Vi räcker inte till

Mia Modig är ordförande för Nationell kvinnojour och stöd på teckenspråk, Sveriges första och enda kvinnojour i sitt slag.

I november har Sveriges första och enda kvinnojour för döva, hörselskadade och dövblinda funnits i ett år.

Med det tryck vi sett hittills vet jag inte hur vi ska fixa ett år till utan en hemsida med fungerande teknik och utan anställda, säger ordförande Mia Modig.

Bara under 2020 har jouren lagt ner 700 timmar på att hjälpa och stötta kvinnor. Exakt hur många som tar kontakt kan föreningen inte uppge eftersom målgruppen är relativt liten och det skulle kunna inskränka på sekretessen.

Det har varit ett stort tryck och vi räcker inte till, säger ordförande för Nationell kvinnojour och stöd på teckenspråk (NKJT), Mia Modig.

De som tar emot samtalen är bland annat socionomer och andra med utbildningar inom det sociala området. Efterfrågan ligger på en nivå som skulle kräva fem heltidsanställda för att möta, bedömer NKJT.

Vi har gjort detta helt ideellt utan någon ekonomi, utan lokal och utan anställda, säger Mia Modig.

De gemensamma nämnarna för kvinnor som söker sig till jouren är att de är döva, har hörselskada eller har dövblindhet och talar svenskt teckenspråk eller internationellt tecken vilket motsvarar engelskan i talspråk. I övrigt varierar det stort.

Vi har kontaktats av nyanlända, kvinnor som kommer till Sverige som fruimport, prostituerade, kvinnor utsatta för våld i nära relation, utsatta för mäns våld, i hemlöshet, missbruk och utsatta för hedersvåld och förtryck, berättar Mia Modig.

Kvinnorna har upplevt allt från våldtäktsförsök och sexuella trakasserier till kvinnohandel och olagliga surrogatmoderskap.

Enligt Mia Modig finns det i vissa fall en brist på kunskap och information inom målgruppen om hur man tar sig ur en våldsam relation eller situation, vilket ökar kvinnornas utsatthet.

Dessutom stöter de ofta på problem i kontakten med olika myndigheter.

Det är svårt att få rätt hjälp när samhället inte kan erbjuda insatser på teckenspråk kopplat till våld i nära relationer och annat våld. Vi ser tyvärr låg kunskap hos myndigheter som våra kvinnor kommer i kontakt med, säger Mia Modig.

Enligt föreningens erfarenheter styrs flera kommuner av ekonomiska incitament vilket ibland gör att kommunerna avslutar stödinsatser i förtid, bland annat på grund av tolkkostnader.

Kvinnor tillåts dessutom ofta inte välja hur de vill kommunicera med myndigheter.

Kvinnor som har hörselskada blir ofta nekade av myndigheter att få skrivtolk eller teckenspråkstolk. De säger till kvinnan ”men Du förstår mig ändå”, de har ingen förståelse för att det krävs stor ansträngning för kvinnan att delta i möten utan rätt hjälpmedel.

Kommunikationshinder leder även till att mammor som jouren har kontakt med i stor utsträckning utsätts för hot från socialtjänsten om att få sina barn omhändertagna.

Vi har inga ärenden där inga hot förekommit mot mammor när de kommit i kontakt med socialtjänsten under året. Det visar ganska tydligt hur situationen ser ut och då handlar det om flera olika kommuner.

Enligt Mia Modig sker det oftast i fall där mamman lever tillsammans med hörande partner.

När socialtjänsten kan ringa till den hörande partnern via vanlig telefonlinje utan strul, så kan jag tänka mig att det är lättare att lyssna till den hörande partnern. Det är ju livsfarligt när det sker för vi vet alla att i våldsamma relationer så är det makt och kontroll som männen ofta vill åt.

Nästa steg jouren hoppas kunna ta är att bygga upp en digital jour som alla videosamtal och chattkontakter kan gå igenom.

Detta är vår första prioritet, så fort vi får finansiering, att ordna en hemsida som blir basen för vår digitala jour.

Men så vitt jouren vet är ingen finansiering på väg.

Vi får bara hoppas att vi får bidrag. Med det tryck vi sett hittills vet jag inte hur vi ska fixa ett år till utan anställda och utan en hemsida med fungerande teknik för digital jour.

Nationell kvinnojour och stöd på teckenspråk

Nationell kvinnojour och stöd på teckenspråk, NKJT, erbjuder stödsamtal, joursamtal via webb och stöd i kontakt med myndigheter till döva, hörselskadade och dövblinda kvinnor, icke-binära och unga tjejer från 15 år och uppåt.

Föreningen har sitt ursprung i metoo-rörelsen 2017. Ett upprop kallat #slådövörattill publicerades i Dagens Nyheter och i samband med det blev flera av initiativtagarna kontaktade av kvinnor som behövde hjälp, råd och stöd.

Föreningen skapades i november 2019. De verkar på nationell nivå och har ett fågelperspektiv över hur olika kommuner hanterar våldsutsatta kvinnor som är döva, hörselskadade eller dövblinda.

Planer finns på att starta upp ett skyddat boende i teckenspråksmiljö, med möjlighet till terapi, rehabilitering och en väg tillbaka till självständigt liv på kvinnornas villkor.