Vår föreställning om att kunna kontrollera tillvaron är bara en bräcklig illusion. Det räcker med att hamna i luftturbulens på väg ner mot en flygplats för att inse vilket korthus vårt liv är. Vår yttersta maktlöshet är naturligtvis döden och på väg mot vår slutdestination ska livet slås sönder gång på gång och till sist ska allt tas ifrån oss. Innerst inne är vi alla maktlösa inför livet.
Vad hoppas jag ska hända den dag jag dör?
Att Mats, Raine och Björn är hos mig och att de kommer på min begravning, samt att jag får en minneslund så ingen behöver besväret att sköta om en grav till mig
SvaraRadera