Han förlorade jobbet, livet rasade i hop
För Paul Olsson, 60, tog livet en illavarslande vändning och plötsligt hade han förlorat allt. Det här är vad som hände.
Efter ett långt arbetsliv ska man inte behöva oroa sig över vardagen. Verkligheten blir dock inte alltid som man tänkt sig.
När man verkligen behöver hjälp, då ska man få det, säger Paul Olsson till Sveriges Television.
Han har inte något att hålla sig kvar vid i dag. Inte ens en bostad, framgår det.
Allt började när företaget han arbetat länge för började gå dåligt. Han ville först inte oroa sig och tänkte att det skulle bli bra. Så blev det tyvärr inte. Efter ytterligare en tid gick resultatsiffrorna inte ihop längre och företaget ansökte om konkurs i januari 2024.
Från en dag till en annan stod Paul Olsson utan jobb.
Han är nyss fyllda 60 och har ett långt och varierat yrkesliv bakom sig. När han blev arbetslös trodde han först att det skulle bli enkelt att hitta ett nytt med jobb med all erfarenhet han samlat på sig. Arbetsmarknaden såg dock dystrare ut. Ålderismen är ett utbrett problem som drabbar många, däribland Paul Olsson.
Av någon anledning är han inte berättigad till a-kassa och har tvingats leva på sina knappa besparingar.
Pengarna tog slut och han nödgades till att ansöka om socialbidrag, men fick kalla handen. Vissa dokument saknades och vissa var fel ifyllda. Det var ren formalia som socialtjänsten hade kunnat hjälpa till med.
Det blev avslag direkt, det var papper som fattades. Det är massvis med papper, de tyckte också att min lön skulle räckt längre, att jag borde sparat mer, berättar han vidare i Sveriges Television.
Under våren blev Paul av med sin bostad eftersom han inte kunde betala hyran. Han fick söka akutboende via socialtjänsten.
Jag fick 3 200 kronor till boende för tre dagar. Hade jag fått 800 kronor till så hade det räckt till hyra i en hel månad, det känns som väldigt konstig matematik. Några dagar sov jag faktiskt på gatan.
Den ekonomiska situationen i många svenska hushåll är hårt pressad och inflationen har slagit hårt. Antalet personer som beviljas ekonomiskt bistånd har samtidigt minskat kraftigt de senaste åren.
Enligt Stockholms stad lever drygt 200 äldre personer i hemlöshet, och just äldre hemlösa är särskilt utsatta.
Fattigpensionären Lars var chef i hotellbranschen, men på grund av flera anledningar hamnade han på gatan. Pensionen räckte inte och han sov på ställen där han kunde få lite värme.
Enligt Klara Hussénius, filosofie doktor och forskare vid institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, visar många studier att sannolikheten att beviljas ekonomiskt bistånd varierar kraftigt från kommun till kommun.
När Paul var tvungen att lämna det tillfälliga boendet bytte han stadsdel. Han hade tur och fick en handläggare som faktiskt såg honom och den kritiska situation han befann sig i. Slutligen fick han hjälp och förhoppningsvis även ett jobb.
Att han skulle hamna där han är i dag fanns aldrig i vildaste fantasin. Om Paul Olsson fått information hade han skrivit in sig direkt i jobb- och utvecklingsgarantin. Det hade kanske kunnat bespara honom hans nuvarande situationen.
Det är lätt att vara efterklok, och samtidigt viktigt att ta lärdom av erfarenheter. Slutsatsen vi alla kan dra är att samhället är byggt på individens eget ansvar att förse sig med information.
Det är samtidigt viktigt att personer som arbetar med socialt utsatta har en förståelse att alla har olika förutsättningar och arbeta mer flexibelt. Antalet äldre hemlösa har ökat, vilket Frälsningsarmén kunnat konstatera. Det är ett bekymmer att äldre ska behöva avsluta sina dagar i hemlöshet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar