Fredrik Reinfeldt

John Fredrik Reinfeldt, född 4 augusti 1965 i Österhaninge i Stockholms län, är en svensk civilekonom, föreläsare, författare och före detta politiker. Han var partiledare för Moderaterna 2003–2015 och Sveriges statsminister 2006–2014.

Som partiledare lanserade Reinfeldt programmet De nya Moderaterna 2005 och var en av de drivande i formandet av det borgerliga samarbetet Allians för Sverige 2004. Näst efter E G Boström under 1890-talet är Reinfeldt den icke-socialdemokratiske statsminister som haft den längsta oavbrutna ämbetstiden i Sverige.

Fredrik Reinfeldt lämnade sin statsministerpost efter riksdagsvalet 2014, avgick som riksdagsledamot 31 december 2014 och avgick som partiledare för Moderaterna 10 januari 2015.

Fredrik Reinfeldt föddes 1965 som äldsta barn i familjen, som då bodde i en lägenhet i Österhaninge, men flyttade strax därpå till London där fadern Bruno Reinfeldt (1938-2016) under två år var konsult för Shell. När familjen återvände till Sverige bodde de först i en lägenhet i Handen, innan de flyttade till ett radhus i Bromsten. År 1969 och 1973 föddes bröderna Magnus och Henrik. År 1979 flyttade familjen till ett enfamiljshus i Täby. Fredrik Reinfeldts far verkade som konsult och engagerade sig som kommunalpolitiker i Täby kommun för moderaterna fram tills han i februari 2009 lämnade alla politiska uppdrag efter att blivit fälld för rattfylleri. Fredrik Reinfeldts mor Birgitta Reinfeldt Tunved är ledarskaps- och managementkonsult. Föräldrarna var skilda.

Fredrik Reinfeldt blev vid elva års ålder elevrådsordförande. Han var också med i flera amatörteaterföreställningar, spex och revyer. Efter gymnasietiden vid Åva gymnasium gjorde han sin värnplikt som lapplandsjägare vid Lapplands jägarregemente (I 22), där han blev vald till Värnpliktsriksdagen för att av den bli utsedd till vice ordförande i Värnpliktsrådet. Vidare lämnade han kadettskolan i Umeå som kursetta. I januari 1990 avlade han ekonomie magisterexamen om 140 p vid Stockholms universitet och började använda titeln civilekonom. Han har det lägsta godkända betyget (G) i UV-betygsskala i samtliga kurser i examen. Under hösten 1987 läste han även en grundkurs i statsvetenskap om 20 p, som han emellertid aldrig slutförde utan saknar 4 p för fullgjord kurs.

År 1992 gifte Fredrik Reinfeldt sig med Filippa Reinfeldt, född Holmberg, som senare kom att bli moderat landstingsråd i Stockholms läns landsting. Paret bodde i en villa i Täby kommun tillsammans med sina tre barn, Ebba, Gustaf och Erik. 2007 flyttade familjen till statsministerns tjänstebostad Sagerska palatset. Den 7 mars 2012 uppgav Fredrik Reinfeldts pressekreterare att paret skulle separera. Den 11 juli 2012 lämnade paret in sin skilsmässoansökan, vilken ledde till genomförd skilsmässa 2013.

I februari 2015 berättade Reinfeldt att han och hans tidigare presschef Roberta Alenius var ett par. Deras dotter föddes den 2 maj 2017.

Fredrik Reinfeldt gick med i Moderata ungdomsförbundet 1983,[20] arton år gammal. Han var under studietiden vid Stockholms universitet engagerad i Borgerliga Studenter, Opposition '68 och var dess ordförande 1988–1989. År 1988 blev han invald i Täbys kommunfullmäktige och var också borgarrådssekreterare i Stockholm. År 1990 blev han ordförande för Täbys Moderata ungdomsförbund och 1991 blev han invald i riksdagen.

Fredrik Reinfeldt valdes till ny ordförande för Moderata ungdomsförbundet på förbundsstämman i Lycksele 1992, med siffrorna 58–55 över den dåvarande ordföranden Ulf Kristersson. Denna kongress var kulmen på en lång period av interna stridigheter mellan de konservativa och liberala grupperingarna inom förbundet, där Reinfeldt representerade de konservativa. 1995 till 1997 var han också ordförande för det europeiska nätverket Democrat Youth Community of Europe.

År 1993 skrev Fredrik Reinfeldt boken Det sovande folket, där han kritiserar den svenska välfärdsstaten och argumenterar för ett liberalt samhällssystem. Han skriver bland annat "Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras". Efter den borgerliga valförlusten 1994 gick han till angrepp mot den dåvarande partiledaren Carl Bildt, som han ansåg hade fått en alltför stor dominans inom partiet. I boken Nostalgitrippen kort därefter beskrev han ett tiotal personer inom den moderata ledningen, bland andra Gunnar Hökmark och Bo Lundgren, som "Carl Bildtkopior". Detta ledde i sin tur till hård motkritik från den moderata riksdagsgruppen, som ansåg att Reinfeldt hade gått över gränsen. Den 14 februari 1995 kallades han till ett möte med riksdagsgruppen, som han själv beskrivit som en "enda lång utskällning". Efter detta tonade han ned sin kritik och lade sig inom den moderata mittfåran, men han fick under de följande åren inga viktiga politiska uppdrag.

