Ekonomer varnar, stora hål i budgeten

De reformer och stöd som Ulf Kristerssons regering flaggat för ligger på en rimlig nivå, enligt Konjunkturinstitutets prognoschef Ylva Hedén Westerdahl.

Alla bedömare är dock inte lika övertygade. Lågkonjunktur, skenande inflation och räntor ställer till det. Och en del ekonomer pekar på stora hål i budgeten som måste täppas till.

På tisdag lägger regeringen, med stöd av Sverigedemokraterna, fram sin budget för 2023.

Det är uppenbart att det finns en risk att budgeten blir för stimulerande, säger John Hassler, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet.

Det är inflationen på nästan 10% som spökar, enligt Hassler:

Jag tycker inte det är relevant att räkna ut om reglerna tillåter tio miljarder mer eller mindre nu.

Nu är det inte det som är problemet. Nu är det att se till att vi kommer ur den här höga inflationen utan att den biter sig fast och utan att vi samtidigt kraschar ekonomin och får bostadskrascher och hög arbetslöshet och så vidare.

Så regeringen kan behöva vara mer återhållsam än vad ramverket kräver?

Lågkonjunkturen slår också mot reformutrymmet, när skatteintäkterna minskar och utgifterna ökar. En specifik post som skenar iväg när boräntorna lyfter är statens kostnader för ränteavdraget.

I år beräknas ränteavdraget kosta staten 35 miljarder kronor, enligt Michael Grahn, chefsekonom på Danske Bank. Det är i runda slängar dubbelt så mycket som i fjol.

Om Riksbanken fortsätter höja räntorna som planerat och boräntorna hänger med upp blir ränteavdraget ännu dyrare för staten nästa år. Slutnotan 2023 beräknas till 45 miljarder.

Det här får betydande konsekvenser för reformutrymmet som kommer att minska med 17 miljarder i år och ytterligare 10 miljarder nästa år, säger Grahn.

Dessutom tror han att Riksbanken kan behöva ett kapitaltillskott på kanske 40 miljarder för att täcka de förluster Stefan Ingves stab har gjort på sin gigantiska stödköpsportfölj.

De här hålen som uppstår måste täckas upp på något sätt, säger Grahn.

SEBs seniorekonom Robert Bergqvist håller med om att ränteavdraget i kombination med mindre skatteintäkter äter upp reformutrymme.

Han håller även med Hassler om att inflationen gör det olämpligt att stimulera ekonomin för mycket.

Detta är en helt ny värld för våra politiker, att de måste beakta den totala efterfrågan när de bedriver finanspolitik, säger han.

Fast Bergqvist tycker inte att det går att se ett kapitaltillskott till Riksbanken som en budgetpost bland alla andra.

Det kommer ligga utanför budgeten. Det kan påverka upplåningsbehovet, men jag ser inte det som ett stort problem, säger han.

Och sammanfattningsvis ser han det reformutrymme och det elprisstöd som hittills lanserats av finansminister Elisabeth Svantesson som rimliga åtgärder.

Professor Hassler tycker det känns som att regeringen hamnat i en rävsax med tanke på alla förslag om skattesänkningar och stödåtgärder i valrörelsen, som man till följd av inflationsvågen nu tvingas skjuta upp eller kanske avstå från.

Vallöftena var oansvariga. Jag pratar då framförallt om elprisstödet, att lova att sätta ett tak för priset oavsett vad det kostar. Det är ju en vansinnig politik, säger han.

Han tonar överlag ned behovet av stöd, som han befarar får hushåll och företag att avstå från nödvändiga besparingar och effektiviseringar, vilket i sin tur kan förlänga inflationsproblemet och tvinga Riksbanken att höja räntorna mer än vad som nu ligger i planerna.

Mattias Persson, chefsekonom på Swedbank, är särskilt kritisk mot elprisstödets utformning, där omkring fem miljoner elkunder i södra Sverige får stöd oavsett avtalsmodell och behov, utan att ens behöva söka om det.

Även om jag tror att effekterna på inflationen är liten känns det inte så träffsäkert som det borde vara. För elintensiva företag kanske vi pratar om stöd som de egentligen inte behöver på hundratals miljoner kronor, säger han.

