks med ultraljud om Du har gulsot. Undersökningen kan visa om det finns något som hindrar gallan från att rinna mellan levern och tolvfingertarmen.

Blodprov kan visa hur levern och gallvägarna fungerar eller om det finns tumörmarkörer i blodet. Tumörmarkörer är ämnen som det kan finnas mer av i blodet vid cancer men även vid andra sjukdomar. Mätvärdet är till hjälp när läkaren ska ställa diagnos utifrån de undersökningar som har gjorts.

Det finns olika sätt att undersöka om hindret i gallvägarna beror på cancer. En cancertumör behöver undersökas för att ta reda på var den växer och hur den utvecklas. Det har betydelse för vilken behandling du kan få.

Ofta används kontrastmedel vid undersökningarna. Läkaren kan också ta cellprov eller vävnadsprov.

Undersökning med datortomografi eller magnetkamera kan ge svar på om Du har en cancertumör och om den har spridit sig. Det finns också en särskild sorts magnetkameraundersökning som kallas MRCP för att undersöka gallvägarna. Undersökningarna görs med kontrastmedel.

ERCP-teknik innebär att insidan av gallvägarna röntgenundersöks med ett endoskop. Det är ett böjligt, ihåligt, slangformat instrument som förs in genom munnen. Du får lokalbedövning i svalget, och de flesta får avslappnande läkemedel. Det är ovanligt att behöva bli sövd.

Endoskopi med ultraljud går till ungefär som ERCP men gör det möjligt att undersöka både utsidan och insidan av gallvägarna. Läkaren kan också undersöka t ex näraliggande lymfkörtlar och se om det finns levermetastaser och ta cellprov. Ibland behövs kontrastmedel.

Undersökning med PTC-teknik kan visa om det finns något hinder och om gallan rinner som den ska till tarmen. Läkaren för in en nål genom huden på magen, levern och in i en gallgång. Med hjälp av nålen sätts en tunn plastslang in i gallgången. Läkaren sprutar in kontrastmedel genom slangen. Sedan röntgas gallvägarna. Du sövs före undersökningen.

Flera av symtomen vid cancer i gallvägarna är samma som vid många andra sjukdomar. Därför kan utredningen börja med andra undersökningar, t ex att tjocktarmen röntgas eller att magsäcken undersöks med gastroskopi.

Du utreds enligt ett standardiserat vårdförlopp om läkaren misstänker att Du kan ha gallvägscancer.

Standardiserade vårdförlopp är ett sätt att organisera utredningen så att den går så snabbt som möjligt. Bland annat finns tider avsatta för de undersökningar Du kan behöva.

Läkaren som skriver remissen berättar för Dig varför Du bör utredas enligt ett standardiserat vårdförlopp, vad det innebär och när Du kan få besked om Du har cancer eller inte.

Det går ofta fort att få kallelser till undersökningar i ett standardiserat vårdförlopp. Det är bra om Du är tydlig med hur personalen säkrast når Dig, så att Du inte missar någon tid.

En grupp med olika specialister rådgör om alla personer som har fått diagnosen gallvägscancer. Din läkare kontaktar specialisterna så att de kan föreslå den behandling som de bedömer blir bäst för Dig utifrån de undersökningar som har gjorts. Din läkare berättar för Dig vad specialisterna föreslår.

Du behöver bli opererad för att bli av med sjukdomen. Du kan bli opererad om cancertumören inte har spridit sig och om Du mår bra för övrigt. Ibland behövs också behandling med cytostatika.

Ungefär en av fyra personer kan erbjudas försök till operation. Ibland framgår det först under operationen att cancern har spridit sig. Då avbryts operationen och Du får annan behandling i stället.  

Operationen innebär ofta att en ganska stor bit av levern måste tas bort. Cancern kan spridas till lymfkörtlar i närheten och därför tas de också bort. Även en bit av bukspottkörteln kan behöva tas bort.

De gallvägar som blir kvar kopplas ihop med tarmen. Operationen görs antingen med titthålsteknik eller genom ett snitt i magen. Du sövs före operationen. Det som opereras bort skickas till laboratorium för analys.

Du behöver prata mycket med läkaren före ett beslut om operation så att Du känner Dig förberedd och motiverad. Både operationen och tiden efter operationen är krävande och det finns risk för olika komplikationer. Det finns också en risk att sjukdomen kommer tillbaka, trots operationen.

Ibland behöver levern behandlas så att den blir större. Det är för att det ska finnas tillräckligt mycket kvar av levern, även om en stor del ska tas bort vid canceroperationen.

Behandlingen kallas portavensembolisering, eller PVE. Den innebär att blodflödet i levern leds om så att mer blod kommer till den del som ska vara kvar. Då blir den större. Du är sövd när behandlingen görs, och kan lämna sjukhuset dagen efter. 3-6 veckor senare görs canceroperationen.