När Bo Lundgren 1999 valdes till ny partiordförande invaldes Reinfeldt samtidigt i riksdagens förtroenderåd, vilket blev den första viktiga posten sedan konflikten med partiledningen. Från 2001 till 2002 var han ordförande i riksdagens justitieutskott. Efter Moderaternas stora nederlag i valet 2002 utsågs Reinfeldt till Moderaternas gruppledare i riksdagen, talesman i ekonomiska frågor samt vice ordförande i finansutskottet. På Moderaternas partistämma den 25 oktober 2003 valdes Reinfeldt enhälligt till ny partiordförande efter Bo Lundgren.

Som ny partiordförande var Reinfeldt drivande i förändringen av Moderaternas framtoning och politik under begreppet "de nya Moderaterna". Det nya programmet lanserades på partiets arbetsstämma 2005 i Örebro med uttalat fokus på:

Moderaterna med Reinfeldt fördjupade det borgerliga samarbetet inför det kommande riksdagsvalet och lanserade 31 augusti 2004 tillsammans med de tre andra borgerliga riksdagspartierna Allians för Sverige, för att bilda gemensam front mot den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Valrörelsen inför Riksdagsvalet 2006 dominerades av arbetsmarknadsfrågor. Här var särskilt de borgerliga partierna pådrivande och där både alliansen och lanseringen av De nya Moderaterna fick stort genomslag. Även Fredriks Reinfeldts person, som uppfattades mer ungdomlig och fräsch än Göran Persson, har uppgetts vara en positiv faktor för det borgerliga blocket.

Valet 2006 blev en stor framgång för Reinfeldt och Moderaterna som med 26,23% av rösterna gjorde sitt bästa val sedan 1928. Tillsammans med de tre andra partierna i den borgerliga koalitionen Allians för Sverige vann partiet regeringsmakten, med 178 av riksdagen mandat bakom sig. Regeringen Reinfeldt tillträdde den 6 oktober 2006. Den nya regeringen fick från start arbeta i opinionsmässig motvind där Alliansen i undersökningar som mest låg under oppositionen med 19,4% (Sifos mätning i februari 2008). Först från försommaren 2010 visade undersökningarna ett övertag.

Ministertillsättningarna skapade de så kallade ministeraffärerna som medförde ett stort tapp i opinionen redan de första veckorna. Ett snabbt genomförande av ett antal reformer, i sig i enlighet med valmanifestet, resulterade i ytterligare försämrade opinionssiffror. Fredrik Reinfeldt fick i samband med detta kritik inte bara för besluten utan också för dålig kommunikationshantering. Senhösten 2007 kom sedan Fredrik Reinfeldts statssekreterare, med ansvar för bland annat just kommunikation, Ulrica Schenström att bli indragen i en "affär" och avgick, vilket blev slutet av denna inledningsperiod.

2008 inleddes Finanskrisen 2008–2009 som fick stora konsekvenser för Sveriges ekonomi 2008-2009. Regeringen fick inledningsmässigt kritik för passivitet och att hålla för hårt i finanserna. 2010 var krisen över och när Sverige då visade sig komma ur krisen bättre än andra industriländer, så kunde just denna hantering lyftas fram av regeringen som en styrka i valrörelsen inför riksdagsvalet 2010. Under andra halvåret av 2009 var Sverige som ordförandeland i Europeiska unionen, och det föll på Reinfeldts lott som Europeiska rådets ordförande att föra Lissabonfördraget till undertecknade, vilket också skedde 13 december. Fredrik Reinfeldt hade också i denna roll att driva EUs arbete med att få till en bindande överenskommelse vid Förenta nationernas klimatkonferens i Köpenhamn 2009 vilket dock inte lyckades.

I riksdagsvalet 2010 ökade moderaterna sin röstandel till 30,06% men Alliansen fick en minoritet av rösterna och man fick inte egen majoritet med de 173 mandaten i riksdagen. Med Sverigedemokraternas inträde som "vågmästarparti" kunde regeringen sitta kvar, men med ett ökat krav att söka samförstånd med övriga oppositionspartier. Regeringspartierna hade inledningsvis en opinionsmässig medvind som från 2012 förbyttes i en allt kraftigare motvind, där speciellt moderaterna tappade sympatisörer.

Regeringsarbetet präglades av en långsam återhämtning från finanskrisen 2008-2009 och en konsolidering av politiken från första mandatperioden. Den politiska debatten kom från 2013 mycket att domineras av några frågor där regeringen kom i försvarsläge, framför allt det dåliga resultatet för svenska elever i den internationella studien av skolresultat, Pisa, vinster i välfärden, bland annat utifrån de ekonomiska turerna som hade föregått nedläggningen av skolkoncernen JB Education och frågan hur nyckelpersonerna i regeringen, inklusive Fredrik Reinfeldt, agerat i Nuonaffären.

