När vi ramlat och slår oss som barn sätter vi ofta gråten i halsen ända tills vi ser mamma eller pappa. Då när den som kan trösta och hjälpa ser oss kommer plötsligt tårarna forsande. Det finns inget skönare än att få gråta ut i en trygg famn och våra tårar är det finaste vi kan visa för någon.
I vilken famn vill jag gråta ut?
Om det gått så hade jag velat vara i min mamma, pappas eller min sons famn, men det är omöjligt, annars har jag ingen famn att krypa in i tyvärr
SvaraRadera