Efter canceroperationen behöver Du stanna kvar på sjukhuset. Hur länge Du behöver stanna beror på hur Du mår och hur stor operationen var. En del kan lämna sjukhuset efter 4-5 dagar. Andra behöver stanna 2-3 veckor.

Ibland kan det börja läcka galla där Du har blivit opererad. Det slutar oftast av sig själv efter några dagar men Du behöver stanna lite längre på sjukhuset. Du behöver också stanna längre om Du får feber. Feber kan bero på att det har blivit en infektion. Då får Du antibiotika.

De flesta får komma på återbesök ungefär en månad efter vistelsen på sjukhuset. Läkaren undersöker Dig. Du får veta vad analysen visar av det som opererades bort. Det är viktigt för den fortsatta behandlingen.

Du kan behöva behandling med cytostatika efter operationen. Cytostatika är cellhämmande läkemedel som minskar risken för att sjukdomen ska komma tillbaka. Behandlingen får Du på sjukhuset med jämna mellanrum i ett halvår.

Du kan vara hemma efter varje gång som Du har fått behandling. Det varierar från person till person hur många behandlingar som behövs.

Behandlingarna kan vara påfrestande. Du orkar bättre och återhämtar Dig snabbare om Du tar hand om Dig så att Du mår så bra som det går. Här är några saker som Du kan göra som har stor betydelse.

Försök att avstå om Du röker eller dricker alkohol. Det minskar risken för komplikationer när Du får behandling. Det finns hjälp om Du behöver. Prata med Din läkare eller kontaktsjuksköterska. 

Försök att få i Dig tillräckligt med näring. Du kan behöva äta ofta och även innan Du ska sova. Det kan vara svårt om Du mår illa eller snabbt får mättnadskänslor. Du kan få råd av en dietist. Det finns också läkemedel som kan öka matlusten och minska illamåendet. 

Rör på Dig så mycket Du kan. Fysisk aktivitet kan också hjälpa om Du känner Dig mycket trött. Det är vanligt vid cancer. Du kan få hjälp av en fysioterapeut eller sjukgymnast som kan föreslå övningar som är anpassade för Dig.

Du får komma på flera återbesök i några år. Det är för att se hur Du mår och om cancern har kommit tillbaka. Du blir undersökt och får veta om det något särskilt Du behöver tänka på och om det finns besvär som kan komma när Du är färdigbehandlad. Fråga gärna om det är något Du själv undrar över.

I början är det vanligt med återbesök ofta. Sedan kan det gå längre tid mellan återbesöken. Det är olika när återbesöken kan upphöra.

De flesta som har blivit av med cancern kan börja leva ungefär som förut när det har gått ungefär en månad sedan behandlingen avslutades. Du kan fortfarande vara extra trött. Vissa kroppsrörelser kan vara besvärliga.

Livet kan kännas annorlunda efter behandling mot cancer. Erfarenheterna av vad Du har varit med om har Du alltid med Dig. Det kan vara jobbigt periodvis, men oftast blir det bättre. Ibland tar det tid. En del känner sig sårbara och oroliga länge efter att behandlingen är över.

Många tycker att det känns bra att ha kontakt med andra i samma situation. Ideella föreningen Palema är för personer som har eller har haft gallvägscancer eller som är närstående.

Det är vanligt att sjukdomen redan har hunnit sprida sig när den upptäcks. Då går den inte att bli av med.

Oftast går det inte att bli av med sjukdomen om den kommer tillbaka efter en operation.

Då kan Du i stället få behandling som kan sakta ned cancern och lindra besvär. Det kallas palliativ vård. Syftet med vården är att Du ska kunna ha ett så bra och aktivt liv som möjligt på alla sätt, trots sjukdomen.

Behandling med cytostatika kan sakta ned sjukdomen ett tag hos ungefär två av tre personer. Behandlingen är krävande. Du behöver må tillräckligt bra och inte ha gulsot. Läkemedel med cytostatika får Du som tabletter som Du tar hemma eller på sjukhuset.

Du kan behöva hjälp med tankar och känslor vid cancer.

Här är exempel på kroppsliga besvär och vilken behandling som finns.

Gulsot vid cancer i gallvägarna beror på att cancertumören hindrar gallan från att passera vidare genom gallvägarna. Då går gallans färgämne bilirubin direkt ut i blodet. Det gör att huden och ögonen blir gulaktiga och att det börjar klia på kroppen. Det går att behandla på olika sätt.

Ett litet rör kan sättas in i gallgången. Röret kallas stent och gör så att gallan kan rinna ut i tolvfingertarmen som den ska. Röret sätts in under en ERCP-undersökning.