Den första budgeten från Ulf Kristerssons regering kommer kort efter ett historiskt finanspolitiskt klavertramp från en nytillträdd brittisk högerregering, i form av lånefinansierade skattesänkningar och stöd för motsvarande 500 miljarder kronor.

Pundet rasade och brittiska räntor skenade uppåt, trots att premiärminister Liz Truss och hennes finansminister backade på punkt efter punkt. Till slut tvingades hon att avgå efter bara sex veckor på posten.

Hassler tycker det verkar som att Kristersson och Svantesson har tagit intryck av hur det gick för kollegorna i London.

Det är faktiskt väldigt bra. Man inser att det som ekonomer har sagt inte bara är principer från några dammiga korridorer utan också har betydelse i verkligheten, säger han.

Ylva Hedén Westerdahl på Konjunkturinstitutet ser det som långsökt att Kristerssons regering skulle hamna i samma typ av finansiella blåsväder som Truss regering gjorde.

Vi befinner oss i en helt annan situation, säger hon.

Vi tycker inte det är en orimlig politik i det här läget. Det är väl inom ramverket och Sverige har mycket lägre nivå på statsskulden än Storbritannien, tillägger hon om regeringens budgetsignaler hittills.

KI utgår från reformer för 50 miljarder 2023

Konjunkturinstitutets prognos från slutet av september utgår från att regeringen har ett reformutrymme på 130 miljarder under mandatperioden, varav 50 miljarder antas hamna på 2023.

En sådan budgetprofil skulle enligt KIs beräkningar leda till att regeringen närmar sig överskottsmålet på 0,3% av BNP 2025, efter att ha vandrat ned från överskott på 1 procent 2023 och 0,5% 2024.

KI räknar samtidigt med att statsskulden enligt det så kallade Maastricht-måttet hamnar på omkring 28-29% av BNP under mandatperiodens fyra år.

Budgetens kontur kan bara skönjas

Konturen på regeringens budget för 2023 kan än så länge bara skönjas inför tisdagens presentation. Men finansminister Elisabeth Svantesson (M) har varit noga med att beskriva sin finanspolitik som "neutral", det vill säga vare sig stimulerande eller åtstramande.

Ovanpå reformutrymmet, som sägs räcka till ofinansierade reformer på i runda slängar 30 miljarder, planeras ett elprisstöd på 55 miljarder kronor. Men det senare finansieras med hjälp av så kallade flaskhalsintäkter som Svenska kraftnät dragit in, vilket gör att det inte belastar budgeten.

Åtgärder finansieras även av omprioriteringar. Bland annat har biståndsramen gjorts om till ett fast krontal, 56 miljarder, vilket beräknas ge ytterligare 5,7 miljarder kronor att spela med. Dessutom stoppas införandet av det nya och dyrare reseavdraget. I stället blir det en budgetmässigt billigare variant, där schablonavdraget i det befintliga systemet justeras upp. Detta beräknas ge 2,7 miljarder kronor till.

Förslaget om att pausa amorteringskraven för att hjälpa hushåll att hantera de snabbt stigande räntorna har sågats som kontraproduktiva av Riksbanken och Finansinspektionen (FI). Det är oklart om regeringen kan och vågar driva den linjen ändå.

När det kan bli aktuellt att börja infria vallöften om sänkta skatter på inkomster och pensioner är också oklart, liksom utsikterna för mer omfattande sänkningar av drivmedelsskatten och reduktionsplikten för att få ned priserna på bensin och diesel.

Kort om det finansiella ramverket

I de nyckeltal som har publicerats inför tisdagens budgetsiffror har Finansdepartementet än så länge avstått från att presentera en beräkning av över- och underskott och statsskuld.

Det finanspolitiska ramverket som gäller sedan 2019 anger att budgeten ska gå med överskott på 0,33% av BNP över en konjunkturcykel.

Det finns även ett så kallat skuldankare i ramverket, som stadgar att den offentliga skuldsättningen bör uppgå till 35% av BNP på medellång sikt. Vid avvikelser från detta på mer än 5% ska regeringen i en skrivelse förklara vad som hänt och hur det ska åtgärdas.