Jag öppnar mitt hjärta och ber, jag är så försvinnande liten och ändå upplever jag mig själv vara världens centrum. Jag är bara en av sju miljarder människor, ett stoftkorn på en liten planet vid universums utkant någonstans i världsalltets oändliga rum och ändå ser Du mig. Du vakar över mig och bär mig som Ditt hjärtas ögonsten, Du älskar mig som om jag vore den enda som fanns. Och Du har gett just mig den uppgift som ingen annan än jag kan fylla, att föra den kärlek Du visar mig vidare.
Hur kan jag sprida kärlek?
Genom att finnas men det är tyvärr ingen som vill ha min kärlek längre
SvaraRadera