En tunn plastslang kan sättas in i gallgången så att gallan antingen kan rinna förbi cancertumören och ner i tolvfingertarmen eller till en påse utanpå magen. Slangen sätts in under en PTC-undersökning. 

Det brukar ta några veckor innan det slutar att klia helt efter att röret eller slangen har satts in.

Ibland blir det stopp i röret eller slangen. Du märker det genom att Du blir mer gul igen, eller får feber och frossa som är tecken på infektion. Då kan Du behöva en ny undersökning med ERCP eller PTC för att byta eller rengöra röret eller slangen.

En sval dusch kan lindra om det fortsätter att klia fastän Du har fått en stent eller en slang. Smörj med fuktighetsbevarande kräm om Du har torr hud. 

Läkemedel med antihistaminer kan göra att det kliar mindre.

Det finns olika typer av hjälp om Du har ont. Det finns t ex smärtlindrande läkemedel i form av tabletter, eller plåster där läkemedlet tas upp genom huden. Smärtlindring finns också som dropp direkt i blodet.

En dietist kan ge Dig kostråd och se till att Du får särskilda näringsdrycker om Du minskar i vikt. Du kan få näringslösning som dropp direkt i blodet om Du behöver det. Du kan också få hjälp om Du har minskad matlust.

Det finns läkemedel mot illamående. Illamåendet kan bero på att cancertumören trycker ihop tolvfingertarmen så att maten inte kan passera. Då kan tolvfingertarmen vidgas med ett litet rör, som kallas stent. Det sätts in med hjälp av gastroskopi. Det går också att göra en operation för att leda om en del av tarmen förbi cancertumören så att maten kan passera.

Förstoppning kan bero på att Du behöver mer vätska. Det är bra om Du kan dricka mer vatten och har möjlighet att röra på Dig. Morfin eller andra morfinliknande läkemedel kan också göra att Du blir förstoppad. Du ska ha tillgång till laxermedel mot förstoppning om Du får morfin.

Du kan känna Dig mycket trött och att det inte hjälper att vila. Det är vanligt vid cancer och kallas ibland fatigue. Tröttheten kan ha flera orsaker. Berätta för läkaren om Du är trött, så att Du kan få hjälp.

Fysisk aktivitet kan mildra tröttheten. Rör på Dig på det sätt Du kan och orkar. Undvik att vila långa stunder. 

Det finns många olika sätt att reagera på att få ett cancerbesked. Du kan behöva gott om tid att prata med Din läkare och annan vårdpersonal om vad beskedet innebär. Låt gärna en närstående följa med Dig, om det är möjligt.

På många sjukhus finns särskilda kontaktsjuksköterskor som kan ge stöd och hjälpa till med olika praktiska saker. Du kan även prata med sjukhusets kurator. 

Barn behöver få veta vad som händer och prata om det. 

Du har rätt att vara delaktig i Din vård när det är möjligt. Vårdpersonalen ska se till att Du förstår vilka behandlingsalternativ som finns och vad de innebär.

Du kan ställa frågor eller be att få informationen nedskriven. Du har rätt att få information på Ditt eget språk om Du inte talar svenska. Du har rätt att få tolkhjälp om Du har en hörselnedsättning.

Du ska ha möjlighet till en vårdplan. Den ska svara på frågor som är viktiga för Dig, t ex hur Du får rehabilitering och vem Du kan kontakta om Du behöver.

Du kan få en ny medicinsk bedömning om Du känner Dig osäker på om Du får den vård och behandling som är bäst för Dig.

Det kan kännas svårt att vara närstående till någon som är sjuk. 

Ofta går det inte att säga vad sjukdomen beror på. 

Men det finns saker som kan öka risken:

Inflammation i gallvägarna, t ex vid sjukdomen skleroserande kolangit

Kemikalier och miljögifter, t ex dioxin

Vätskefyllda blåsor i gallgångarna som kallas cystor och som en del kan ha från födseln

Hepatit B, Hepatit C, diabetes, fetma, alkohol och andra tillstånd som kan leda till skrumplever

Gallsten kan öka risken för gallvägscancer men det är väldigt ovanligt att få gallvägscancer på grund av gallsten. Rökning ger en viss ökad risk att få gallvägscancer.

När Du undersöks för gallvägscancer kan det visa sig att Du har skleroserande kolangit eller cystor i gallvägarna. Det är inte cancer, men ökar risken för gallvägscancer. Därför får Du komma på regelbundna undersökningar om Du har skleroserande kolangit eller cystor i gallvägarna.

Ibland kan det vara bra med en operation för att minska risken för att få gallvägscancer. Det beror på hur hög risk Du har. Prata med läkaren om Du är osäker.