13 maj

Just idag sätter jag ord på mina hjärnspöken

Gud finns inte långt bort i himlarymden utan i vårt eget väsens botten. Det är vår skam och allt som är ouppklarat i våra liv som står i vägen mellan oss och vår förmåga att erfara denna oändligt kärleksfulla högre kraft. Ljuset kommer i dagen först när vi vågar lita på att vi duger för Gud och börjar säga som det verkligen är. Genom att sätta ord på vår djupaste skam glimtar himlen till och lyser upp mörkret inom oss.

Vilket hjärnspöke hemsöker mig idag?

Att jag har någon allvarlig sjukdom och att jag kommer dö snart om inte annat av Corona. Vet inte om jag har det för man får ju inte testa sig men har gott med hosta sedan december 2019, väldigt trött och orkar inget, samt har ont i huvudet.

Göm mig, Jesus, vid Ditt hjärta

Göm mig, Jesus, vid Ditt hjärta

Undan världens strid och larm

Låt mig vila med min smärta

Som Johannes vid Din barm

Slut mig, slut mig riktigt nära

Att jag hör det hjärta slå

Som en gång i bittra döden

Brast för mig också

Lär mig Du att trogen vara

Och med glädje tjäna Dig

Och låt ordets ljus det klara

Lysa upp min vandringsstig

Lär mig ock att ödmjukt säga

Något ord om Dig till dem

Som ännu i syndens mörker

Vandra fjärran från sitt hem

Stilla, ja, allt mera stilla

Göre Du, Guds Lamm, min själ

Stilla, när det går mig illa

Stilla, när det går mig väl

Lär mig tyst och tålig vara

Låt i mig Din kraft bli spord

Och mitt nådeliv förklara

Mer med vandel än med ord