Mot ljuset

Högt, högt över solar och himlar i brand

ovan bergland och dal, ovan skyar och hav

bortom gränsen där världarnas ljus slocknar av

bortom eterns och namnlösa rymdernas land

min ande, du flyr mor den svindlande ghöjd

och simmaren lik, yr av sjöarnas svall

du dig rör genom rummets väldighet all

med osäglig och manlig och brinnande fröjd

O, fly endast långt ifrån dalarnas skum

att i himlarnas dofter bli renad och hel

och drick som en läkande dryck din del

av det ljuset som fyller omätliga rum

Från leda och sorger och oro och strid

dem vi bära som bördor bland töcken och grus

säll den som kan ila på vingar av ljus

till ängar av hög och evinnerlig frid

O tankar, som flyga på lärkornas sätt

mot dagningens himmel från fjärmande dal

allt liv överblickande, tolka de lätt

de stummaste tingens och blommornas tal