Fredrik Reinfeldt hade under denna period, i motsats till den tidigare, inga större internationella engagemang. Kontakter med andra politiker var dock fortsatt gott, som också markerades av Barack Obamas besök i Stockholm i september 2013.

På kvällen den 14 september 2014, i samband med att resultatet från riksdagsvalet blivit tydligt, meddelade Fredrik Reinfeldt sin avsikt att lämna in sin och regeringens avskedsansökan till talmannen. Han informerade samtidigt om att han avser att avgå som partiledare. Den 31 december 2014 avgick han som riksdagsledamot och den 10 januari 2015 avgick han som partiordförande vid en extrastämma i Solna.

I september 2015 lanserade han boken Halvvägs, en självbiografi om hans år i politiken. I januari 2016 förlänades han med H M Konungens medalj, i 12e storleken med kedja, för extraordinära insatser som statsminister. I november 2016 lanserade han boken Nya livet.

Den 11 december 2015 nominerades han till ny ordförande för det internationella samarbetsorganet Extractive Industries Transparency Initiative, där han tillträdde formellt i februari 2016. Sedan mars 2016 jobbar han också som senior rådgivare åt den internationella finansjätten Bank of America Merrill Lynch, med ansvar för Europa, Mellanöstern och Afrika.

Under fyra avsnitt i tv-programmet Toppmötet mötte han och intervjuade fyra tidigare makthavare som han själv samarbetade med under sin tid som statsminister. Dessa var Condolezza Rice, Anders Fogh Rasmussen, Tony Blair och Jens Stoltenberg. Programmet sändes mellan 29 december 2016 och 9 januari 2017.

Såsom tongivande bakom programmet De nya moderaterna, är Fredrik Reinfeldts ståndpunkter i inrikespolitiska frågor närmast identiska med detta program. Att få så många som möjligt i arbete är den centrala tesen, vilket sedan backas upp med olika riktade skattelättnader för yrkesverksamma, även bestämdare krav kopplade till att få bidrag innefattas. Här uttalar Fredrik Reinfeldt att fokus är på låg- och medelinkomsttagare så deras vinst av yrkesarbete skall bli tydlig mot alternativ som svartarbete och försörjning från bidrag.

Medan flera grundläggande borgerliga ståndpunkter omfattas, som allmänt lägre skatter och att individ och företag skall ges valmöjligheter på statens bekostnad, så har Fredrik Reinfeldt tagit en otraditionell ståndpunkt i andra klassiska moderata frågor. Förändring av arbetsrätten, med Lagen om anställningsskydd, LAS, i centrum, har givits låg prioritet. Även minskning av progressiviteten i skatteskalorna, speciellt då den så kallade värnskatten, har inte heller getts hög prioritet. Detta bör dock ses i perspektiv av att avskaffandet av förmögenhetsskatten och fastighetsskatten som skedde i början av första regeringsperioden, gynnade medelinkomsttagare och höginkomsttagare.

Fredrik Reinfeldt har en bejakande ståndpunkt till immigration till Sverige. Hans tal 15 augusti 2014 i valupptakten, Öppna era hjärtan, fick stor uppmärksamhet, och blev diskuterad i eftervalsanalysen.

Fredrik Reinfeldt är positiv till globaliseringen i världen och är uttalat varm anhängare av EU-samarbetet. Under de första tre åren som statsminister inför FNs klimatkonferens i Köpenhamn i december 2009 lade han mycket kraft på att försöka få till en ståndpunkt som kunde få brett internationellt gehör, vilket dock inte lyckades. I mer specifika utrikespolitiska frågor har Fredrik Reinfeldt i allmänhet intagit en lägre profil än sina företrädare, till exempel i Mellanösternkonflikten. Han har varit välkommen och besökt både George W. Bush och Barack Obama i Vita huset och också haft goda kontakter med flera av sina kollegor i Europa, främst då de med närstående politiska åsikter, som David Cameron i Storbritannien.

I frågan om turkiskt medlemskap i Europeiska unionen har Reinfeldt uttalat sitt stöd. I mars 2010 förlorade regeringen Reinfeldt en omröstning i riksdagen, där riksdagen i strid mot regeringens vilja beslutade att erkänna folkmordet på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker. Efter detta reagerade Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdoğan bland annat genom att hota med att deportera 100 000 armenier som lever i Turkiet utan medborgarskap. Reinfeldt sade i en intervju i Sveriges Radio efter detta att han "förstår att han (Erdoğan) har reagerat" samtidigt som han beskrev Erdoğan som "en modig och på många sätt beundransvärd politiker". På frågan om Reinfeldt själv ansåg att de tidigare historiska händelserna var att betrakta som folkmord ville Reinfeldt inte svara ja utan sade istället att det hela var "komplicerat". I en intervju i den assyriska tidskriften Hujådå inför riksdagsvalet 2006 sa dock Reinfeldt att han stod bakom ett uttalande från samtliga partier i riksdagens utrikesutskott om att erkänna folkmordet.